02 november 2009

Skrädderiets nya assistent

Idag var det riktigt "syväder" ute - mörkt och regn - och jag bredde ut sonens tyg, som ska bli en vinterrock. Naturligtvis ville han ha en rutig och det tar tid med mönsterpassning och lägga ut mönsterdelar så att de ska passa ihop. Då är det inte dumt att ha en assistent, som kan hålla reda på alla delarna och vilka som bara ska klippas ut i foder m.m. Den nya assistenten är söt och rar, men inte gjorde hon mycket nytta och när jag sa åt henne att flytta sig, fräste hon åt mig och nafsade mig i handen.

Jag kan hjälpa dig lite

...först måste man läsa alla instruktioner noga...

...vad står det där?...

...vänta lite...jag fick nå't mellan tårna...

...och där är ett pälshår som inte ligger bra...

...men herregud, så mycket rufs det var här då...

...vänta lite...jag är snart klar!!!

...prrrr,trött man blir...vadå gå ner?

OK, ok, om det ska va så,så...tar jag tyget med mig...nej, släpp mig...

Assistenten är avskedad med omedelbar verkan sedan hon fräst åt och bitit skräddaren.

12 tankar:

hahaha :D ta bort henne från min jacka =)

Henke: det är lättare sagt än gjort...

Katter vill ständigt vara med när man gör något. Mina brukar ligga på tidningen när jag läser.

De är bättre att gosa med än att ha till hjälpredor.

Köpte du något kul på Ikea idag?
Kram

Bloggullet: Hon ligger på tidningen också och den är sååå kul att leka med om det prasslar på undersidan. Du har rätt - några vidare hjälpredor är de inte.
Tyvärr blev IKEA-turen inställd och uppskjuten till onsdag.

Ja, det kan jag ju verkligen förstå.. en riktigt KATTAstrofalt dålig assistent!
Men hennes arbetsinsats var verkligen fyndigt och roligt dokumenterad...!

Varmaste kramen..

Hi hi :-)
Og flot at du selv syr overtøj !

Elisabeth: Hon vill verkligen vara i centrum och ibland blir det bara lite för mycket.
kramar,vännen...

Losarina:Katter är roliga, men inte när de är överallt. Sonen har länge tjatat om en vinterrock och jag har lovat sy en. Men det händer inte så ofta att jag sy ytterplagg. Fast kanske blir det en kappa till mig själv också, om lusten faller på.
kram

Du har det inte lätt eller är det katten som........
Modigt att ge sig på att sy ytterkläder.

Vår katt gick gärna till attack mot den snurrande trådrullen på symaskinen. En gång när jag började sy fick jag se hur hon kliade sig på halsen. Då hade hon tuggat i sig en massa tråd och när jag sydde drogs den upp ur halsen. Mycket irriterande, tyckte Socker.

Samtal: Nä, ingen av oss har det lätt. Hon är sååå nyfiken och jag är sååå envis. Modigt,,,jag vet inte...vi får se hur resultatet blir...kanske övermodigt?!

frk Tjatlund: Hu, det låter hemskt. Som det måste ha killat i halsen på Socker.

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida