Visar inlägg med etikett Arbetsförmedlingen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arbetsförmedlingen. Visa alla inlägg

30 juni 2008

Kommenderad till Arbetsförmedlingen

I morgon är jag kommenderad till Arbetsförmedlingen för att lyssna på information om hur A-kassan fungerar. Det tar ungefär en timme och det måste vara en superbra föreläsning, eftersom man blir avförd från A-kassan om man inte kommer dit. (Är det enda sättet att få publik?)

Jag tillåter mig att tvivla. Det blir säkert en massa diabilder, overhead och text man inte kan läsa. Det finns ingen värre publik än lärare. De vet hur allt ska gå till och när det inte är bra, så blir jag så trött (och kinkig). Får väl ta stickning med...

Uppdatering tisdag förmiddag:
En kort recension - det var tur att jag hade stickningen med!

29 juni 2008

Trött på att vara sjuk...

Nu tror jag att jag ska sluta att vara sjuk. Det är för jobbigt att vara sjuk och arbetslös när jag ändå måste göra jobbet åt Af, FK och A-kassan. Denna veckan har varit helt sanslös.
Det började med att jag fick brev från A-kassan om att jag registrerats av Af. MEN det var inte min A-kassa. Af hade anmält mig till fel A-kassa - en där jag aldrig varit medlem och A-kassan var lika förvånad som jag.

Jag ringde min nya handläggare Robert på Af:
-Hej! Jag har ett problem. Jag har blivit registrerad i fel A-kassa.
-Jaha, ditt personnummer? Man är nämligen inte en person utan ett ärende.
- Det kan vi ändra här i datorn... Nej, det går inte, för du var inte på informationsmötet i förmiddags om A-kassan och då blir man avförd från A-kassan.
_Det glömde jag alldeles bort. Det ingår i min sjukdomsbild. Men det gör ju inget att jag är avförd, för det var ju fel ändå.
-Nej, i så fall är man avförd överhuvudtaget och får inga pengar alls. Nånsin!!
-Jaha, vad gör jag då?
-Ja, det kan finnas en chans att ändra det om du kommer hit före kl 3 idag....Sen upplyste Robert mig om att han egentligen inte skulle vara min handläggare utan det skulle vara en annan - Andreas nånting...

Gissa om man blir orolig vid såna besked...

Väl vid Af löste det hela sig utan problem. Mannen vid receptionen sa: Du får en ny tíd och så ändrar jag A-kassa. DEt är OK. Vad gör det om 100 år - vi kan alla glömma.
Den första vettiga jag hört där under mitt rehabår, som nu är slut.


Dagen efter ringde Robert igen och undrade om det som var inskrivet i datorn angående mina önskemål om arbete gällde. Det gjorde det, sa jag, eftersom G. skrivit in det vid mitt sista besök hos henne, tillsammans med mig.
Sedan frågade han mig vad det var i läraryrket som var bekymmersamt, eftersom jag bränt ut mig.
-Det var själva läraryrket, sa jag.
-Jag ser att du undervisat på Hvitfeldtska gymnasiet. Det är min gamla skola.
-Jaha!
-Ja, och mina två söner har också gått där.
-JAha, det var ju intressant.
-Sa jag att jag inte ska vara din handläggare?
-Ja, igår och jag fick namnet också. Andreas...
-Ja, då var det nog inget mer,då. Hej då. Jag vet fortfarande inte vad han ville och varför han ringde

Jag ringde min A-kassa för att kolla att allt var som det skulle, så att jag inte skulle gå miste om en veckas A-kassa, och tro det eller ej - det var det.

