Annelas hörna

I morgon är jag kommenderad till Arbetsförmedlingen för att lyssna på information om hur A-kassan fungerar. Det tar ungefär en timme och det måste vara en superbra föreläsning, eftersom man blir avförd från A-kassan om man inte kommer dit. (Är det enda sättet att få publik?)

Jag tillåter mig att tvivla. Det blir säkert en massa diabilder, overhead och text man inte kan läsa. Det finns ingen värre publik än lärare. De vet hur allt ska gå till och när det inte är bra, så blir jag så trött (och kinkig). Får väl ta stickning med...

Uppdatering tisdag förmiddag:
En kort recension - det var tur att jag hade stickningen med!

Skrivet av Annela kl. 23:03 3 tankar  

Etiketter A-kassa, Arbetsförmedlingen, trött

Skrivet av Annela kl. 15:59 4 tankar  

Etiketter trött

Skrivet av Annela kl. 13:14 11 tankar  

Etiketter födelsedag, kris, sjuk, terapi, trött

Idag är jag lite förkyld och inte på jobbet. Tänkte att jag skulle försöka rensa bort pappas flyttlådor.
Åh, vad jag är trött på alla dessa lådor som orsakar så mycket osämja i familjen. Jag har lust att bara kasta alltihop. Men lådorna är förstås bara droppen på något annat som legat och grott länge. Vad vet jag inte riktigt eftersom kommunikationen inte finns just nu.
Men jag ska söka hjälp och se om det kan bli bättre - om inte, så vet jag inte vad som händer - eller rättare sagt det vet jag, för så här kan jag inte leva längre. Jag känner mig ensam och ledsen.

Skrivet av Annela kl. 10:10 4 tankar  

Etiketter kris, ledsen, trött

Idag surnade jag till rejält vid tanken på att folk skällt ut min granne, för att de tycker att min lott är lite misskött. Jag skrev ett brev och skickade till alla som är med på min mailinglista och resten tänker jag lägga i min brevlåda för alla att ta ett ex. Kanske blev det lite vasst, men så här blev det:

Till den det vederbör!

Jag har fått veta av min granne, X X, att ett antal personer kommit till honom och beklagat sig och skällt på honom för att min lott ser så bedrövlig ut.
Jag förstår inte hur man tänker om man går till honom istället för att prata med mig personligen. Han har ju sannerligen nog med sin egen lott och inte ett dugg med min lott att göra.
Jag är lätt att nå. Jag har delat ut mitt telefonnummer, min adress och min e-postadress till alla sedan jag blev medlem och sekreterare i styrelsen, så det kan inte bero på man inte kan få tag i mig.
Jag har varit sjukskriven länge och är det fortfarande, men min sjukdom är inget som syns på utsidan. Jag köpte kolonilotten för att ha den som rekreation och lite terapi, men orkar inte alltid hålla den i trim så som jag skulle vilja. Förra sommaren började vi dränera lotten, men eftersom det regnade i stora mängder, blev arbetet inte klart. Jag orkar inte slutföra det själv utan är beroende av min familj och när de kan hjälpa mig. Innan dräneringen är klar är det inte lönt att börja med anläggning av resten.
Jag har mycket omkring mig nu i mitt privatliv och har vare sig hunnit eller orkat arbeta med lotten. I styrelsen har vi lagt ner mycket tid på att försöka styra upp allt och att försöka få till de förändringar i föreningen som både vi och medlemmarna anser ska komma till stånd. Att vara sekreterare i en förening tar tid och då är det något annat som får stryka på foten.
Jag måste få ta det i min takt om jag ska må bra och inte när någon annan anser att det bör göras.
Jag vet precis hur det ska se ut så småningom och hur jag ska nå det resultatet, men inte när.
Men under tiden kommer det kanske inte att se ut som du vill att det ska se ut och jag kommer heller inte att odla det som du kanske anser att man bör odla. Jag tänker göra det på mitt sätt och i mitt tempo.

Så har du klagomål, lägg en lapp i min brevlåda (med ditt namn på) eller skicka mig ett brev, men låt min granne vara i fred.
Om du inte vill se min lott, så finns ju alltid alternativet att titta bort.

