Visar inlägg med etikett utmaning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett utmaning. Visa alla inlägg

07 april 2008

Tre-utmanad...

...av Strumpstickan blev jag idag.
OK här kommer svaren:

Tre namn du går under: Annela, Ann, Mojan

Tre saker som skrämmer dig: råttor, att barnen inte ska klara sig i livet, aggressiva människor

Tre saker du har på dig: parfym, mysbrallor, glasögon

Tre sanningar: Stickning är meditation, Jag duger som jag är, Godis är gott

Tre saker jag verkligen vill ha: Tre miljarder pengar så löser sig de sakerna, annars hade jag valt kärleken, hälsan och vännerna.

Tre personer jag utmanar: Qi, Marskatten, Milda makter

16 augusti 2007

RÄTTA LÅTEN

NU har jag hittat den bästa gå-låten till att träna med mina MBT-skor. Lyssna här:

<

22 juli 2007

Drömtydning

Jag hade en sådan underlig dröm häromnatten.
Jag befann mig i huset vi bodde i tidigare och skulle ta mig ut på gatan till min bil. Det gick inte att öppna den vanliga dörreni trappan, utan jag fick gå via källaren och klättra på parallella stålstänger för att komma upp till en lucka att krypa ut igenom. Jag var inte så bra på att klättra och stängerna var hala, men med avsevärd ansträngning lyckades jag ta mig upp till luckan, bara för att upptäcka att den öppnades med öppningen från mig och dessutom var så liten att jag med nöd och näppe skulle kunnat klämma mig ut genom den. Jag kunde se andra människor som stod vid sina bilar och pratade med varandra, men de kunde varken höra eller se mig. Vad skulle jag göra?
Jag klättrade ner en nivå och där var stängerna så tätt intill att man kunde ligga med rumpan på den ena och ryggen på den andra. Jag lade mig där för att fundera och hade nästan somnat när jag får se en liten flicka, som kommer gående under mig. "- Jag hoppas att hon inte blir rädd, när hon ser mig", tänkte jag och sedan vaknade jag.

Jag berättade drömmen för L. i butiken dagen därpå och hon hade en intressant tolkning:

Klättringen är mina planer på att nån gång öppna nåt eget (syateljén) men vägen dit är besvärligare än jag trott. Luckan är själva ateljén och det är tydligt att jag inte är redo att öppna den ännu.
Folket på gatan är de som gått före mig och hunnit starta nåt eget (t.ex. L.) men ännu är jag inte hos dem. Jag måste backa ett steg och fundera över det hela ett tag till. Den lilla flickan är jag själv, som gärna vill men kanske är lite rädd för det okända och oväntade.

Vad sägs om det?

26 juni 2007

Glöm inte...

bort min tävling medan jag är borta!!

24 maj 2007

Gymbesök

Jag berättade väl om min födelsedagspresent som jag fick av maken i mars.

Av min man fick jag en fiffig present: Ett tre månaders gymkort, någonstans där det verkar mysigt. Men det var villkorat på det viset att för varje timme jag är på gymmet så lovar han att arbeta med mig tre timmar i min koloni.
I förra veckan var jag och rekognocerade på ett gym nära mig och redan samma vecka hade jag min första träff med Annelie, som skall bli min personliga tränare ett tag framöver. Hon gjorde ett personligt träningsprogram åt mig och i måndags var jag där för första gången.
Vi skulle träna mage, rygg och ben. Och det gjorde jag efter bästa förmåga medan hon stod bredvid och visade och peppade mig hela tiden. Mycket övningar med Pilatesboll och lite med hjälp av några maskiner. Det är maskinerna som är roligast tycker jag.
Eftersom jag är en sådan tävlingsmänniska så gav jag inte upp utan gjorde allt vad hon sa till mig. Jag vacklade därifrån, men kände mig väldigt duktig och väldigt öm i kroppen. Det var ganska svårt att ta sig upp för trapporna, men jag fick gå långsamt
Jag ska gå dit 3 ggr denna veckan gå promenader varje dag (3x10 min) och cykla till kolonin en gång (cykelturen skall ge en guldstjärna - 1,4 mil.)

Igår tisdag hade jag ont överallt nedanför midjan eller där midjan borde vara, men i morse var det faktiskt värre. Då hade jag ont på revbenen också. Min äldste son upplyste mig om att det är där magmusklerna fäster och man får alltid mest ont där. Jaja, han borde ju veta - han som tränar 2 pass om dagen för att 2010 kunna vara med i vinter-OS i skridsko.
Han peppar mig också och går med mig på kortpromenaderna. L. i garnaffären puttar ut mig på promenad med hennes lille hund på arbetstid. Jag skulle aldrig berättat det för henne, men hon säger att det kallas friskvård och att varje seriös arbetsgivare fer sin personal friskvård på arbetstid. Så det är bara att ta lilla hunden i koppel och larva iväg med bajspåse i fickan. Det måste väl vara sånt hör som kallas sträng regim?