Jag ringde vårdcentralen också och hamnade i ett Moment 22. Min blodtrycksmedicin var slut och jag ville ha en tid hos en läkare för att få ett nytt recept.
-Har du fått medicinen här?
-Nej, min läkare skrev ut den från början, men hon har gått i pension nu. Och sedan skrev min psykläkare ut den, men han är på semester nu.
-Men då behöver du träffa en läkare.
-Ja, det är därför jag ringer.
-Jag har ingen tid förrän i mitten av juli och så länge kan du inte vara utan.
-Nej, så vad gör jag då?
-Ja, då får du ringa på morgonen och hoppas på en akuttid.
-Men i februari ringde jag och då blev jag utskälld för att det var inte lämpligt att uppta akuttider för en sån sak.
-Nej, det tycker jag inte är lämpligt. Sånt får man planera.
-Ja, men vad ska jag göra då?
-Du måste få en tid för läkarbesök.
-Men det finns ju ingen tid förrän i mitten av juli och så länge kan jag inte vara utan medicin.
-Nej, det kan du inte.
-Nej, så vad ska jag göra då?
-Ja, du får ringa och få en akuttid, men jag tycker inte att det är rimligt att du får en akuttid för sånt som man kan planera.
-Nej, du sa det, men vad tycker du att jag ska göra då?
-Jag tycker att du ska boka en läkartid....
och så höll det på ett par gånger till tills jag inte orkade mer och sa:
-Jag fixar det på något annat sätt. Adjö!

Jag åkte till Axessakuten och fick mitt recept.

När jag skulle till Apoteket och hämta ut medicinen passade jag på att ta med ett par recept som jag hade liggande eftersom mitt högkostnadsskydd går ute i sommar. Där träffade jag en receptarie (heter det så) som ville bestämma vilket av recepten jag skulle hämta ut. De var på samma medicin och jag kunde bara få hämta ut ett av dem och det kunde jag gå med på.
Men eftersom det var olika ordinationer (1 resp. 2 tabl. om dagen) så ville hon bestämma vilket jag skulle hämta ut. Jag villa ha det äldsta eftersom det snart skull bli för gammalt, men hon ville att jag skulle ta det senaste eftersom det var säkrare.
Jag förklarade minst 2 gånger att jag var så pass att jag själv kunde reglera mängden efter behov eftersom jag ibland tar 1 och ibland 2 tabl. Men hon lät sig inte övertygas så lätt utan jag fick nästan bli arg och höja rösten innan jag fick som jag ville...och ni vet hur hemskt otäckt tyst det är på ett Apotek och vad som händer om man höjer rösten...det ville hon nog undvika och till slut fick jag min vilja fram. Snacka om service...

Väl hemma var jag alldeles slut och fick lägga mig och vila och sov faktiskt en stund också.

Förstår ni nu hur jobbigt det är att vara sjuk och hur det kan komma sig att jag är arbetslös när jag gör jobbet åt alla andra??
Blir jag friskare av detta, Fredrik?

Och hur blir det nu med den nya sjukförsäkringen som träder i kraft den 1 juli?
Får jag sjukersättning eller inte?
Eller ska jag vara sjukskriven och hur länge?
Och jag måste söka jobb också på den halva tid som jag är frisk och jag måste rapportera till handläggaren på Af varje månad vilka jobb jag sökt.
Blir jag bättre eller sämre av allt detta, tror du Fredrik?
Jag lääängtar till nästa val.

Men på fredag ska jag åka till Ystad och vara med på Elisabeths bloggträff och det blir jag säkert bättre av.

16 juni 2008

Arbetslös


Idag är det första dagen i mitt liv som jag känner mig riktigt arbetslös. Jag var på Af idag och träffade min handläggare. Hon skulle hjälpa mig att fylla i blanketter, lägga upp handlingsplan m.m. och också tala om för mig att jag skulle få en ny handläggare *suck*.


Dessutom måste jag skicka in ansökan till A-kassan och för att kunna göra detta måste jag ha 2 intyg; ett från arbetsgivaren (den senaste) och ett från FK. Arbetsgivarintyget skulle ta 14 dagar (??) och eftersom beslutet om min 50% sjukersättning kan dröja flera månader, så måste jag vara 50% sjukskriven igen. Jag ringde min läkare, men fick inte tag i honom. Ringde FK, men fick inte tag i min handläggare.
Efter allt denna information, då jag bara sjönk längre och längre ner i stolen, sa hon till slut glatt:
-Men nåt kan du fira i alla fall!
-Jaså, sa jag, vadå? Jag kunde inte komma på något alls att fira som läget var.
-Du kan fira att du är halvt frisk!!!
Bara sådär från den ena dagen till den andra för att staten bestämt att mitt rehabiliteringsår är slut.
-Ja, sa jag, det känns faktiskt inte så, sa jag uppgivet.
-Inte?
-Nä, och min läkare tyckte att det var han som skulle bedöma det och inte staten.
-Jaha, ja, så är det kanske.

