Till den det vederbör!!
Idag surnade jag till rejält vid tanken på att folk skällt ut min granne, för att de tycker att min lott är lite misskött. Jag skrev ett brev och skickade till alla som är med på min mailinglista och resten tänker jag lägga i min brevlåda för alla att ta ett ex. Kanske blev det lite vasst, men så här blev det:
Till den det vederbör!
Jag har fått veta av min granne, X X, att ett antal personer kommit till honom och beklagat sig och skällt på honom för att min lott ser så bedrövlig ut.
Jag förstår inte hur man tänker om man går till honom istället för att prata med mig personligen. Han har ju sannerligen nog med sin egen lott och inte ett dugg med min lott att göra.
Jag är lätt att nå. Jag har delat ut mitt telefonnummer, min adress och min e-postadress till alla sedan jag blev medlem och sekreterare i styrelsen, så det kan inte bero på man inte kan få tag i mig.
Jag har varit sjukskriven länge och är det fortfarande, men min sjukdom är inget som syns på utsidan. Jag köpte kolonilotten för att ha den som rekreation och lite terapi, men orkar inte alltid hålla den i trim så som jag skulle vilja. Förra sommaren började vi dränera lotten, men eftersom det regnade i stora mängder, blev arbetet inte klart. Jag orkar inte slutföra det själv utan är beroende av min familj och när de kan hjälpa mig. Innan dräneringen är klar är det inte lönt att börja med anläggning av resten.
Jag har mycket omkring mig nu i mitt privatliv och har vare sig hunnit eller orkat arbeta med lotten. I styrelsen har vi lagt ner mycket tid på att försöka styra upp allt och att försöka få till de förändringar i föreningen som både vi och medlemmarna anser ska komma till stånd. Att vara sekreterare i en förening tar tid och då är det något annat som får stryka på foten.
Jag måste få ta det i min takt om jag ska må bra och inte när någon annan anser att det bör göras.
Jag vet precis hur det ska se ut så småningom och hur jag ska nå det resultatet, men inte när.
Men under tiden kommer det kanske inte att se ut som du vill att det ska se ut och jag kommer heller inte att odla det som du kanske anser att man bör odla. Jag tänker göra det på mitt sätt och i mitt tempo.
Så har du klagomål, lägg en lapp i min brevlåda (med ditt namn på) eller skicka mig ett brev, men låt min granne vara i fred.
Om du inte vill se min lott, så finns ju alltid alternativet att titta bort.
Hälsningar
Efteråt kändes det mycket bättre.
*applåder*. Jättebra...både att du sa ifrån och att det kändes bättre efteråt. Dutti tös! ;o) *kram*
Mildamakter sa... 16 maj 2008 kl. 05:43
Bra jobbat! Har du kolonisterna här inne också?
Strumpstickan sa... 16 maj 2008 kl. 07:59
Godt! Jeg synes det var en rigtig god beslutning, at skrive det brev :-)
Unknown sa... 16 maj 2008 kl. 08:08
Åh! Hoppas dom får riktigt dåligt samvete som gnällt på din granne och inte dig. Fy vad orättvist!
Anonym sa... 16 maj 2008 kl. 08:11
Bra rutet!!! Ta inte skit, som Elin säger...
qi sa... 16 maj 2008 kl. 12:32
Hårt?
Jag tycker att det är jättebra skrivet. Verkligen.
Och du är ju mer än tydlig så om någon inte förstår nu så är det mest synd om den.
Men jag hoppas att du inte känner dig stressad över det här nu.
Det var bra gjort Annela!
Vi är många som håller dig om ryggen.
Kramen
Linda sa... 16 maj 2008 kl. 14:09
milda: tack för applåderna! "dutti tös" brukade min mormor säga och så menade hon verkligen det. Jag känner mig "dutti" nu.
Strumpis: Nej, inga kolonister är här, men jag ska skriva ut ett antal och lägga i min brevlåda i kolonin för dem som fortfarande inte fattar.
Losarinas mor: Tipset fick jag faktiskt från Eva i Halmstad men beslutet känns som om det var riktigt.
Sofie: Ja, jag hoppas att skuldkänslorna riktigt kryper in under skinnet på dem. Men många där är oerhört självgoda och tycker sig ha rätt att säga vad som helst.
Qi: Jag försöker hela tiden och ibland lyckas jag - oftare och oftare.
Lindalotta: Så skönt det känns att ha er bakom ryggen när man blir attackerad på detta viset. Mest synd är det om grannen tillika ordförande, som knappt hinner visa sig där förrän klagosången börjar.
Men stressad är jag, fast många kloka i kolonin säger att jag ska strunta i det och jag ska verkligen försöka.
Annela sa... 16 maj 2008 kl. 14:42
Kära söta...jag önskar du inte hade behövt skriva det här brevet. Du behöver verkligen inte urskuldra dig, tycker jag.
Men eftersom det känns rätt för dig att säga ifrån och jag tycker det var riktigt starkt gjort, så jag klappar mina händer och tycker du är urstark!
Jag hade inte fixat det...
KRAM
Anonym sa... 16 maj 2008 kl. 23:47
Tack Marskatten, för din uppmuntran och applåderna, fast jag känner mig allt annat än stark just nu. Men det blir nog bra i sinom tid - annars får jag väl avsäga mig styrelseposten - det är ju också ett alternativ.
Annela sa... 17 maj 2008 kl. 12:10
Bra!
Vi har det också rätt tufft just nu, och jag bara väntar på när grannen på ena sidan ska gnälla. Ändå har vi det inte särskilt stökigt, men tillräckligt för att hon ett år la allt sitt ogräs under vår långa häck som gränsar till dem...
Bloggblad sa... 17 maj 2008 kl. 22:38
Bra gjort hoppas att dom förstår dej nu.
Din lott kommer att bli jätte fin sen....
Må så gott på dej.
Eva.
Eva i Halmstad sa... 18 maj 2008 kl. 10:20
Bloggblad: Det finns märkliga människor överalt, som inte fattar när det är bra att låta andra vara ifred. Knäpp att lägga sitt ogräs under er häck!! Kanske ni kan återgälda det i år??
Eva:Jag tror att det är fler som retar sig på min lott än vad det är som stöder mig, men jag försöker att inte bry mig om det så mycket.
Annela sa... 18 maj 2008 kl. 13:05
Skicka en kommentar