Huvudvärk
Nu är det andra dagen på rad som jag vaknar med brinnande huvudvärk, öm i tänderna och ont ända ner i axlarna. Så pass att jag inte kunnat gå till jobbet, och då förstår man att det är illa. Jo,spänningshuvudvärk. Jag känner igen den och vi har träffats förut, men nu är det länge sedan. Den utlöses av stress och oro och på senaste tiden, när ändå mycket har löst sig till det bästa, är det pappa jag oroar mig över.
Han bor ensam i Lund och hans demens blir bara värre och värre. Han kan inte orientera sig i tid och rum ibland och han är allmänt förvirrad - somliga dagar mer än andra. Han har ju mycket hjälp av hemtjänsten, men de är inte där hela tiden.
Han ringer ibland och vet inte var han är och hur han ska komma hem. Ibland tror han att jag är mamma (hon dog för 5 år sedan) och det är det jobbigaste av allt. Jag saknar henne så oerhört och det river upp sår hela tiden.
Jag har nu beslutat mig för att söka plats på ett äldreboende här i stan, så att jag kan vara närmare honom och träffa honom oftare. Han behöver tillsyn och trygghet dygnet runt och det får han inte nu. Men det är så ledsamt.
Är det inte det ena så är det det andra... Stackars dig! Huvudvärken måste vara en stressreaktion.
Hoppas att det löser sig med din pappa, att ha honom närmare dig skulle säkert lösa en del.
Kram!!
qi sa... 6 november 2007 kl. 13:01
Låter som ett bra beslut att söka ett boende. Jag har arbetat mycket med dementa och förstår din sorg.
Kramar om!
Strumpstickan sa... 6 november 2007 kl. 14:55
Huvudvärken kommer som ett brev på posten när det kör ihop sig. Tyvärr! Hoppas det löser sig till det bästa med din pappa.
Anonym sa... 6 november 2007 kl. 16:26
Det är jobbigt när föräldrarna blir gamla och man bor långt ifrån dem. Hoppas att det löser sig till det bästa, både för din pappa och för dig. *kram*
Mildamakter sa... 6 november 2007 kl. 20:14
Qi: Ja, alltid är det något, men jag hoppas kunna gå till jobbet i morgon.
Monica: Det känns som om det är läge för ett annat boende för pappa nu och då skulle det kännas bra att ha honom nära.
Nina: Ja, huvudvärken kommer nästan säkrare än ett brev på posten:))
Mildamakter: Jo, det är jobbigt och jag är enda barnet, så det känns väldigt ängsligt och oroligt.
Tack för alla kramar - de värmer
Annela sa... 7 november 2007 kl. 00:47
Vilken klok dotter din pappa har!! Som känner att hon måste göra något åt sin stora oro för att både hon och pappa ska få det så bra som möjligt!
Förstår både din sorg och oro.. sorg över att han inte längre är den person han en gång var.. sorg över att du inte räcker till.. sorg över din mamma.. sorg sorg sorg.. över så mycket!Det lägger sig som en liten sten i hjärtat, och sprider sitt grus lite överallt i din kropp!
Vilket klokt beslut... att skaffa en plats på ett äldreboende för honom nära dig. En stor trygghet för honom skulle jag tro...! Han kan ju inte längre se skillnad på dig och din mamma vad jag förstod.. kanske är det så att ni båda är/varit de som stått för tryggheten i hans liv!? Tryggheter som han nu inte hittar..
Hoppas att din huvudvärk går över... skickar en ipren-kram i tanken!!
Varma kramar..
Elisabeth sa... 7 november 2007 kl. 09:50
Tack Elisabeth för din fina kommentar. Det är på pricken så det känns. Så skönt att någon förstår vad man pratar om...och huvudvärken är borta idag.
Annela sa... 7 november 2007 kl. 11:54
Hoppas du mår bättre nu. Nyhet -
http://intestickbloggen.blogspot.com/
Strumpstickan sa... 8 november 2007 kl. 10:00
Visst var det Kauni:)
Här är ett kul tips på en tuff mössa med Rowan Tweed, jag hittade länken hos Sticka Mera...
http://droppedastitch.blogspot.com/2007/10/tweedy-tam.html
Strumpstickan sa... 9 november 2007 kl. 08:11
Skicka en kommentar