Jag frågade henne också:
-Nu i september eller när det är som jag varit sjukskriven i 5 år och blir utesluten ut A-kassan, vad händer då?
-Ja, då blir det Socialtjänsten som ligger närmast till hands.
Så nu måste jag hitta ett jobb innan dess annars kan jag inte försörja mig. Tack, Fredrik & Co!
Gissa om jag blir stressad över det. Vem vill anställa en 56-årig utbränd, deprimerad lärare på 50%, som egentligen inte vet vad hon vill? Känner du nån, så skicka ett mail!

09 juni 2008

Sista veckan...

...på Myrins börjar idag och det känns lite vemodigt och darrigt. Vad ska hända sedan? ...

14 maj 2008

TACK...

Klicka på bilden och läs mer. Jag har en sån här på balkongen, fast en mindre.

...alla bloggvänner för kloka ord och omtanke.

Jag tog en paus på 2 dagar och vilade mig och sedan kändes det mycket bättre. Nu har jag lärt mig att åtminstone prioritera på kort sikt.

Vad gäller alla flyttlådorna så står de kvar, men de är inte lika många. Jag öppnar en lite då och då och försöker placera ut alla saker. Lite har ju pappa fått till sin lägenhet, men det är mycket kvar. Antagligen får det mesta upp på vinden (haha, där är redan fullt) och lite ska jag sälja av.


På jobbet känns det mycket bättre nu och jag lär mig saker varje dag. Jag har t.o.m. lärt mig lite priser och att hitta i den enorma butiken, där det finns allt som man kan tänka. Jag känner mig lite mer hemma för varje dag och nu har jag börjat cykla dit också. Det känns bra!
I morgon förmiddag ska jag på en kort intervju på Knapp-Carlsson och det ska bli rätt så spännande.
Fast jag vet att där kan det vara väldigt stressigt och mycket folk. I tygbutiken kan det också vara det men där är arbetet mera omväxlande (tror jag). Vi får se vad det är de behöver på Knapp-Carlsson.
Jag skulle behöva en anställning snart för att inte bli utesluten ur A-kassan. Jag har i september varit sjukskriven i 5 år och då får man inte vara med längre.

Men det största stressmomentet är nu kolonilotten. Där har jag inte tagit tag i nåt och det värsta är att folk börjat gå på min trevlige granne och skälla på honom för att min lott är så misskött.
Hur tänker folk? Själv har han en minutiöst skött lott med snörräta gångar och gräsplätt som ser ut som en golfgreen.
Igår hade jag funderingar på att ta mig dit och luka, men åkte istället till pappa och tog med honom till Delsjön för en fikastund på kaffestugan Lyckan. Pappa var på så gott humör och vi satt och myste i solskenet en timme minst.

I helgen som gick var det Lisebergs trädgårdsdagar och jag var förstås där. Jag tog lite lotter och VANN. Hos Rosensällskapet vann jag en påse rosenskorpor - det skulle vara bakade på rosensocker (strösocker blandat med rosenblad) men de smakade som vanliga mandelskorpor.
Men jag vann också en rosa Buddleja eller fjärilsbuske och en blå japansk akleja i Lisebergs egen monter. De ska få komma ut i kolonin så fort det blir läge.

18 april 2008

En befrielse

Nu är det slut med praktiken på Chilli. Igår ringde jag min läkare och nu är jag sjukskriven och behöver inte mer gå till det hemska stället.
En kompis skrev så här i sitt mail till mig och hon är inne i "praktikbranschen":

Det är inte klokt hur det här praktiksystemet funkar, det är för jävligt att de utnyttjar det så och jag tror inte det är platsen för dig, verkar vara mer fabrik i den butiken och inte så roliga saker att sälja som du kan och du vill. Sånt värmer!

