Nåt varje dag
Nu är det nåt inbokat varje dag och jag lider av kalendersjukan, dvs. jag blir stressad av att ha tider att passa (även om det är roliga saker) så att när det väl är dags så kan/vill/orkar jag inte göra det. Men vissa saker måste jag göra eller gör det därför att jag vet att efteråt kommer det att bli bättre.
Igår var det frissan och färg i huvet - idag är det bouppteckning. ..och garnaffären förstås.
Inför nästa år har jag börjat smida planer, men det är mycket kvar innan allt kan gå i lås och jag kan inte avslöja nåt än, men det är väldigt spännande!
Selv om det er dejlige oplevelser, kan man sagtens blive stresset.
Jeg bryder mig ikke om at skulle noget hver dag..Så frisk er endnu ikke..
Glæder mig til at høre mere... :-)
Unknown sa... 12 augusti 2009 kl. 19:32
Är det kalendersjukan det heter! Jag vet precis hur det känns, men jag kan inte förklara för nån. Då var jag inte själv :)
Sofie sa... 13 augusti 2009 kl. 10:02
Va kul att du tittade in till mig Annela - det var ju så länge sedan vi "sågs".
(om jag inte prenumerar via RSS på bloggar så kommer jag inte ihåg att besöka dem - och RSS funkar ju inte när bloggaren har en blogg där man liksom ska logga in)
Men så mycket som har hänt...tänker på din pappa och begravningen som har varit nu. Kram!
Känner mycket väl igen det där med noteringar i almanackan och att det stressar - tröskeln för att känna av stress, är ju så väldigt låg numera (efter väggen).
Tänk att du i alla fall orkar smida planer inför nästa år - det låter spännande. :)
Önskar dig allt gott!
S o F sa... 13 augusti 2009 kl. 18:21
Losarina: Det där med att ha saker och träffar inbokade är jobbigt, men numera känner jag efter först och gör saker sedan.
Sofie: Jag vet inte om det heter så, men det är ett bra ord. Jag kan heller inte förklara för andra som inte själv varit där. Jag tror att det är många som känner så, men talar inte om det.
SoF: Det var ett tag sedan, men nu vr jag tvungen att titta in. Lilla pappa, ja,,,men begravningen gick bra och det känns ganska bra nu. Det är inte stora marginaler jag har numera - känner mig skör, men nu är det lite spännande med planerna.
Forts, följer!!
Annela sa... 13 augusti 2009 kl. 18:57
Här har du en annan som lider av kalendersjukan...
Men denna, min sista semestervecka, har jag varit helt fri från inbokade saker, förutom klippning i måndags här i Kållered. Men det var inget jag blev stressad av... (Bara fin... :-))
qi sa... 14 augusti 2009 kl. 13:27
Jag hade en kalender som jag glömde bort att använda, och nu har den gått ut. Men jag har inte skaffat någon ny än...
Det är som om jag har fått ett motstånd mot allt vad kalendrar heter!
Men jag känner igen mig mycket när du skriver om stessen av att ha tider att passa...
Låter spännande med "smida planer"! Hoppas det blir någe bra för dig, min vän.
Varmaste kram.. och ja, just det... koftan, eller cardigan då, är ett riktigt litet mästerverk!
Elisabeth sa... 14 augusti 2009 kl. 20:51
Qi: Roligt att gå till frissan - och avstressande.
Elisabeth: För varje år har mina kalendrar blivit mindre och mindre - från tjocka lärarkalendrar till små, tunna almanackor - och inte mycket står i dem heller, lite läkarbesök och arbetsförmedlingen.
Nja, mästerverk vet jag inte, men den blev ganska söt tycker jag. Den står nu som inspiration i garnbutikens skyltfönster.
Annela sa... 14 augusti 2009 kl. 21:34
Jag undrar när kalenderns tjocklek når sin kulmen. För varje år fyller jag sidorna allt mer... vänder det vid pensionen, eller kommer man kanske till någon sorts insikt tidigare?
Hur som tycker jag att det är rätt kul att skriva i, fixa, planera och helst ha ganska fullt upp :)
Spännande med planer för nästa år! Hoppas förstås att det blir riktigt bra.
mossfolk sa... 18 augusti 2009 kl. 11:38
Mossfolk: Min kalender var som tjockast och mest välfylld strax före jag gick in i väggen. Var försiktig...
Planerna kommer att avslöjas i sinom tid...=)
Annela sa... 18 augusti 2009 kl. 23:24
Skicka en kommentar