Annelas hörna

Igår var jag på stickcafé och det blev precis som jag föreställt mig; mycket stickning, mycket prat och skratt, gott kaffe och härliga baguetter.

Skrivet av Annela kl. 14:32 4 tankar  

Det här hittade jag hos Stickamera.

Regler:

1. Plocka åt dig den närmaste bok du hittar
2. Slå upp sidan 56.
3. Ta den femte meningen på denna sida.
4. Skriv ner den på din blogg. Plus instruktion om hur andra kan göra likadant.
5. Välj inte din favoritbok, inte någon häftig cool bok eller ett imponerande intellektuellt praktverk – välj den NÄRMASTE boken …

Skrivet av Annela kl. 21:28 3 tankar  

HÄR kan man vinna fina garner!

Skrivet av Annela kl. 00:31 3 tankar  

Mums filibabba! Idag blir det stekt lever med lök. Visst är det gott?

Skrivet av Annela kl. 16:52 4 tankar  

Flaxa hade en tävling om vad hennes fotsalong skulle heta och jag vann! Helt otroligt, jag som nästan aldrig vinner nåt i slogantävlingar och liknande. Men nu...nu får jag en fotkräm passande till mina fötter. Kul,va?

Firman är registrerad........

Skrivet av Annela kl. 21:24 14 tankar  

1. 4 TV program jag brukar se: Hem till gården, Glamour, Dokument utifrån och Desperate Housewives (haha, där ser ni min intellektuella nivå)

2. 4 saker jag gjorde igår: Stickade, såg på skidskytte, pratade med kompis på telefon och bloggade.

3. 4 saker jag längtar till: Min lilla koloni Hvilan, en solsemester, ett jobb, soliga sommaren

4. 4 saker som står på min önskelista: att bli "pillerfri", att sonen får jobb och lägenhet, mer plats, ett gott liv

5. 4 saker jag tycker om att göra: Sy, sticka, blogga och sjunga i kör

6. 4 saker jag avskyr: leta parkeringsplats, egoister, matprogram i TV, sura tonåringar

7. 4 saker jag åt i går: rostat bröd, ost, mörk choklad , korvgryta

8. 4 bloggar jag utmanar: Tidsfördriv, Marskatten, Qi och Henke

Skrivet av Annela kl. 10:59 1 tankar  

Skrivet av Annela kl. 23:07 16 tankar  

Ljuden blandas smärtsamt

”Varför är du alltid så sur?”

Tårarna rinner och rinner

”Tänk positivt! Ryck upp dig”

Kollapsad är hjärnan och minnet i otakt

”Lyft dig i håret en liten bit”

Tillvaron är en enda röra

”Läs en bok eller städa ditt hem”

Inget är roligt längre

”Var lite glad nån gång”

Kroppen värker och orken är slut

”Men skärp dig nu, du är alltid trött”

Alla kan se en arm i gips, men ingen märker en bruten själ

Helvetet är en brusten själ

Skrivet av Annela kl. 00:42 10 tankar  

Här är förutsättningarna:
Uppgift 2 – Lögnaktigt minne
Beskriv ett barndomsminne, ljug minst tre gånger i texten (gärna fler).
Texten ska vara en beskrivande eller berättande prosatext.
Omfattning max 1,5 A4 sida, 1,5 radavstånd

Den här texten är ett första utkast:

Ballongen

När jag var liten arbetade min mamma, vilket inte var så var så vanligt på 50-talet. Under tiden mamma var på jobbet fick jag vara hos mormor. Hon bodde på Soldatgatan, en mycket trafikerad gata, och jag var strängeligen tillsagd att hålla mig inne på gården och absolut inte gå ut på gatan, när jag var ute och lekte. Det var inte så barnvänligt på gården. Halva ytan var asfalterad och halva ytan var en trädgård med blomsterrabatter och en liten gräsmatta. Runt om fanns ett vitt staket med en liten grind. Inga barn fick över huvud taget vistas innanför staketet och utanför fanns det absolut inget att leka med. Det enda man kunde göra var att klättra och hänga i mattställningen, fast det hade mormor förbjudit mig att göra. Hon brukade säga att jag kunde slå mig fördärvad.