Idag kan jag kan säga som Martin Luther King sa i sitt berömda tal "I have a dream":

"Free at last! free at last! thank God Almighty, we are free at last!"

17 april 2008

Vad händer nu?

Precis när jag skulle gå in i butiken i morse ringde Af-damen. Hon sa att hon inte tyckte att jag skulle vara kvar där om det var så att jag inte trivdes och att jag skulle kontakta min läkare och säga som det var. Sedan ville hon ha kontakt med läkaren (som jag kallar Dr Phil) och också försöka ordna en träff med min 10:e (eller vilken det nu är - jag har tappat räkningen)handläggare.
Sagt och gjort! Jag ringde Dr Phil och fick en tid på tisdag för att han ska kunna sjukskriva mig tills jag får tag i en annan praktikplats. Det löser sig nog så småningom - hoppas bara att det blir något av före den 13 juni för så går min rehabperiod ut.
Så i morgon blir det sista dagen som praktikant på Chilli för mig. Hur det känns? Som en befrielse!

Idag slutade L - gymnasietjejen också. Hon gick till sin skola på lunchrasten och talade om att hon inte trivdes och att det enda hon fick göra var att flytta lådor och dammsuga m.m. Hon kom tillbaka själaglad och hade fått en ny praktikplats meddetsamma och efter att vi hade fikat så gick hon iväg dit.
Vi har dock bestämt att vi ska träffas och fika nån kväll. De andra ska vara kvar april ut och sedan blir det väl dags för att ta in andra praktikanter.

Brev till Af


"Hej!

Jag undrar om du fick någon arbetsbeskrivning till min praktikplats på Chilli. Var det butiksbiträde?Anledningen till att jag undrar är att arbetet är alldeles för tungt för mig. Det är snarare lagerarbete än butiksbiträde och jag har fått problem med ryggen igen. Jag tycker heller inte att handledaren verkar ha någon förståelse för min situation. Vad är hans uppgift som handeledare?


På Chilli är man tre ordinarie anställda, fyra praktikanter (L. är gymnasist och har 5 veckors praktik i utbildingen, C. tog studenten förra året och är arbetslös, P. har en lättare CP-skada och trött på att inte få nåt jobb och jag arbetstränar) och några timanställda. En av de ordinarie är butikschef. Hela butikskedjan har anställningsstopp. Utan alla praktikanter skulle det aldrig gå.


Affären har numera gått över till att ha mer möbler och lampor än förut och lite mindre av köksutrustning och porslin och glas.Så mycket handledning har jag inte fått av E. (min handledare) utan C. och P. handleder L. och mig. Dvs E. ger order om vilka möbler som ska flyttas, lådor som ska packas upp eller vilka kartonger som ska flyttas och så gör vi det. Egna initiativ är det inte utrymme för.


I måndags packade vi upp träkatter,-elefanter,-buddhafigurer och satte upp hyllor på en hel vägg bara för att i torsdags ta ner allt igen. Då skulle det vara en annan interiör med en stor skinnsoffa och alla hyllorna togs ner och sattes upp på väggen intill och andra saker upp på dem.


Tisdag skulle alla köksbord med stolar ställas i en annan del av affären och det stället var redan fullt av upphängda taklampor, golvlampor och bordslampor och golv och hyllor packade med lampor i kartonger. Bort med dem till en annan hörna och ner med alla hyllor. Dit med alla köksbord och tillbaka med några lampor... och så har det fortsatt veckan ut. Krypa på golvet, stå på stegar, lyfta, böja, - inte konstigt att jag varit så trött hela veckan. Jag orkar inget när jag kommer hem och 20 timmar där är alldeles för mycket för mig.Och över alltihopa svävar muzac- en ridå av musik, knappt hörbar men ändå där... Det är nog de mest tröttande av allt.

