Annelas hörna

Igår var det tänkt att pappa skulle komma på en försenad midsommarmiddag. Inget stort, bara lite sill och potatis och umgås lite.
Jag var så trött när jag steg upp och gjorde inget speciellt på dagen, stickade lite, läste lite. Det var väl magsjukan som satt kvar lite ännu. Sen blev det dags att åka och hämta pappa på äldreboendet dit han flyttade i feb.
När jag kom ut i bilen i regnet så ville den inte starta. Den bara morrade och ville inte alls. Sen jag slutade på Myrins har den bara stått och batteriet är inte så nytt, så egentligen var det inte konstigt - men typiskt. Det var precis vad jag inte behövde just då.
Jag tyckte att jag hade laddat för att vara glad och trevlig när jag hämtade pappa, men nu kände jag att det där glada höll på att rinna iväg.
Jag ringde pappa och försökte förklara situationen och att vi kanske fick skjuta upp det hela.
Han blev arg och skällde ut mig. Inte för att det blev inställt utan för att "det var så många besked hela tiden att man skulle hit och dit och nu var han minsann i Skanör och hur hade jag tänkt att det skulle gå om han plötsligt skulle till mig och äta" och så lade han på.
Då gick luften fullständigt ur mig och proppen med. Tårarna sprutade och jag ville ingenting längre.
Jag vet ju att det är så när man är dement och i nästa sekund så har han glömt det, men så skör är jag alltså - och det förvånar mig lika mycket varje gång. Hur bygger man lite mental styrka?

Skrivet av Annela kl. 10:51 8 tankar  

Etiketter pappa, sjuk, tråkigt

Klicka på bilden och läs mer. Jag har en sån här på balkongen, fast en mindre.

Skrivet av Annela kl. 19:37 7 tankar  

Etiketter A-kassa, Arbetsförmedlingen, jobb, Kloka ord, pappa, trött

Nu har det gått några dagar igen utan något skrivet i bloggen, och det har sina orsaker.
Jag känner mig så stressad och som vanligt vill jag göra allt på en gång och glömmer att jag inte har några marginaler. Jag försöker att inte stressa upp mig men ibland känns det som om det inte är jag som styr över det. Just nu är det mycket som jag kan jaga upp mig över fast jag på utsidan kan verka väldigt glad och harmonisk så blir jag nästan handlingsförlamad av allt som jag ”måste och borde” göra.

Vårt vardagsrum är till hälften fyllt med flyttlådor och det är inte för att vi skall flytta utan det är lådor från pappas lägenhet, som vi tömde för en vecka sedan. Lite har pappa fått med sig till sitt nya boende (varför tycker jag att det är ett sånt konstigt ord?), men det mesta står alltså i vårt vardagsrum. Det är saker med affektionsvärde och det mesta vill jag ha kvar, men vart ska det ta vägen. Köksskåp är fulla, två vindsförråd är till bristningsgränsen packade och jag vill inte ge bort det till ”hednamissionen” eller sälja det. Jag vill ha det kvar! Men vart ska det ta vägen!!?? Bara jag ser det blir jag stressad och mannen också. Jag började försöka tömma en låda och fick tag i lådan från skrivbordet. Alla foton och alla födelsedagskort och vykort som mamma sparat låg där och då började tårarna trilla. Jag stoppade snabbt tillbaka allt i lådan och där ligger det kvar. Jag önskar att det varit möjligt att någon annan kunde tömma lådorna, men det är ju mina saker och jag måste vara med och besluta om vad som ska hända med dem.

Jag har min koloni som just för tillfället ser ut som skrutt och jag känner pressen från mig själv och grannarna att göra den i ordning. Förra sommaren grävdes lotten upp och dräneringsrör lades ner av mina pojkar och mannen, men eftersom det regnade så mycket hela sommaren, så blev det inte klart och nu ser det ut som en vildvuxen ödetomt fylld med ogräs, maskrosor och en och annan vilsen tulpan.. Jag vill så gärna att det ska vara fint och jag vet precis hur jag vill ha det, men just nu verkar det som ett oöverstigligt hinder att få det dithän. Dessutom borde (där har vi det igen) jag som nyvald sekreterare i föreningen i föreningen ha en representativ lott.