Det fanns några barn att leka med både på mormors gård och på gården intill. Min bästa lekkamrat hette Sven och jag lekte med honom nästan varje dag. Sven bodde på gården bredvid mormors och var några år äldre än jag. Jag beundrade honom mycket. Han kunde allting; springa fort, klättra över stängslet mellan gårdarna, cykla på tvåhjuling och sparka fotboll. Jag kunde ingenting av det och han var lite av min idol. Sven var väldigt snäll, hade blont, lockigt hår och jag litade fullständigt på honom. De dagar han inte var på gården var det betydligt tråkigare att vara hos mormor.

En sommardag, när jag var 4-5 år, var Sven redan ute på gården när jag kom. Han klättrade vigt över stängslet när han såg mig ute på gården. Han sa att vi inte skulle leka på gården, utan vi skulle gå till Folket Park, för där delades det ut gratis ballonger. Ballonger var sällsynta när jag var barn. Enda gången man kunde tjata sig till en ballong var på Första Maj, när hela familjen var ute och tittade på demonstrationen eller enstaka gånger vid besök i Folkets Park. Ballonger var alltså något mycket eftertraktat och tanken att få en gratis var svindlande.

Folkets Park låg fyra kvarter bort och det var ganska långt att traska för små ben. Solen sken och ballongerna väntade. Vi gav oss iväg ut från gården och gick mot ballongutdelningen. Som tur var låg nöjesparken på samma sida som mormors hus, så vi behövde bara gå över små gator och kunde hålla oss ifrån stora Soldatgatan. Så småningom kom vi fram och inne i parken hittade vi snart målet för vår vandring. Det var en bilutställning och för att locka till sig folk delades det ut ballonger till barnen. Vi gick fram till en tant, som stod framför en bil. I bilens ena backspegeln satt det fastknutet ett helt knippe ballonger i olika färger. Sven frågade snällt om vi kunde få varsin ballong. Tanten såg först lite tveksamt på oss, men log och frågade sedan vilka färger vi ville ha. Jag valde en blå, men Sven ville ha en röd. Ballongerna var fyllda med heliumgas och för att de inte skulle gå till väders på hemvägen, knöt den snälla damen fast ballongsnörena runt våra handleder.

Glatt skuttade vi hemåt med våra nya ballonger. Vi hoppade och halvsprang och ballongerna for upp och ner. Vi var som berusade av lycka. Nu skulle vi bara hem och visa upp dagens kap. Sven och jag pratade om hur både vi och ballongerna skulle beundras; vi för att vi varit så duktiga och kunnat gå själva hela vägen till Folkets Park och ballongerna för att de var så fina. Men så blev det inte.

Halvvägs hemma såg vi min mormor komma emot oss med bestämda steg. Vi såg henne innan hon såg oss. När hon väl upptäckte oss skyndade hon på sina steg och hon verkade inte glad. Att så var fallet insåg jag när hon tog mig hårt i armen och frågade med arg röst var jag varit i tre timmar och visste jag inte att jag absolut inte fick lämna gården. Inte ett ljud om hur duktiga vi varit och inte ett ord om ballongerna. Hon gick med arga steg tillbaka och jag hängde med så gott jag kunde, halvspringande. Sven försökte också hålla jämna steg, men smet in på sin gård som en lite skrämd mus. Så fort vi kommit fram till mormors hus, ångade hon in genom porten, upp i trappan och in i lägenheten. Jag fick inte gå ut mer den dagen och den fina blå ballongen blev till en ful, dum ballong, som jag inte ville ha längre. Mormor var arg resten av dagen. När mamma kom för att hämta mig berättade mormor allt och mamma blev också arg. Det som först varit en sådan underbar dag blev till en dag, som förstördes av mamma och mormor och aldrig kommer jag att glömma det.

Skrivet av Annela kl. 15:07 6 tankar  

Shiva har bytt namn till "Rosa Pantern". Hon har rullat sig i tegelstensdamm och är nu brunrosa istället för vit.