Kundkontakten för min del har varit minimal och det är tur att C, L och P är så himla trevliga annars ...?

Jag skulle vara tacksam om du kunde hitta en praktikplats, som bättre tar tillvara mina kompetenser och inte är så fysiskt arbete som detta. Jag trivs inte där och det är inte någon rehabilitering för mig."
Nu är det bara att vänta på svar.
Kl. 9.09 Nu kom det ett kvitto på att Af läst mitt brev.

15 april 2008

Lite uppdatering

Usch, min förkylning vill inte ge sig. Igår hade jag äcklig hosta och fick stanna hemma från "jobbet". Jag fick ta stora kudden så jag kunde halvsitta när jag skulle sova för att inte hosta så hemskt. I morse hade jag migränliknande huvudvärk eftersom jag förstås somnade på alla kuddarna och har legat konstigt hela natten. Jag var tvungen att stiga upp och sitta stilla länge, men det ville inte släppa. Tog piller och drack lite kaffe och satte mig i soffan i vardagsrummet och somnade om och när jag vaknade var det bättre. Ska ta mig en promenad lite senare och sedan kan jag nog gå till Chilli i morgon.

Chilli,ja! Jag har inte skrivit så mycket om min praktikplats, eftersom jag varit så himla trött varje eftermiddag jag kommit därifrån.
Jag har gått dit och hem och det blir ca 8500-9500 steg inkl. stegen på Chilli., och det är mer än jag motionerat på länge - 1 timme per dag. Det går trögt, men det är nog bara i början.

På Chilli är man tre ordinarie anställda, fyra praktikanter (L. är gymnasist och har 5 veckors praktik i utbildingen, C. tog studenten förra året och är arbetslös, P. har en lättare CP-skada och trött på att inte få nåt jobb och jag arbetstränar) och några timanställda. En av de ordinarie är butikschef. Hela butikskedjan har anställningsstopp.
Affären har numera gått över till att ha mer möbler och lampor än förut och lite mindre av köksutrustning och porslin och glas.

Så mycket handledning har jag inte fått av E. (min handledare) utan C. och P. handleder L. och mig. Dvs E. ger order om vilka möbler som ska flyttas, lådor som ska packas upp eller vilka kartonger som ska flyttas och så gör vi det.

I måndags packade vi upp träkatter,-elefanter,-buddhafigurer och satte upp hyllor på en hel vägg bara för att i torsdags ta ner allt igen. Då skulle det vara en annan interiör med en stor skinnsoffa och alla hyllorna togs ner och sattes upp på väggen intill och andra saker upp på dem.

Tisdag skulle alla köksbord med stolar ställas i en annan del av affären och det stället var redan fullt av upphängda taklampor, golvlampor och bordslampor och golv och hyllor packade med lampor i kartonger. Bort med dem till en annan hörna och ner med alla hyllor. Dit med alla köksbord och tillbaka med några lampor... och så har det fortsatt veckan ut. Krypa på golvet, stå på stegar, lyfta, böja, - inte konstigt att jag varit så trött hela veckan.
Och över alltihopa svävar muzac- en ridå av musik, knappt hörbar men ändå där... Det är nog de mest tröttande av allt.
Kundkontakten för min del har varit minimal och det är tur att C, L och P är så himla trevliga annars ...?

07 april 2008

Första dagen

Idag var första dagen på Chilli och den började med att jag promenerade dit. Det tog en halvtimme och jag var riktigt svettig när jag kom fram. Jag hade förstås en extra tröja med och vi började med att packa upp en massa träsaker till "Indiska hörnan" - det var stora katter och små katter, stora ormar och små ormar och ödlor i diverse storlekar. Det tog sin lilla tid och det var så mycket saker att vi hade problem att få plats med allt.

Efter det var det dags att gå över till pannor och kastruller, och det var att flytta lådor och stå på stege. Men alla var trevliga och hjälpsamma. Lite oorganiserat kanske, men det blir nog bättre när jag blir varm i kläderna. Jag ska vara där till 13 juni, så jag hinner nog vänja mig och lära mig en del också.
När jag skulle gå hem stod äldste sonen och väntade på mig och vi hade sällskap hem. Det var en rolig överraskning!
Idag gick jag 8517 steg - ca 4,5 km tills jag kom hem sedan råkade jag nollställa stegräknaren.

