Annelas hörna

Här kommer min första text i kursen "Kreativt skrivande " efter följande förutsättningar:

Skriv en text i jag-form där ni är er egen granne. Välj en riktig granne eller hitta på en! Texten ska innehålla en kyss eller ett brott (eller både och) och genom grannens ögon ska vi som läser få syn på er! Max 1 A4-sida med radavstånd 1,5.

Ensam

Det går bra att leva ensam, fast det är klart att det var roligare när Kurt levde. Men man klarar mer än man tror. Mycket beror på mina grannar och särskilt familjen Olsson, Jonna och Lasse. Jonna och jag var på Stadsteatern i förra veckan och såg en rolig pjäs. Efteråt gick vi och tog ett glas vin och pratade om det vi sett. Det blev en helkväll och det är verkligen praktiskt att bo i samma hus när man ska hem sent på kvällen. Jag är inte mörkrädd eller så, men sedan jag blev utsatt för väskryckningen i höstas, känns det tryggt att ha någon med. Det var en skrämmande upplevelse, men som tur var blev jag inte skadad, bara ett litet skrapsår på handen. En tid därefter var jag lite ängslig för att gå ut ensam, men Jonna gick med mig på promenader och för varje gång gick vi längre och längre turer. En dag vågade jag faktiskt gå ensam till apoteket, fast då var jag lite nervös. Nu är jag inte så rädd längre när jag går ut, fast jag kastar en blick över axeln då och då och inte har jag så mycket pengar i börsen heller.

Jag läser mycket. Då är man aldrig ensam. Ibland kommer grannfrun in med lite böcker, som hon läst och rensat ut. Jonna vill aldrig ha tillbaka dem. Hon tycker att böcker ska vandra, som hon säger, och när jag har läst dem, så ställer jag dem på lånehyllan på café Senioren. Där kan alla cafébesökare låna böcker med sig hem och nytillkomna lånas snabbt ut, speciellt deckare. Många tror nog inte att ond bråd död och brutala mord kan vara så populärt bland till synes snälla och harmlösa pensionärer.

Det bästa med att rå sig själv är att man själv får bestämma vad man ska äta, vad man ska göra, när man ska sova och hur länge. Jag tycker om att sova på morgnarna och vara uppe på nätterna. Likadant är det med Jonna och det är bra. Ibland bjuder jag in henne på ett glas sherry och då sitter vi länge, länge och pratar om ditt och datt. Hon är så trevlig och skrattar så gott. Lasse är också så hjälpsam när jag behöver hjälp med något praktiskt. Jag ringer bara på deras dörr, så kommer han och hjälper mig. Jag brukar ge honom en flaska vin för besväret. På det viset kan jag be om hjälp igen om det skulle bli aktuellt.

Man skulle med rätta kunna säga att jag är ensam, för jag bor ensam, lever ensam och många av mina vänner och bekanta har gått bort en efter en. Men jag känner mig ändå inte ensam. Jag har min TV, mina böcker, café Senioren och mina goda grannar och skulle det hända något, vilket Gud förbjude, så är de inte långt borta. Det känns tryggt.

Betyget har vi inte fått ännu.

Skrivet av Annela kl. 22:57