Annelas hörna

Nu tänkte jag skriva lite om min Stockholmstur och visa lite bilder, men idag är jag nog inte riktigt klok. Jag lyckades nämligen radera alla bilderna från kamerakortet INNAN jag sparat dem i datorn - så nu finns de inte längre *suckar*

Jag får ju heller inte avslöja nånting om programmet, så man får titta den 15 april kl. 19.00 på SVT2. Men jag kan ju berätta om mina upplevelser ändå.

Dagen började klockan 5, då väckarklockan ringde och då hade jag väl sovit och vaknat och sovit och vaknat - helstressad för att jag skulle försova mig.
Men det gjorde jag inte och efter frukosten tog jag min nya Oililyväska och gick iväg till spårvagnen. Jag var faktiskt ute i god tid och när jag kom fram till Centralen, så var det inte mycket folk ute.
På perrongen fick jag stå och vänta på tåget och det var kallt och blåste genom både märg och ben.
Väl uppe på tåget ordnade jag till min lilla grop med ACDC och Aerosmith i mp3-lurarna och bara satt och satt. Slumrade nog till en liten stund också.
Under resans gång kom det på lite folk och turligt nog var de både trevliga och pratsamma. Den förste mannen berättade om alla sina varghundar han hade haft genom åren och det var definitivt den bästa hundrasen man kunde ha, tyckte han - -snälla, lugna och inte behövde man trimma dem så mycket heller. Han steg dock av i Katrineholm, men då fick jag sällskap av ytterligare en man som var i 60-årsåldern gissar jag.
Han berättade att han blivit småbarnsfar igen och det var ju inte riktigt vad han planerat, men det var bara att ta skeden i vacker hand. Hans 2 andra barn var 30 och 26 och hade alltså nu en lillebror på 5 år. Så kan det gå!

Framme i Stockholm hann jag med en Espresso crema på Waynes coffee. Det var espresso med kall vispgrädde på och det var inte så dumt. Blandningen av starkt varmt kaffe med den kalla grädden var intressant och det borde ni prova nån gång.

Nu gällde det för mig att ta mig fram med SL i Stockholm till TV-huset Jag hade kollat upp hur man gör och enstaka kuponger kunde man köpa i Pressbyrån. (Jag fick t.o.m. åka på pensionärsrabatt.) Då ser jag rätt buss och knatar dit, stiger upp på bussen och säger till busschauffören:
-Hej, jag är från Göteborg och jag behöver hjälp.
-Jak ärrr från Tammerforrrs och jag behöver också lite hjälp, sa han på klingande finlandssvenska, vad vill du ha hjälp med?
- Är detta bussen till TV-huset?
-Jo, nog är det det, fast du får ta den på andra sidan gatan.
OK, en ovanligt trevlig inledning på dagen.

Jag klev på den röda bussen och satte mig ner. Bussen gick över Östermalm och jag fick se Stureplan, det beryktade, i dagsljus. Det tog ungefär en kvart och sedan stannade bussen utanför ett stort, grått hus, som det stod SVT på.
Jag och en tjej, med vackert blont hår, steg av bussen och vi fann att vi var på väg till samma ställe. Hon var också från Göteborg, var juridikstuderande och hette Anna. Vi klev in och gick fram till något som såg ut som en reception och till kvinnan, som satt bakom disken, sa jag:
-Hej, det är vi som vet mest!

forts följer...

Skrivet av Annela kl. 17:24