06 april 2008

Chilli - here I come!


I morgon är det dags att börja på nya praktikplatsen Chilli. Lite pirrigt känns det alltid att komma till ett nytt ställe, fast jag borde vara van, så många gånger som jag bytt skolor att jobba på. Men det ska nog gå. Alla verkade väldigt trevliga där och de har haft praktikanter förut, så de vet vad det går ut på.
Det blir nog mest till att packa upp varor i början och det är helt OK. Så stort sortiment som de har så blir det nog inte långtråkigt. 10-14 ska jag vara där, måndag-fredag.

Jag har bestämt mig för att antingen promenera eller cykla dit, så får jag lite vardagsmotion också. Det kan jag behöva! Jag måste leta upp stegräknaren - det kan vara kul att veta hur långt man går på en dag.
Förkylningen är bättre - bara lite hosta kvar - och f.d.bölden är numera bara ett sår , som kliar och läker det värsta det kan.

09 januari 2008

Senaste nytt!

Nu har vi fått tillbaka vårt bredband. Skönt!! Det kändes verkligen tråkigt att vara utan och inte kunna hälsa på er som vanligt!

På sysselsättningsfronten har följande hänt:

* Jag har blivit heltidssjukskriven igen och ska fortsättningsvis hålla mig till den högre dosen medicin.

*Jag har fått en ny handläggare på Försäkringskassan. Jag tror att det är nummer 6 eller 7 - jag har tappat räkningen. Den förra hade fått nya arbetsuppgifter och henne hade jag bara haft i 2 månader. Jobbigt!

*Vi ska ha ett nytt möte hos läkaren om vad som ska hända härnäst - vi är min läkare, Af, FK och jag. När det blir är högst osäkert än så länge.

Jag har också lyckats stuka min fot och bita sönder en tand. Så kul har jag!!

Det blev ett "gnällinlägg" denna gången. Men det får det vara ibland! Bloggen är en bra ventil.

02 januari 2008

NYÅRSDAGEN 2008

Så var det ett nytt år - 2008 - och det är alltid lika svårt att vänja sig vid att skriva det nya året. Men det tar väl bara några dagar, så är det lika vant som 2007 var.

I alla media summeras det gamla året och det hände mycket 2007, som jag redan glömt bort.

Mitt 2007 började väldigt bra med att jag med stöd av min jobbcoach skaffade mig en praktikplats på ett ställe, som jag trodde skulle passa mig och vara bra för mig. Och det visade sig vara helt riktigt.
Jag blev erbjuden halvtidsjobb efter nyår, eftersom försäljningen gick bra och jag var själaglad.
Så småningom skrev vi avtal om min anställning och jag skulle börja 7 januari med lönebidrag från Af. Det var möte hos läkaren med Af och FK och allt verkade klart.
Men veckan före jul fick jag veta att det inte skulle bli något arbete eftersom det skulle kosta för mycket att ha mig anställd och ändå hade jag med mig 70% i lönebidrag!!!!

Det som började se ut som en vändpunkt i mitt liv blev bara ett luftslott, och det överskuggade tyvärr slutet på 2007 inte bara för mig utan för hela familjen.
Jag trodde inte att jag fortfarande var så skör och utan marginaler när det gäller att ta smällar, men det är tydligt nu att det kommer att ta lång tid innan jag är mitt gamla "jag" - om någonsin.

MEN nåt positivt hände också i slutet av förra året: Jag fick besked om att min pappa får flytta hit nära oss, så fort det blir en ledig plats. Och det är både han och jag överlyckliga över.