Hälsningar

Efteråt kändes det mycket bättre.

Skrivet av Annela kl. 23:54 12 tankar  

Etiketter klagan, kolonin, trött

Klicka på bilden och läs mer. Jag har en sån här på balkongen, fast en mindre.

Skrivet av Annela kl. 19:37 7 tankar  

Etiketter A-kassa, Arbetsförmedlingen, jobb, Kloka ord, pappa, trött

Nu har det gått några dagar igen utan något skrivet i bloggen, och det har sina orsaker.
Jag känner mig så stressad och som vanligt vill jag göra allt på en gång och glömmer att jag inte har några marginaler. Jag försöker att inte stressa upp mig men ibland känns det som om det inte är jag som styr över det. Just nu är det mycket som jag kan jaga upp mig över fast jag på utsidan kan verka väldigt glad och harmonisk så blir jag nästan handlingsförlamad av allt som jag ”måste och borde” göra.

Vårt vardagsrum är till hälften fyllt med flyttlådor och det är inte för att vi skall flytta utan det är lådor från pappas lägenhet, som vi tömde för en vecka sedan. Lite har pappa fått med sig till sitt nya boende (varför tycker jag att det är ett sånt konstigt ord?), men det mesta står alltså i vårt vardagsrum. Det är saker med affektionsvärde och det mesta vill jag ha kvar, men vart ska det ta vägen. Köksskåp är fulla, två vindsförråd är till bristningsgränsen packade och jag vill inte ge bort det till ”hednamissionen” eller sälja det. Jag vill ha det kvar! Men vart ska det ta vägen!!?? Bara jag ser det blir jag stressad och mannen också. Jag började försöka tömma en låda och fick tag i lådan från skrivbordet. Alla foton och alla födelsedagskort och vykort som mamma sparat låg där och då började tårarna trilla. Jag stoppade snabbt tillbaka allt i lådan och där ligger det kvar. Jag önskar att det varit möjligt att någon annan kunde tömma lådorna, men det är ju mina saker och jag måste vara med och besluta om vad som ska hända med dem.

Jag har min koloni som just för tillfället ser ut som skrutt och jag känner pressen från mig själv och grannarna att göra den i ordning. Förra sommaren grävdes lotten upp och dräneringsrör lades ner av mina pojkar och mannen, men eftersom det regnade så mycket hela sommaren, så blev det inte klart och nu ser det ut som en vildvuxen ödetomt fylld med ogräs, maskrosor och en och annan vilsen tulpan.. Jag vill så gärna att det ska vara fint och jag vet precis hur jag vill ha det, men just nu verkar det som ett oöverstigligt hinder att få det dithän. Dessutom borde (där har vi det igen) jag som nyvald sekreterare i föreningen i föreningen ha en representativ lott.

Praktikplatsen jag har skaffat mig är trevlig, men det är alltid en stor anspänning att komma till en ny arbetsplats där man inte känner någon och inte känner till rutinerna. Då pratar jag inte om när det är kafferast och hur man hanterar kassan utan det sociala spelet och det outsagda, personalen emellan, hur man förväntas vara och bete sig och vilka som är kompisar och vilka som inte tål varandra, vilka som har ”hög” status och vilka som inte har det. Allt detta tar så mycket energi från mig och även om det är roligt och alla är vänliga och hjälpsamma så är jag dödstrött varje dag. Dränerad.

I morse vaknade jag med hemsk huvudvärk och när kaffebönorna i burken var slut så brast det. Jag orkade inte röra mig ur fläcken, och ringde till Myrins och sa att jag inte kunde komma idag.
Nu sitter jag i soffan och ömkar mig och dricker grönt the med lime och ingefära och det smakar inte ens i närheten av en kopp Zoegas.
Jag har också sagt nej till flera personer som vill att jag ska sy till dem och jag försöker att inte ta på mig mer jobb men det verkar bara att bli mer och mer istället för mindre och mindre.
Jag är trött.

Skrivet av Annela kl. 11:27 12 tankar  

Etiketter kolonin, ledsen, pappa, sjuk, stress, trött

I morse var jag sååå trött, men bestämde mig för att gå till jobbet ändå. Fick stanna hemma måndag och tisdag eftersom förkylningen tog ny fart igen över helgen. Hostade äckligt och beslöt mig för att ta spårvagnen istället för att gå.