Praktikplatsen jag har skaffat mig är trevlig, men det är alltid en stor anspänning att komma till en ny arbetsplats där man inte känner någon och inte känner till rutinerna. Då pratar jag inte om när det är kafferast och hur man hanterar kassan utan det sociala spelet och det outsagda, personalen emellan, hur man förväntas vara och bete sig och vilka som är kompisar och vilka som inte tål varandra, vilka som har ”hög” status och vilka som inte har det. Allt detta tar så mycket energi från mig och även om det är roligt och alla är vänliga och hjälpsamma så är jag dödstrött varje dag. Dränerad.

I morse vaknade jag med hemsk huvudvärk och när kaffebönorna i burken var slut så brast det. Jag orkade inte röra mig ur fläcken, och ringde till Myrins och sa att jag inte kunde komma idag.
Nu sitter jag i soffan och ömkar mig och dricker grönt the med lime och ingefära och det smakar inte ens i närheten av en kopp Zoegas.
Jag har också sagt nej till flera personer som vill att jag ska sy till dem och jag försöker att inte ta på mig mer jobb men det verkar bara att bli mer och mer istället för mindre och mindre.
Jag är trött.

Skrivet av Annela kl. 11:27 12 tankar  

Etiketter kolonin, ledsen, pappa, sjuk, stress, trött

Skrivet av Annela kl. 10:43 6 tankar  

Etiketter Myrins, pappa, praktik, Rocks off

Idag åker vi till Lund och ordnar med pappas lägenhet. Solen skiner från en molnfri himmel och det ska bli härligt att få se hur långt våren kommit i Skåne.

Då LindaLotta, Elisabeth, Mette och Milda Makter är vi inte långt ifrån varandra.

Skrivet av Annela kl. 12:36 8 tankar  

Etiketter Lund, pappa

Skrivet av Annela kl. 12:13 6 tankar  

Etiketter pappa

Skrivet av Annela kl. 01:12 6 tankar  

Etiketter Göteborg, pappa, Skåne

Här i detta fina hus från förra sekelskiftet har min pappa fått en plats att bo. Det är en donation (som så mycket annat i Göteborg) från Oscar och Maria Ekman och var från början ett sjukhus. Numera är det äldreboende och heter Ekmanska, förstås.
Här har man tillsyn dygnet runt, gemensamma måltider, fotvård i huset, läkare en gång i veckan, frisör över gatan och jag har cykelavstånd hemifrån och dit. Han får utsikt mot en fin skogsbacke och jag ska försöka inreda det mysigt åt honom med allt han vill ha med sig.
Det bästa är att det nu står tomt och han kan flytta in när han vill. Jag kan hälsa på honom varje dag och både han och jag slipper vara ängsliga längre. Nu har han alltid "någon att fråga" när han känner sig lite vilse i tillvaron.
Hurra!!

Skrivet av Annela kl. 23:49 9 tankar  

Etiketter glädje, pappa

Så var det ett nytt år - 2008 - och det är alltid lika svårt att vänja sig vid att skriva det nya året. Men det tar väl bara några dagar, så är det lika vant som 2007 var.

I alla media summeras det gamla året och det hände mycket 2007, som jag redan glömt bort.

Mitt 2007 började väldigt bra med att jag med stöd av min jobbcoach skaffade mig en praktikplats på ett ställe, som jag trodde skulle passa mig och vara bra för mig. Och det visade sig vara helt riktigt.
Jag blev erbjuden halvtidsjobb efter nyår, eftersom försäljningen gick bra och jag var själaglad.
Så småningom skrev vi avtal om min anställning och jag skulle börja 7 januari med lönebidrag från Af. Det var möte hos läkaren med Af och FK och allt verkade klart.
Men veckan före jul fick jag veta att det inte skulle bli något arbete eftersom det skulle kosta för mycket att ha mig anställd och ändå hade jag med mig 70% i lönebidrag!!!!

Det som började se ut som en vändpunkt i mitt liv blev bara ett luftslott, och det överskuggade tyvärr slutet på 2007 inte bara för mig utan för hela familjen.
Jag trodde inte att jag fortfarande var så skör och utan marginaler när det gäller att ta smällar, men det är tydligt nu att det kommer att ta lång tid innan jag är mitt gamla "jag" - om någonsin.

MEN nåt positivt hände också i slutet av förra året: Jag fick besked om att min pappa får flytta hit nära oss, så fort det blir en ledig plats. Och det är både han och jag överlyckliga över.

