Trött på att vara sjuk...
Nu tror jag att jag ska sluta att vara sjuk. Det är för jobbigt att vara sjuk och arbetslös när jag ändå måste göra jobbet åt Af, FK och A-kassan. Denna veckan har varit helt sanslös.
Det började med att jag fick brev från A-kassan om att jag registrerats av Af. MEN det var inte min A-kassa. Af hade anmält mig till fel A-kassa - en där jag aldrig varit medlem och A-kassan var lika förvånad som jag.
Jag ringde min nya handläggare Robert på Af:
-Hej! Jag har ett problem. Jag har blivit registrerad i fel A-kassa.
-Jaha, ditt personnummer? Man är nämligen inte en person utan ett ärende.
- Det kan vi ändra här i datorn... Nej, det går inte, för du var inte på informationsmötet i förmiddags om A-kassan och då blir man avförd från A-kassan.
_Det glömde jag alldeles bort. Det ingår i min sjukdomsbild. Men det gör ju inget att jag är avförd, för det var ju fel ändå.
-Nej, i så fall är man avförd överhuvudtaget och får inga pengar alls. Nånsin!!
-Jaha, vad gör jag då?
-Ja, det kan finnas en chans att ändra det om du kommer hit före kl 3 idag....Sen upplyste Robert mig om att han egentligen inte skulle vara min handläggare utan det skulle vara en annan - Andreas nånting...
Gissa om man blir orolig vid såna besked...
Väl vid Af löste det hela sig utan problem. Mannen vid receptionen sa: Du får en ny tíd och så ändrar jag A-kassa. DEt är OK. Vad gör det om 100 år - vi kan alla glömma.
Den första vettiga jag hört där under mitt rehabår, som nu är slut.
Dagen efter ringde Robert igen och undrade om det som var inskrivet i datorn angående mina önskemål om arbete gällde. Det gjorde det, sa jag, eftersom G. skrivit in det vid mitt sista besök hos henne, tillsammans med mig.
Sedan frågade han mig vad det var i läraryrket som var bekymmersamt, eftersom jag bränt ut mig.
-Det var själva läraryrket, sa jag.
-Jag ser att du undervisat på Hvitfeldtska gymnasiet. Det är min gamla skola.
-Jaha!
-Ja, och mina två söner har också gått där.
-JAha, det var ju intressant.
-Sa jag att jag inte ska vara din handläggare?
-Ja, igår och jag fick namnet också. Andreas...
-Ja, då var det nog inget mer,då. Hej då. Jag vet fortfarande inte vad han ville och varför han ringde
Jag ringde min A-kassa för att kolla att allt var som det skulle, så att jag inte skulle gå miste om en veckas A-kassa, och tro det eller ej - det var det.
Jag ringde vårdcentralen också och hamnade i ett Moment 22. Min blodtrycksmedicin var slut och jag ville ha en tid hos en läkare för att få ett nytt recept.
-Har du fått medicinen här?
-Nej, min läkare skrev ut den från början, men hon har gått i pension nu. Och sedan skrev min psykläkare ut den, men han är på semester nu.
-Men då behöver du träffa en läkare.
-Ja, det är därför jag ringer.
-Jag har ingen tid förrän i mitten av juli och så länge kan du inte vara utan.
-Nej, så vad gör jag då?
-Ja, då får du ringa på morgonen och hoppas på en akuttid.
-Men i februari ringde jag och då blev jag utskälld för att det var inte lämpligt att uppta akuttider för en sån sak.
-Nej, det tycker jag inte är lämpligt. Sånt får man planera.
-Ja, men vad ska jag göra då?
-Du måste få en tid för läkarbesök.
-Men det finns ju ingen tid förrän i mitten av juli och så länge kan jag inte vara utan medicin.
-Nej, det kan du inte.
-Nej, så vad ska jag göra då?
-Ja, du får ringa och få en akuttid, men jag tycker inte att det är rimligt att du får en akuttid för sånt som man kan planera.
-Nej, du sa det, men vad tycker du att jag ska göra då?
-Jag tycker att du ska boka en läkartid....
och så höll det på ett par gånger till tills jag inte orkade mer och sa:
-Jag fixar det på något annat sätt. Adjö!
Jag åkte till Axessakuten och fick mitt recept.
När jag skulle till Apoteket och hämta ut medicinen passade jag på att ta med ett par recept som jag hade liggande eftersom mitt högkostnadsskydd går ute i sommar. Där träffade jag en receptarie (heter det så) som ville bestämma vilket av recepten jag skulle hämta ut. De var på samma medicin och jag kunde bara få hämta ut ett av dem och det kunde jag gå med på.
Men eftersom det var olika ordinationer (1 resp. 2 tabl. om dagen) så ville hon bestämma vilket jag skulle hämta ut. Jag villa ha det äldsta eftersom det snart skull bli för gammalt, men hon ville att jag skulle ta det senaste eftersom det var säkrare.
Jag förklarade minst 2 gånger att jag var så pass att jag själv kunde reglera mängden efter behov eftersom jag ibland tar 1 och ibland 2 tabl. Men hon lät sig inte övertygas så lätt utan jag fick nästan bli arg och höja rösten innan jag fick som jag ville...och ni vet hur hemskt otäckt tyst det är på ett Apotek och vad som händer om man höjer rösten...det ville hon nog undvika och till slut fick jag min vilja fram. Snacka om service...
Väl hemma var jag alldeles slut och fick lägga mig och vila och sov faktiskt en stund också.
Förstår ni nu hur jobbigt det är att vara sjuk och hur det kan komma sig att jag är arbetslös när jag gör jobbet åt alla andra??
Blir jag friskare av detta, Fredrik?
Och hur blir det nu med den nya sjukförsäkringen som träder i kraft den 1 juli?
Får jag sjukersättning eller inte?
Eller ska jag vara sjukskriven och hur länge?
Och jag måste söka jobb också på den halva tid som jag är frisk och jag måste rapportera till handläggaren på Af varje månad vilka jobb jag sökt.
Blir jag bättre eller sämre av allt detta, tror du Fredrik?
Jag lääängtar till nästa val.
Men på fredag ska jag åka till Ystad och vara med på Elisabeths bloggträff och det blir jag säkert bättre av.