Skrivet av Annela kl. 12:41 2 tankar  

Här kommer min första text i kursen "Kreativt skrivande " efter följande förutsättningar:

Skriv en text i jag-form där ni är er egen granne. Välj en riktig granne eller hitta på en! Texten ska innehålla en kyss eller ett brott (eller både och) och genom grannens ögon ska vi som läser få syn på er! Max 1 A4-sida med radavstånd 1,5.

Ensam

Det går bra att leva ensam, fast det är klart att det var roligare när Kurt levde. Men man klarar mer än man tror. Mycket beror på mina grannar och särskilt familjen Olsson, Jonna och Lasse. Jonna och jag var på Stadsteatern i förra veckan och såg en rolig pjäs. Efteråt gick vi och tog ett glas vin och pratade om det vi sett. Det blev en helkväll och det är verkligen praktiskt att bo i samma hus när man ska hem sent på kvällen. Jag är inte mörkrädd eller så, men sedan jag blev utsatt för väskryckningen i höstas, känns det tryggt att ha någon med. Det var en skrämmande upplevelse, men som tur var blev jag inte skadad, bara ett litet skrapsår på handen. En tid därefter var jag lite ängslig för att gå ut ensam, men Jonna gick med mig på promenader och för varje gång gick vi längre och längre turer. En dag vågade jag faktiskt gå ensam till apoteket, fast då var jag lite nervös. Nu är jag inte så rädd längre när jag går ut, fast jag kastar en blick över axeln då och då och inte har jag så mycket pengar i börsen heller.

Jag läser mycket. Då är man aldrig ensam. Ibland kommer grannfrun in med lite böcker, som hon läst och rensat ut. Jonna vill aldrig ha tillbaka dem. Hon tycker att böcker ska vandra, som hon säger, och när jag har läst dem, så ställer jag dem på lånehyllan på café Senioren. Där kan alla cafébesökare låna böcker med sig hem och nytillkomna lånas snabbt ut, speciellt deckare. Många tror nog inte att ond bråd död och brutala mord kan vara så populärt bland till synes snälla och harmlösa pensionärer.

Det bästa med att rå sig själv är att man själv får bestämma vad man ska äta, vad man ska göra, när man ska sova och hur länge. Jag tycker om att sova på morgnarna och vara uppe på nätterna. Likadant är det med Jonna och det är bra. Ibland bjuder jag in henne på ett glas sherry och då sitter vi länge, länge och pratar om ditt och datt. Hon är så trevlig och skrattar så gott. Lasse är också så hjälpsam när jag behöver hjälp med något praktiskt. Jag ringer bara på deras dörr, så kommer han och hjälper mig. Jag brukar ge honom en flaska vin för besväret. På det viset kan jag be om hjälp igen om det skulle bli aktuellt.

Man skulle med rätta kunna säga att jag är ensam, för jag bor ensam, lever ensam och många av mina vänner och bekanta har gått bort en efter en. Men jag känner mig ändå inte ensam. Jag har min TV, mina böcker, café Senioren och mina goda grannar och skulle det hända något, vilket Gud förbjude, så är de inte långt borta. Det känns tryggt.

Betyget har vi inte fått ännu.

Skrivet av Annela kl. 22:57 6 tankar  

Idag fick jag det här mailet och då blev jag glad. Tänk att så litet kan göra så stor skillnad - utan ansträngning.

Hej!

Först och främst: Stort tack för att du har skrivit om godstart.se! Tack vare din och andras hjälp har vi nu samlat in över 100000 kr. Idag betalade vi ut 20000 kr till Rädda Barnen, 10000 kr till WWF och 10000 kr till BRIS. Flera organisationer ligger även nära utbetalningsnivån 10000 kr så de närmsta veckorna kommer åtskilliga utbetalningar att göras. Det känns verkligen jätteroligt!

Som du säkert vet så drivs godstart.se ideellt så det enda som försvinner från insamlingen är skatt och med tanke på att det kommer in 10000-15000 kr i veckan så blir det mycket pengar till välgörenhet.

Men det kan ju också bli så väldigt mycket mer! Idag har bara drygt en promille av Sveriges alla internetanvändare godstart.se som startsida. Tänk om det var 10 procent. Eller 20 procent. Då skulle mottagarorganisationerna kunna få många miljoner kronor extra varje månad. Utan att det kostade någon ett öre extra.