Skrivet av Annela kl. 17:07 6 tankar  

Etiketter Arbetsförmedlingen, drömmar, Försäkringskassan, pappa, praktik

Ett bra tag nu har jag haft problem med att mina fingrar somnar när jag stickar, mest vänsterhanden. De domnar och jag får skaka dem så släpper det.
Igår var jag på massage på gymmet och det var riktigt plågsamt. Hon kände på muskelfästena som sitter längs med skulderbladen och det var väldigt spänt och många knutor. Mest på vänster sida. Det visade sig att det kan ha ett samband. Just där det fanns mest knutor sitter ett helt knippe nerver (ja, var finns det inte nerver?) som då blockeras och blodgenomströmningen minskar också. Det kändes ända ut i fingrarna när hon masserade just där. Jag hoppas att det är förklaringen så att det inte är några nervskador. Det gjorde ont och idag känns det som om jag har blåmärken längs "änglavingarna" Men kan det bli bättre så....
Hon ville också att jag skulle tänka på hur jag sitter när jag stickar. Helst ska jag sitta på min balansboll.

Jag har lagt fram förslaget om flytt till Göteborg för min pappa och till min stora förvåning tyckte han att det var en lysande idé. Jag blev nästan mållös. Jag hade förberett "stora övertalningen" men jag kom alldeles av mig och nu har jag skickat in en ansökan till stadsdelsförvaltningen om ädreboende. Hoppas bara att han kommer ihåg det och är lika positiv nästa gång jag för det på tal. Det skulle vara härligt.
Jag har också fått kontakt med "boendesamordnaren" och det är alltid något - men det kan ta tid...

Idag kom det snöflingor i 5 minuter. Vinterns första - men nu skiner solen igen och ikväll är det stickcafé igen och det ser jag fram emot. Kanske ses vi där??

Skrivet av Annela kl. 11:32 2 tankar  

Etiketter massage, pappa, stickcafé

Skrivet av Annela kl. 12:04 9 tankar  

Etiketter huvudvärk, pappa

Idag fick jag ett samtal från pappas hemvårdare B. Pappa hade tappat en tand, men kunde inte för sitt liv komma ihåg vad hans tandläkare heter. Det kunde inte jag heller, men jag visste var praktiken låg och kunde till sist leta upp tandläkaren på Eniro.
Pappa blir alltmer dement och trött. Han är 86 år och det är väl livets gång, men det är ledsamt. B. har haft semester i 4 veckor och hon sa att pappa liksom "krympt" på bara dessa veckor. Jag märkte också det senast jag var nere hos honom. Jag tog några bilder och när jag senare tittade på dem såg han väldigt annorlunda ut mot för bara ett litet tag sedan - liksom magrare, mindre och mycket äldre.
Jag får nog åka ner ganska snart igen. Det är hemskt att bo långtifrån. Jag vet ju att han har det bra och är omhändertagen på alla vis, men ändå...Det är min enda pappa och jag är hans enda barn.

Skrivet av Annela kl. 12:05 4 tankar  

Etiketter pappa

Nu är jag tillbaka i Göteborg och det är inte förrän nu som jag känner mig pigg tillräckligt att skriva här igen.

Att vara med pappa 24 timmar om dygnet är en sådan anspänning att jag somnat som en sten varje kväll klockan elva och det är verkligen inte vanligt för en nattuggla som jag. Han har blivit mycket sämre sedan jag var nere senast för 2 månader sedan. Mer förvirrad och mer vilse och desorienterad och ibland vet han inte var han är eller vem jag är. Men vi åkte i alla fall till dagvården fast han bestämt sig för att vägra. Det var en fin villa i gult trä och trevliga kvinnor som jobbar där. Man kommer på morgonen och äter frukost och läser tidningen, sedan kan det bli promenad och elvakaffe och så småningom lunch.

Jodå, när vi var på väg hem därifrån sa pappa: "Det var ju ett trevligt ställe!" Så nu kan han få komma dit 2 gånger i veckan och blir hämtad och lämnad. Jag tror att det blir bra.

Molnen ni ser på bilderna är skånska moln, som släppte ifrån sig regn på väg ner. Bilderna är som en motvikt till Shamanens vackra Öresundsbilder.

Nu är jag tillbaka i garnaffären och det var härligt att komma tillbaka. Qi kom och hälsade på igår och hade mumsiga bullar med sig. Vi fikade och stickade och pratade. Det var sååå mysigt!!

ÄNTLIGEN FRAMME!!!

Skrivet av Annela kl. 19:46 2 tankar  

Etiketter garnbutiken 2 Knit, pappa, regn, Skåne, stickning

Skrivet av Annela kl. 21:59 5 tankar  

Etiketter pappa, Skåne, sommar, trädgård