17 december 2007

Nej, det blev inget

Nu är det inte roligt! Jag har fått besked om att jag när allt kommer omkring inte får jobb i garnaffären i januari, p.g.a. ekonomiska skäl.
Jag hade skrivit på anställningsavtalet och allting, men allt är nu som förut. Jag hänger i luften, som så många gånger förr och har inte en aning om vad som ska hända nu. Ett vacuum har snabbt uppenbarat sig och jag känner mig bara ledsen, besviken, arg och lite lurad.
Allt var väl för bra för att vara sant. Det var ju så roligt och det passade mig så bra - och nu, bara tomhet...
Jag blev så ledsen av beskedet att jag var tvungen att gå hem och idag har jag inte orkat gå dit igen.
Arbetsförmedlingen har fått veta och min kontakt där ringde mig och sa att jag inte behöver gå dit mera om jag inte orkar det med tanke på omständigheterna. Vi ska träffas i veckan och prata.

29 oktober 2007

I ide


I lördags gick jag i ide och klev inte ut förrän igår kväll. Inte blev det någon symässa heller - det var jag alldeles för trött för. 30 timmars arbetsvecka var alldeles för mycket för mig.
Men det är ju bra att veta inför avstämningsmötet i morgon med Af, FK, läkaren och jag. Nu vat jag att 20 timmar är precis vad jag orkar med och det ska bli spännande att höra vad FK har att säga. Om de ger mig sjukersättning på 50% så kan jag jobba i affären 50% och då skulle det bli hur bra som helst.
Jag hoppas på det.
Rosa Bandetkampanjen inbringade 3840 kronor till Cancerfonden och det var alla tiders. Mer att läsa och bilder att se finns på 2 Knits hemsida.
Nu är det snart natti-natti igen så att jag kan vara pigg i morgon på mötet. OCH det är stickcafé i morgon igen.

24 oktober 2007

Mera garn!

Bra julklapp!!!

Idag har jag jobbat på eftermiddagen och det var mycket att packa upp. Två stora leveranser kom idag och jag staplade nystan tills jag nästan kunde göra det i sömnen. Massor av Eskimo och Alpaca kom idag och vi försöker hålla jämna steg med kunderna, som handlar mycket nu. Det är många som börjat tillverka julklappar och andra som vill lära sig att sticka. och komma in i stickvärlden.
Om det fortsätter så här så finns det goda utsikter till att jag kan bli anställd på halvtid (hoppas!!) efter nyår.
Nästa vecka ska vi ha ett avstämningsmöte jag, Af, Fk (handläggare nr 6) och min läkare och då kanske jag kan få svar och lite mer struktur på min tillvaro.

18 oktober 2007

Torsdag - speciell dag?

Idag händer det lite speciella saker.
* L. i butiken ska träffa damen från Af och höra hur hon bäst ska göra för att kunna anställa mig. Håll tummarna!!


* Jag ska gå och fika med min jobbcoach J. och "rapportera" hur det har gått sedan vi avslutade min tid hos henne. Det ska bli riktigt kul och det blir antagligen Kosmos (som numera är rökfritt, som alla andra caféer).
* Ikväll ska jag hem och äta middag hos en f.d.kollega och det ser jag verkligen fram emot.
Det verkar att bli en social dag och solen skiner.

05 oktober 2007

Af-besök

Idag var det dags att träffa min Af-dam igen. I måndags var jag hos läkaren och han sa: Säg så här till henne:
Jag vill att du ordnar så att jag kan jobba 50% i garnaffären och 50% vill jag ha hjälp att starta eget!

Det gjorde jag och eftersom L i garnaffären lekt med tanken och räknat på att anställa mig på 10 timmar, så var hon helt med på det. (Men man kan inte starta eget så länge som man är sjujkskriven) Kanske kan jag jobba 25%, stämpla 25% och ha sjukpenning/-ersättning 50%. Eftersom jag är berättigad till s.k. nystartsjobb och /eller lönebidrag så kanske jag t.o.m. kan bli anställd 50%. Det skulle ju vara toppen.
Af-damen ska komma till affären och diskutera formerna för detta så får vi se var det landar.
Idag var det ett bra möte - men jag har varit dödstrött hela dagen och somnade 2 timmar i soffan ikväll.

