Tack för all sympati och empati...
...det är ändå både hemskt och skönt att så många känner igen sig och har samma erfarenheter som jag ...och värre...
Jag gjorde faktiskt som Qi föreslog och skickade iväg ett brev till politiker och även Göteborgs-Posten ska få ett. De som fick post i regeringen var Fredrik Reinfeldt, socialminister Göran Hägglund, arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson, finansminister Anders Borg, folkhälsominister Maria Larsson och några som jag tyckte lämpliga människor, som ska representera mig i riksdagen, bl.a. Siv Wittgren-Ahl (s), som snabbt svarade så här:
Hej Ann !
Tack för ditt brev.
Vi socialdemokrater varnade för den utvecklingen du beskriver.
Att efter ett långt yrkesliv, uppleva det du gör nu måste kännas frustrerande.
Om man blir ställd utan sin försäkring och endast socialbidrag återstår men numera skall man få någon aktivitetsplats.
eller nyfriskjobb tror jag regeringen kallar det för.
Men be arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att båda tjänstemännen är med när din situation nästa gång skall diskuteras.
Det är det tips jag kan ge dig.
Får se om jag får några fler svar.
Ha det så bra ni kan alla...
Sejt du sendte breve !
Og flot at hun svarede dig.
Unknown sa... 22 september 2009 kl. 13:11
Tack!
Jag tycker att det är viktigt att de "däruppe" får veta vad deras beslut får för konsekvenser för oss gräsrötter.
Annela sa... 22 september 2009 kl. 18:51
Det är sådana här gånger jag slås av hur många modiga människor det finns... som att skriva till berörda politiker, om den utsatthet som deras beslut har försatt "den lilla människan" i.
Modigt av dig, min vän. Mycket!!
Å heder åt den politiker som svarade dig...
Varm kram..
Ps. TACK för dina ord... jag har gömt dem längst härinne! Där ska jag spara dem... alltid.
Elisabeth sa... 24 september 2009 kl. 07:47
Elisabeth: Tack...men det krävs inte så mycket mod att skriva till politiker - det hjälper att bli riktigt förbannad och ha ork. Och vi är så många som utsätts för konsekvenserna av deras beslut och som bara tiger och lider. Jag tror också att det är en yrkesskada sedan jag var lärare i så många år att göra min röst hörd.
Massor av kramar till dig, vännen...
Annela sa... 24 september 2009 kl. 11:14
Skicka en kommentar