Äntligen måndag...
...och äntligen var jag tillbaka i garnbutiken igen. Viruset håller på att ge med sig och nu känner jag mig lite piggare. Dessutom kan jag vila i stickandet nere i butiken. Jag kan sita och sticka hela tiden jag är där om jag vill och om jag känner mig trött. L. är mycket noga med att jag inte ska ta på mig för mycket jobb och ansvar och det känns skönt.
Själv har jag svårt att känna den gränsen och då är det skönt att veta att hon är så omtänksam.
Nu har vi börjat sticka sjalar som galningar för att visa att man kan blanda garner och färger hur man vill och eftersom vi stickar på stickor 12 och 15 så går det undan.
I förmiddags hade vi alla årstider på 1 timme; storm, ösregn, hagel, snö och solsken. Jag hoppas att det snart lugnar sig så att man vet vad man ska ha på sig om man skulle vilja gå ut.