12 september 2007

Fk och Af




I måndags var jag kallad till möte på Af och Fk:s handläggare X var också kallad. X är min fjärde eller femte handläggare (jag har tappat räkningen) och ännu så länge vet jag bara hennes namn. Vi har inte haft någon kontakt och det enda jag vet är att i juli ,då Fk organiserade om för femtioelfte gången och jag landade i hennes knä) började vår sejour med att hon hade semester.
Senare fick jag veta att hon i oktober ska vara barnledig, så då kommer jag förmodligen att hamna i någon annans knä. *suckar*

Hur som helst så kom hon inte till mötet!!! Hon hade väl inget att tillföra mer än vad som står i min journal, men jag tycker att om nu denna Af och Fk har en SAMarbetsgrupp, så är det ganska snyggt om båda är med, om inte annat så för att visa ett intresse; dels för samarbetet och dels för att markera att klientens (eller vad jag kallas) ärende har ett visst intresse och betydelse. Men icke! Jag blev ganska besviken och kände mig väldigt liten i sammanhanget.

Inte blev det bättre när Af (jag kallar "min" handläggare så här) berättade att i Fk:s papper stod att jag fr.o.m. 1/1 2008 ska gå upp till att arbeta heltid!!!
Jag blev alldeles chockad! Var kom detta ifrån? Vem hade bestämt det? Hur ska jag klara det?
Tusen frågor snurrade runt i huvudet och jag bara grät och grät. Stackars Af hade pappersnäsdukar, som hon bjöd på. Hon kunde dock komma ihåg, sa hon, att när vi hade möte i mitten av juni med den förra handläggaren, min jobbcoach, jag och Af pratade vi om vad mitt mål var och då sa jag att målet måste vara att någon gång kunna jobba heltid. Detta hade tydligen den fyrkantiga handläggaren tolkat på sitt eget vis.
Af var så rar och försökte förklara för mig, som inte kunde tänka klart, att detta var inget som hon stödde. Rehab kan man få ett år och fram till januari skulle hon inte kunna åstadkomma så mycket, som hon ville. Hon måste ha handlingsutrymme för processen, som hon kallade det.

Detta måste jag diskutera med min läkare, sa hon, och han får skriva ett utlåtande om min framtida arbetsförmåga. Han kommer inte att gå med på att jag ska jobba heltid. Han, liksom jag, är rädd för att jag ska gå in i väggen igen och det får bara inte ske.
Vi kunde inte prata om något annat och jag var alldeles uppriven när jag gick därifrån. Jag har en läkartid i början av oktober och tills dess kommer jag att ligga lågt. Af vill gärna ha ett samarbete med min läkare och höra vad han anser, för att ha ordentligt på fötterna, och det låter ju positivt.

Tur att jag har garnaffären att gå till. Jag kände mig lite lugnare sen, men när jag skulle berätta för L. vad som hänt på Af kom tårarna igen. Det är då själva *-* att jag fortfarande är så skör och de ska kunna göra en så ledsen.

28 augusti 2007

Mera stickat...


Har ni nånsin sett så vackra stickor?? De här är i glas och kan fås i olika färger, modeller och storlekar. De kostar 25 dollar och om de går sönder kan man få lagat dem mot en mindre avgift. Här kan ni läsa mer.
Idag har det blivit mycket stickat. Det senaste i tovningsträsket är en väska i Eskimo och Puddel och den är klar att kasta in i tvättmaskinen. Men det finns mycket kvar att sticka och tova. T.ex tofflorna, som min 15-åring vill ha att värma sina fötter med när han spelar dataspel.
I mailen idag fick jag veta att jag inte fått jobbet i inredningsaffären. Det var lite trist, men jag hoppas på Knapp-Carlsson. Jag har också fått lite tips från min Af-kvinna, som jag ska undersöka. Jag behöver inte ha ett jobb. Det kan räcka med en annan plats att arbetsträna på. Får se vad det kan bli. Lite spännande är det allt.
Kul är att vi ska gå på visning på lördag. Då får vi se Garnstudios nya modeller "live".

Äldre inlägg Startsida