I morgon ska jag gå till gymmet igen och göra så gott jag kan, men det är inte lätt för en tjock, medelålders tant, som inte rört på många fenor de senaste 25 åren.
Men vänta bara!

Målet är att kunna sluta med blodtrycksmedicinen och bli piggare och orka mera.
Första gången jag var där gjorde hon mätningar på min försoffade kropp på alla håll och kanter.
Vikt, längd, skelettvikt, fettvikt, muskelvikt, fettfri vikt (organ och kroppsvätskor) och resultatet var inte så roligt. Men från och med nu kan det bara bli bättre, och mina muskler vägde i alla fall lite mer än fettet.

Förresten. Maken är redan skyldig mig 9 timmar i kolonin. OCH MERA SKA DET BLI!
Här ser ni mig i sträckmaskinen första dagen.

02 maj 2007

Livet i maj

Nu har jag varit i garnbutiken i 3 månader. Det känns som tre veckor - så fort har tiden gått. Det här projektet "Enter" är det bästa som hänt mig på mycket länge. Det har inte bara inneburit att jag fått lite rutiner med att stiga upp och gå iväg hemifrån vid en viss tid varje dag.
Det har gett mig så mycket mer.

Jag har fått ett egenvärde, som jag inte känt på många år. Förut kom familjen hem sa: Vad har du gjort idag? Ja, vad skulle jag svara på det? Ingenting. Stigit upp, sett på TV, klätt på mig och varit och köpt mjölk. Det var dagarna - alla lika. Och tröttheten, den hemska, som jag inte kunde sova bort, och som ingen kunde förstå. Jag flöt sakta men säkert in i någon slags pensionärstillvaro, där dagens projekt blev att gå till Bankomaten och ta ut pengar. Ingen människa, åtminstone inte jag, kan leva så någon längre tid utan att bli passiviserad och apatisk. Aldrig några nya intryck, aldrig någon stimulans.
Nu kan jag berätta vad som hänt i Garnbutiken; om garner, projekt, skyltning, färger, kvaliteter, kunder, planer m.m. Jag har något "eget". Jag kan inte beskriva den känslan och inte heller hur mycket det betytt för mig.

Jag känner också att jag "kan". Jag har ideér och uppslag som uppskattas, jag kan sticka och virka upp modeller som får hänga i skylfönstret, så att alla kan se dem. Fattar ni vilken känsla - jag duger igen!!

Jag blir behandlad som en jämlike, som har något att komma med, någon att räkna med och jag känner att L. har förtroende för mig och låter mig göra saker på egen hand och ta ansvar för det.

Jag har en fantastisk människa, L., att diskutera allt med. Och med allt menar jag allt från frön och sådd till Jungs psykologi. Hon är alldeles underbar och kan så mycket mer än "garnvärlden". Hon är också noga med att jag inte ska göra för mycket och inte rusa fram, men det är inte lätt när det är så roligt.

Tack vare min praktikplats och och L. känner jag mig nu starkare och piggare än på länge och det känns också som om jag kan göra precis vad jag vill och klara det.

Men fortfarande är jag så känslig för ljud, konflikter och trött, men när jag blir "låg" så tar det inte lika lång tid att komma upp till ytan igen.

Jag har en glad nyhet också, men jag hinner inte skriva mer just nu. Ska till "jobbet":

15 april 2007

Stående ovationer!!!

Kort inlägg på grund av värkande fötter och rygg.
Konserterna gick lysande och vår dirigent log hela tiden. Det var så härligt att stå mitt i allt och bara sjunga och sjunga. Det blev både bravorop och inropningar och alla var helt euforiska. Nu ska jag sova. Zzzzzzzzzzzzzzzz!!!

PS Nästa projekt blir Verdis "Nabucco", ni vet den med "Fångarnas kör", som ska sjungas på italienska. Ännu en utmaning - kanske jag får ta en snabbkurs i italienska först.

08 mars 2007

Utmaning

från ca

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga / egendomliga saker om sig själv. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egna blogg för mer information. Bloggare somblivit "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.


1. Jag älskar halvljummen rotmos på Sport knäckebröd. Prova det!

2. Jag läser "allt" i morgontidningen t.o.m. dödsannonser, kungörelser, dragningslistor ( även när jag inte deltar i lotteriet) m.m. Det tar en stund.

3. Jag tycker mycket om lukten av jord. Gärna lite fuktig.

4. Jag avskyr brandgult.

5. Jag tycker om små, udda instrument: ukulele, näsflöjt, kazoo, mungiga m.fl och kan faktiskt spela på dem också.

6. Jag planerar att ha ett "gifthörn" i kolonin, med giftiga växter. Om det blir så, är högst osäkert.

Jag skickar det här vidare till den som känner sig manad och som inte redan gjort det.

Äldre inlägg Startsida