Annelas hörna

Igår var det dags att träffa prästen som ska hålla i pappas begravning. Jag fick ett samtal kvart i elva från henne, där hon undrade om vi missförstått varandra, vi skulle ju träffas halv elva. Jag hade fått för mig att det var halv tre på eftermiddagen, men det var bara att slänga sig i bilen och åka iväg. Hon mötte mig utanför församlingshemmet och genast såg jag att hon var en präst i min smak. Med vita byxor, svart prästskjorta och svartvita älgar i öronen, fräcka glasögon och kortklippt svart hår och med ett stort leende kom hon emot mig. Hon har ett förflutet som musiker och dirigent och har rykte om sig att ha en mycket bra sångröst.
Vi satte oss i ett enskilt stort och luftigt rum och började prata. Hon hade bett mig att ta med ett foto på pappa. Jag hade faktiskt tagit med 2 stycken, som hon satte på bordet och sedan började jag berätta om pappa, mamma, deras respektive föräldrar och om mig själv. Det rådde ett underbart lugn och en och en halv timme bara försvann.

Jag följde Bloggblads goda råd att gråta och berättade också för prästen om rådet. Hon tyckte att det var ett klokt råd. Men det bästa av allt var att hon tyckte att mitt musikval var bra och vi lade till en psalm också. Jag vet att pappa tyckte mycket om när jag sjöng Amazing Grace och jag ville att den skulle spelas på orgeln, men nu fick jag veta att den faktiskt finns på svenska i den nya psalmboken "Oändlig nåd" med text av Anders Frostenson. (Känd profil i psalmvärlden)

Det som nu återstår är att checka av med begravningsentrepenören, köpa blommor och begravningen i morgon kl. 14.
Jag tror att jag behöver lite varma tankar då.

Vardagsrummet är fullt av kassar med pappas tillhörigheter och jag känner att jag borde börja sortera dem, men det blir nog ingen ork till det idag - får nog ta mig ut istället. Kanske tar jag istället spårvagnen ner till stan eller sätter mig på balkongen och stickar.

Skrivet av Annela kl. 12:21