Utbränd
Ljuden blandas smärtsamt
”Varför är du alltid så sur?”
Tårarna rinner och rinner
”Tänk positivt! Ryck upp dig”
Kollapsad är hjärnan och minnet i otakt
”Lyft dig i håret en liten bit”
Tillvaron är en enda röra
”Läs en bok eller städa ditt hem”
Inget är roligt längre
”Var lite glad nån gång”
Kroppen värker och orken är slut
”Men skärp dig nu, du är alltid trött”
Alla kan se en arm i gips, men ingen märker en bruten själ
Helvetet är en brusten själ
Kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram
Du är inte sur
Du är inte grinig
Du är trött och ledsen
Less på.
Jag förstår vad du menar. Jag förstår mötet med den där väggen av oförståelse.
Kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram
KRAM!
Anonym sa... 20 februari 2009 kl. 10:08
Och du! Du skriver jättebra!!
Du är en Berättare, det märks.
Anonym sa... 20 februari 2009 kl. 10:20
Utmaning i min blogg :)
Anonym sa... 20 februari 2009 kl. 11:03
Bra beskrivet - jag känner igen mig. Och just nu har jag dragit i nödbromsen för att inte hamna i honungsfällan... jag älskar ju allt jag håller på med och då är det lite svårare att känna gränserna i förväg, men jag har lärt mig känna igen signalerna... när det är dags för totalstopp i ett par dar. Som väl är jag tre lediga dagar framför mig. Och sen lite lugnare tillvaro efter det.
Bloggblad sa... 20 februari 2009 kl. 11:14
Som min psykolog sade till mig för över ett år sedan, när jag slutade hos henne: Detta är dina signaler och de ska bli dina vänner, så du alltid känner igen dem och vet vad du ska göra när du ser dem! Jag börjar långsamt att lära mig, men lik förbannad går man på i gamla mönster emellanåt. Och du, helt fantastiskt skrivet.
Samtal från min trädgård sa... 20 februari 2009 kl. 11:18
Om jag målar i stora penseldrag så är din och min vardag lika.
Mitt mantra som jag lever efter är: Vila - aktivitet, vila - aktivitet. Jag säger inte att det är lätt, många av oss har säkert en liknande personlighet, nån som vill mycket och som får kämpa för att nå nån sorts acceptans - och balans.
Varma mjuka hälsningar kommer här från mig till dig! Hoppas du får känna dig bättre - senare...
S o F sa... 20 februari 2009 kl. 14:42
Snälla vän,jag känner igen dina tankar, just så är det ofta. Det tar tid, det värker, det smärtar, det går ett steg i taget.
Massor med kramar
Bloggullet sa... 20 februari 2009 kl. 21:16
Ellis_: Tack för alla kramarna. Det får bli IRL nästa månad.
Englainnan: Jag antar utmaningen.
Bloggblad: Den där med honungsfällan är lätt att fastna i. Jag gör det för ofta.
Samtal: Håhåjaja, att ha signalerna som vänner är kloka ord, men det är svårt och tar lång tid.
SoF: Balans - var är den?
Tack för de mjuka hälsningarna
Bloggullet:Det är så härligt med bloggvärlden, för där finns det personer, som förstår och man behöver inte förklara förgäves.
Monica: Kram tillbaka!
Annela sa... 21 februari 2009 kl. 22:42
Många styrkekramar till dig min vän. Jag vet vad du talar om. Har själv varit där och har fått en andra chans. Stress kommer alltid att vara min värsta fiende. Önskar dig allt gott min vän/kramar Tussegumman
Tussegumman sa... 22 februari 2009 kl. 11:58
Tussegumman: När man själv varit där, då vet man OCH är livrädd för att hamna där igen.
Annela sa... 23 februari 2009 kl. 10:55
Skicka en kommentar