Väl på jobbet sa C. "Välkommen tillbaka" och då blir man glad. Chefen sa ingenting. Han gav mig i uppgift att flytta speglar från en hylla till en annan. Sätta upp fler hyllor och flytta upp hatthyllor från ett podium till väggen. Men för att få upp hyllorna och hatthyllorna fick jag stå på stege och eftersom jag var ensam om "uppgiften" fick jag klättra upp och ner på stegen hela tiden.

Sedan skulle ett annat podium (ungefär 2 bord ovanpå varandra på hjul) med reavaror flyttas. Men det ena hjulet låste sig så jag fick släpa allt över golvet. Och allt skedde precis under högtalaren med muzak

Då var jag så trött att jag tog en fruktstund och drack vatten.
Efter fruktstunden tog jag itu med skoställ, som skulle ställas längre fram och prismärkas om eftersom de inte säljer så bra. De var inte så tunga, men många.

Då skulle de andra praktikanterna ta lunch och jag gick med dem. Vi satt och pratade och åt och glömde av tiden så att de som har 1 tim och 20 min på hela dagen tog rast 1 tim och 40 min.

Då hade min dag slutat och vi gick alla upp för att fortsätta jobba och jag för att gå hem.
Men innan jag gick tänkte jag instruera dem så att de kunde fortsätta det jag påbörjat.
Då kom chefen och var irriterad för att vi dels tagit för lång lunch och dels stod och pratade.
Han sa att jag hade en kvart inarbetad rast på mina 4 timmar, men då blev jag lite syrak. Innan sa han att när jag tyckte att det var jobbigt så kunde jag ta rast när det passade mig och jag talade om för honom vad jag tyckte var jobbigt. Så då var det en annan femma! Men de andra skulle banne mig inte ta för lång lunch! Och varför stod vi där och pratade? Det talade jag också om för honom och sedan gick jag, sa hej då till alla jag såg och sedan hörde jag chefen ropa efter mig:"Hej då Annela, vi ses i morgon!" *suck*

Nu låter jag väldigt gnällig, men jag har försökt beskriva det objektivt (fast det är svårt) och det är lätt att bli gnällig när man blir behandlad som lagerarbetare och husslav.
Egna initiativ ses icke med goda ögon. och att stå i kassan är det inte tal om ens.
C. har varit praktikant i 9 veckor och inte en gång har hon gjort något annat än att flytta och lyfta och packa upp - precis som nu. Ingen praktikant har fått lära sig kassan, säger de.

Skrivet av Annela kl. 19:56 2 tankar  

Etiketter praktik, trött

Usch, min förkylning vill inte ge sig. Igår hade jag äcklig hosta och fick stanna hemma från "jobbet". Jag fick ta stora kudden så jag kunde halvsitta när jag skulle sova för att inte hosta så hemskt. I morse hade jag migränliknande huvudvärk eftersom jag förstås somnade på alla kuddarna och har legat konstigt hela natten. Jag var tvungen att stiga upp och sitta stilla länge, men det ville inte släppa. Tog piller och drack lite kaffe och satte mig i soffan i vardagsrummet och somnade om och när jag vaknade var det bättre. Ska ta mig en promenad lite senare och sedan kan jag nog gå till Chilli i morgon.

Chilli,ja! Jag har inte skrivit så mycket om min praktikplats, eftersom jag varit så himla trött varje eftermiddag jag kommit därifrån.
Jag har gått dit och hem och det blir ca 8500-9500 steg inkl. stegen på Chilli., och det är mer än jag motionerat på länge - 1 timme per dag. Det går trögt, men det är nog bara i början.

På Chilli är man tre ordinarie anställda, fyra praktikanter (L. är gymnasist och har 5 veckors praktik i utbildingen, C. tog studenten förra året och är arbetslös, P. har en lättare CP-skada och trött på att inte få nåt jobb och jag arbetstränar) och några timanställda. En av de ordinarie är butikschef. Hela butikskedjan har anställningsstopp.
Affären har numera gått över till att ha mer möbler och lampor än förut och lite mindre av köksutrustning och porslin och glas.