Snälla hjälp oss även fortsättningsvis att sprida kännedom om godstart.se!

Reklambyrån Gyro Scandinavia har skänkt nya godstart.se-banners (bl.a alla hjärtans dag-banners). Om du gillar konceptet godstart.se får du jättegärna använda dessa när du skriver om oss.

Skrivet av Annela kl. 22:02 2 tankar  

Nu är jag här igen! Jag saknar er för mycket.
Ikväll blir det körsång igen hos PKK (Prickig Kattkören).

Skrivet av Annela kl. 11:29 7 tankar  

Skrivet av Annela kl. 22:04 19 tankar  

Här sitter jag med en liten kvällswhisky och försöker summera dagen.
Sov ganska länge och tittade sedan på Alpin-VM med en kopp kaffe i soffan under filt. Läste ett mail om att jag kommit in på kursen "Digital bildhantering", men jag tackade nej. Jag har ju redan börjat på "Kreativt skrivande".

Vid ett-tiden hade Shiva tid hos veterinären för vaccinering. Vi fick vänta en halvtimme, men då blev jag sur och sa till i receptionen. Damen i receptionen, som ser snipig ut, erkände genast att det var hennes fel. Hon hade inte anmält i sitt dataprogram att vi kommit. Som kompensation fick jag det lite billigare.
Shiva var lite för tjock och nu har jag köpt nytt torrfoder till henne. Det andra, som var bra för pälsen är alldeles för fett. Istället ska hon få omega-3 kapslar. Det blir nog inga problem att få dem i henne. Jag kommer ihåg när hon skulle äta penicillin - det knaprade hon som godis.

Väl hemma ringde det på dörren och grannen kom. Vi fikade och åt en macka, innan hon var tvungen att rusa till tvättstugan.

Det började snöa - mest blötsnö. Usch, jag vill ha vår.

Jag gick iväg till Tummelisa och hjälpte till lite i affären. Vi fikade också och pratade och stickade mellan kunderna. Jag blir glad av att vara där.

Kvällen gick åt till att ge respons till 2 kurskamraters texter i "Kreativt skrivande". Första uppgiften var:
Skriv en text i jag-form där ni är er egen granne. Välj en riktig granne eller hitta på en! Texten ska innehålla en kyss eller ett brott (eller både och) och genom grannens ögon ska vi som läser få syn på er!
Max 1 A4 sida skulle det vara och det var inte lätt att få lite substans i en så kort text. Men det gick! (Tror jag)

Lite senare översatte jag ett stickmönster från engelska till Tummelisa, som jag lovat. Det var ett mönster från Debbie Bliss, som man stickar i det ljuvliga Baby cashmerino (merinoull, kashmirull och microfibrer).

Det finns mer att berätta, men det är inte så roligt, så jag struntar i det.

Skrivet av Annela kl. 23:24 10 tankar  

Jag har fått denna utmärkelse av Samtal från min trädgård. Jag känner mig så stolt, att någon tycker, att jag är värd en utmärkelse för att jag skriver och lägger upp bilder på det jag gör. Mitt liv är inte så händelserikt nu för tiden. Det är så kul att veta att någon läser det jag skriver och jag har fått många vänner både i verkliga livet och på bloggar via min blogg. Det ger mig mycket.Det vill jag att ni ska veta.

Skrivet av Annela kl. 20:05 7 tankar  

Så här glada var alla 75, som tagit sig till Prickig katt idag. Det började med brunch - mackor med prickig korv (vad annars?) och annat gott. Efter mingel och brunch på andra våningen var det dags att gå ner och börja sjunga. Körledare Josefin hade sin keyboard med och det delades ut noter. Ni kan aldrig gissa vår repertoar . Det är inte Evert Taube precis, nej,nej.
Vi började med den här och sen sjöng vi lite på denna. Men i nothäftet fanns också Maniac och en gammal Bee Gees-låt. Det är enbart kvinnor och vi sjunger i tre stämmor.
Det var så roligt att jag kan inte beskriva det.
Jag har längtat efter en lite lättsammare och fräckare repertoar än Brahms och Benjamin Britten och detta var precis vad jag letade efter.

Skrivet av Annela kl. 18:05 12 tankar