Gott slut och Gott Nytt År?
Avslut 2008
* God mat lagad av maken
*Klämt pekfingret i ytterdörren precis över nageln - ont så jag nästan svimmade
*Ispaket på fingern
*Tennyson och bubbel kl. 00.00 och framåt
Inledning 2009
* Fyrverkeri i parken
* Samtal från äldste sonen 01.20.30 om att spärra alla hans kort.
"Nåt skit hände på spårvagnen och vi sprang - jag har inte min jacka!"
Mamman rusar upp från soffan för att spärra hans kort via datorn och Spärrservice. Välter ut sin vinglas och det går i tusen bitar.
* Samtal från äldste sonen 01.20.40 att INTE spärra hans kort.
"Jag har fått tillbaka min jacka!"
*SMS från äldste sonen att allt var OK.
"Vi är på väg hem nu. Jag lovar att allt är OK. Jag skulle inte ljuga om det. Jag ringer i morgon." (Han vet att mamman blir sååå orolig.) Maken tar fram dammsugaren.
* Mellansonen kommer hem 04.10. Mamman försöker somna.
*06.30 Mamman somnar
* 13.00 Mamman vaknar och upptäcker att hon precis missat Nyårskonserten på TV.
*16.00 Mamman ringer äldste sonen och får veta vad som hänt på natten.
På väg hem från nyårsfesten stiger det på några killar på spårvagnen och en av dem knuffar till sonens kompis. Lite berusade och trötta leder det ena till det andra och plötsligt står det 6 killar i vagnen som gärna vill slåss med/mot sonens kompis, sonen och sonens flickvän De flyr ut ur spårvagnen, sonen kastar ifrån sig sin jacka och ringer sedan till oss. De andra killarna vänder om och sonen hämtar sin jacka. Det var inte värre än så, men om de inte hade haft sinnesnärvaro att fly när det blev hotfullt kunde det gått illa.
* Yngste sonen, som är i Falun med en kompis, svarar på mitt SMS om allt är OK,
"OK, Vi äter. De hälsar. Vi lever, puss"
*17.30 Maken fixar middag och mellansonen visar sig för första gången detta året, lite trött.
Resten av kvällen går åt till att översätta ett stickmönster till svenska och se på TV
God fortsättning!
Här sitter jag och...ler. Din berättelse är liksom så typisk för en förälder med (halv)vuxna barn i rörelse.
Saker händer, och vi blir indragna i dramatiken. Så är det.
Skönt att allt gick bra.
(vår yngste (21) flyger till Österrike tidigt lördag morgon, på snowboardresa, så nu blir det ju till att hålla tummarna tills han är hemma igen)
Kvällshälsningar!
S o F sa... 1 januari 2009 kl. 21:56
Det nya året börjar dramatiskt för dig. Tur det löste sig.
Här hemma rådde lugn och ro, dvs det tyckte inte katterna som var mycket upprörda över alla fyrverkerier.
Vi måste träffas och fika snart!
qi sa... 1 januari 2009 kl. 22:35
SoF: Ja, det är tydligen någon slags avvänjningsperiod, som man måste gå igenom. Hoppas sonen får det bra i Österrike.
qi:
Stackars katterna! Shiva tog det lilla lugna och sov sig igenom alla smällare och raketer.
Ja, vi måste fika och det snart. Kanske nån gång nästa vecka?
Annela sa... 1 januari 2009 kl. 22:41
Lussetåget i äggkartong... men åh vad fint det var! Förstår att det är en skatt att äga... själv har vi en hög med ex-tomtar som Carolina har gjort när hon var liten! De VAR tomtar, men har under årens lopp tappat ett öga där, lite hår här... och på de flesta av dem är bommullsskäggen ett minne blott! Men de är de vackraste tomtarna vi äger....
Varm godfortsättningskram till dig, min vän...
Ps. Tur, verkligt tur att allt gick bra... lite änglavakt, tror jag! Tack och lov...
Elisabeth sa... 2 januari 2009 kl. 01:06
Ojojoj.. spännande värre ju!
Du borde skriva böcker, kära vän:)
Monica Hansen sa... 2 januari 2009 kl. 13:19
Skönt att höra att allt gick bra :o)
Mildamakter sa... 2 januari 2009 kl. 16:09
Monica: Skriva böcker? Nja, kanske noveller...ur levande livet
Milda makter: Ja, det var skönt att han inte hade så mycket prestige att han stannade kvar och slogs. Oddsen var inte så bra "Bättre fly än illa fäkta"
Annela sa... 2 januari 2009 kl. 19:46
Jag blev nästan andfådd av att läsa!
Fy vilken röra :(
Hoppas det lugnar ner sig nu :)
Linda sa... 2 januari 2009 kl. 21:44
Men vilken dramatik!!! Tur att det inte blev nåt värre - men det låter som rätt tillräckligt.
Bloggblad sa... 2 januari 2009 kl. 22:22
Sitter faktiskt och småler under läsningen (eller rättar sagt skrattar högt) fast jag inser att det minsann inte var så roligt när det hände!
Detta är något man som förälder får lära sig att leva med, så länge barnen inte sitter i säkerhet hemma eller i sitt eget hem (förhoppningsvis!)
*suck* det är tröttsamt...
Anonym sa... 2 januari 2009 kl. 22:29
ha ha - detta var en ren njutning att läsa!!
Kunde skrivit detsamma själv - jag minns en tid då nyårsafton var mysigt och lite magiskt...pyttsan - nu är det bara en skärseld och man ät tacksam när det är över och alla ens tonåringar tydligen klarat sig ännu en gång - både utan bråk och slagsmål OCH raketskador!
Gott nytt år!!!
Anonym sa... 3 januari 2009 kl. 09:34
Ja, det kommer inte att bli lugnt förrän vi får in dem på ålderdomshemmet...
Skönt att det gick bra så man bara kunde skratta igenkännande åt moderns vedermödor, en lugn nyårsafton i hemmets stilla vrå... jo, jag menar blott!
Anonym sa... 3 januari 2009 kl. 14:29
Aaaaj! Aaaaaaj! Aj! Det gör så ONT att klämma sig! Annars låter det som du haft ett skönt slut :)
Anonym sa... 3 januari 2009 kl. 16:34
Ännu så länge är min söta son bara 12 år, sen börjar det kanske som du skriver. Ibland vill jag ha honom liten längre, tiden går så fort.
Kram
Bloggullet sa... 3 januari 2009 kl. 16:58
Hahha förlåt att jag skrattar men är inte det där såå himla typiskt för barn. Det svänger hit och dit som värsta berg och dalbanan!
Hoppas resterande dagar har varit lugnare iaf :)
Kram på dig:)
Thea sa... 3 januari 2009 kl. 17:41
Visst är det berg- och dalbana att vara förälder och inte blev det lättare när han flyttade hemifrån - bara svårare att kontrollera. Det värsta är att släppa kontrollen och låta dem leva sitt eget liv.
Jag får träna på honom så länge tills de två andra också flyttar så småningom.
Inte förrän nu har det gått upp för mig att man bara har dem till låns.
Annela sa... 3 januari 2009 kl. 18:25
Skicka en kommentar