Så mycket handledning har jag inte fått av E. (min handledare) utan C. och P. handleder L. och mig. Dvs E. ger order om vilka möbler som ska flyttas, lådor som ska packas upp eller vilka kartonger som ska flyttas och så gör vi det.

I måndags packade vi upp träkatter,-elefanter,-buddhafigurer och satte upp hyllor på en hel vägg bara för att i torsdags ta ner allt igen. Då skulle det vara en annan interiör med en stor skinnsoffa och alla hyllorna togs ner och sattes upp på väggen intill och andra saker upp på dem.

Tisdag skulle alla köksbord med stolar ställas i en annan del av affären och det stället var redan fullt av upphängda taklampor, golvlampor och bordslampor och golv och hyllor packade med lampor i kartonger. Bort med dem till en annan hörna och ner med alla hyllor. Dit med alla köksbord och tillbaka med några lampor... och så har det fortsatt veckan ut. Krypa på golvet, stå på stegar, lyfta, böja, - inte konstigt att jag varit så trött hela veckan.
Och över alltihopa svävar muzac- en ridå av musik, knappt hörbar men ändå där... Det är nog de mest tröttande av allt.
Kundkontakten för min del har varit minimal och det är tur att C, L och P är så himla trevliga annars ...?

Skrivet av Annela kl. 12:54 11 tankar  

Etiketter Arbetsförmedlingen, praktik, sjuk, trött

Idag var första dagen på Chilli och den började med att jag promenerade dit. Det tog en halvtimme och jag var riktigt svettig när jag kom fram. Jag hade förstås en extra tröja med och vi började med att packa upp en massa träsaker till "Indiska hörnan" - det var stora katter och små katter, stora ormar och små ormar och ödlor i diverse storlekar. Det tog sin lilla tid och det var så mycket saker att vi hade problem att få plats med allt.

Efter det var det dags att gå över till pannor och kastruller, och det var att flytta lådor och stå på stege. Men alla var trevliga och hjälpsamma. Lite oorganiserat kanske, men det blir nog bättre när jag blir varm i kläderna. Jag ska vara där till 13 juni, så jag hinner nog vänja mig och lära mig en del också.
När jag skulle gå hem stod äldste sonen och väntade på mig och vi hade sällskap hem. Det var en rolig överraskning!
Idag gick jag 8517 steg - ca 4,5 km tills jag kom hem sedan råkade jag nollställa stegräknaren.

Skrivet av Annela kl. 20:54 1 tankar  

Etiketter Arbetsförmedlingen, praktik, trött

Nu är det inte roligt! Jag har fått besked om att jag när allt kommer omkring inte får jobb i garnaffären i januari, p.g.a. ekonomiska skäl.
Jag hade skrivit på anställningsavtalet och allting, men allt är nu som förut. Jag hänger i luften, som så många gånger förr och har inte en aning om vad som ska hända nu. Ett vacuum har snabbt uppenbarat sig och jag känner mig bara ledsen, besviken, arg och lite lurad.
Allt var väl för bra för att vara sant. Det var ju så roligt och det passade mig så bra - och nu, bara tomhet...
Jag blev så ledsen av beskedet att jag var tvungen att gå hem och idag har jag inte orkat gå dit igen.
Arbetsförmedlingen har fått veta och min kontakt där ringde mig och sa att jag inte behöver gå dit mera om jag inte orkar det med tanke på omständigheterna. Vi ska träffas i veckan och prata.

Skrivet av Annela kl. 18:55 11 tankar  

Etiketter Arbetsförmedlingen, garnbutiken 2 Knit, tråkigt, trött

Skrivet av Annela kl. 22:46 4 tankar  

Etiketter Arbetsförmedlingen, Cancerfonden, Försäkringskassan, garnbutiken 2 Knit, trött

Denna veckan har jag jobbat 30 timmar och jag är så trött, så trött... - men det var roligt.

Skrivet av Annela kl. 00:34 5 tankar  

Etiketter garnbutiken 2 Knit, trött

Idag läste jag om Rosa bandet-aktioner i GP och travade så småningom iväg till Apoteket och köpte 5 stycken. Vi skall ordna en egen kampanj i garnaffären, men mer om det senare, t.ex. i morgon (läs idag). Nu vill ögonen inte se mera.
Godnatt alla!

Skrivet av Annela kl. 02:23 2 tankar  

Etiketter Rosa bandet, trött

Skrivet av Annela kl. 16:35 5 tankar  

Etiketter stickning, trött, vilodag

OJ, så mycket folk det kom till garnaffären igår. Flera stycken hängde på låset (månne stickning är lika beroendeframkallande, som alkohol - det var precis som på Systembolaget en måndag morgon) och gick målmedvetet bort till "sin" hylla när de blev insläppta. Sedan var det ojämn ström hela dagen dvs, ibland var det tjockt med folk och ibland var det mindre, men folk var det hela tiden fram ungefär till kl. 20 sedan var det lugnt.

Tiden gick fort och det var fantastiskt roligt, trots att jag inte sovit mer än 4 timmar på natten.
Men vi var väldigt trötta när vi stängde och idag har jag varit jättetrött.
Jag gick ändå en kort runda på Bokmässan i eftermiddags och då hände mig något väldigt obehagligt: Plötsligt visste jag inte var jag var och hade inte en aning om hur jag skulle gå för att komma ut. Det kändes som om alla människor gick runt, runt mig och jag bara stod alldeles vilse.
Till slut gick jag bara på måfå åt nåt håll och kunde så småningom orientera mig och då bestämde jag mig för att det var dags att åka hem.
Det var jätteäckligt och så har jag aldrig känt förut. Kanhända hänger det samman med att jag är så trött och allt som var runtomkring igår i affären. Inte vet jag. Äckligt var det i alla fall.

Skrivet av Annela kl. 21:16 9 tankar  

Etiketter böcker, garn, garnbutiken 2 Knit, trött

Om man inte tränar själv kan det ju ibland vara skönt att titta på andra som gör det. Man blir trött bara av det.

Skrivet av Annela kl. 12:28 4 tankar  

Etiketter drömmar, Henke, skridsko, träning, trött, tävling, äldste sonen

Skrivet av Annela kl. 15:11 9 tankar  

Etiketter brudnäbb, klagan, klänning, posten, syateljé, sömnad, thaisiden, trött

Skrivet av Annela kl. 21:05 10 tankar  

Etiketter trött

Förra veckan lyckades jag inte fullfölja programmet som min PT hade gjort åt mig. Meningen var att jag skulle vara på gymmet tre gånger, men jag var bara två. Måndag och torsdag. Jag hade tänkt gå på söndag också, men var så trött efter festen vi var på i lördags. Inte så att jag var bakfull - jag körde bil - men jag kände mig fullständigt matt och tom hela söndagen. Så det var inte att tänka på att gå till gymmet.
Igår var jag också där och fick lite, väldigt lite, bannor för att jag inte följt programmet. Jag skulle faktiskt fokusera på det jag gjort, sa hon, och det var ju massor mer än jag gjort förut. Ingen guldstjärna blev det heller. Kanske kan jag kämpa mig till en denna veckan, fast vi har både födelsedag och mellansonen som blir student.
Vi körde ett annat program igår, som mest handlade om armar, rygg och mage och idag har jag ont igen, fast på andra ställen än förra veckan. Men skam den som ger sig. Hon säger att efter några veckor så kan jag inte vara utan det. Fan tro't! Jag har i alla fall investerat idag i ett par nya skor och jag köpte mig också en gymboll, så jag kan träna lite hemma.

Igår fick jag ett tjusigt erbjudande från L. i garnaffären. Hon sa att om jag skulle starta syateljé, så kunde jag dela lokal med henne, mot att jag hjälpte henne i affären då och då när hon behövde några timmar ledigt. Det låter jättebra, men det är nog i framtiden. Jag skulle dock inte ha något emot att vara arbetskamrat med L. Vi kommer väldigt bra överens.

Skrivet av Annela kl. 23:07 4 tankar  

Etiketter boll, garnbutiken 2 Knit, gym, träning, trött