Annelas hörna

...men ibland kan det vara kul att se om minnet funkar. Idén kommer från qi och jag nappar förstås genast:

Vad gjorde jag för 5, 10, 15 och 20 år sedan?

2003: var ett hemskt år. Jag brände ut mig efter 25 år som lärare och blev sjukskriven i februari. Försökte gå tillbaka till jobbet två gånger men misslyckades totalt. Min rektor var helt oförstående och raljerade om min sjukdom, vilket inte gjorde saken bättre. Till min läkare ställde han frågan vid ett möte: Hur lång tid tar sånt här?
Efter nästan ett år kontaktade han företagshälsovården efter att jag hotat med att göra det själv. Han var en sån som aldrig i livet någonsin skulle bränna ut sig - totalt oengagerad som han var. Vid terminsslutet bad han mig att jag skulle komma och sätta betyg på mina elever, för han hade inte tillsatt någon vikarie och jag var då den som kände dem bäst!!!
Jag var som en zombie i tillvaron, deprimerad och trött och inte fick jag den hjälp som jag i min enfald trodde att man skulle få.
Mamma och min svärmor dog 2002 och min favoritmoster 2003 och det handlade bara om sjukdom, död, begravningar, bouppteckningar - en ensam och ledsen pappa i Lund,som försökte få någon struktur i vardagen.

1998: Jobbade jag på och var ganska trött på mina kolleger - tyckte att de var försoffade och tråkiga och aldrig fanns det pengar till någonting i skolvärlden. Jag minns faktiskt inte så mycket mer. Mamma levde fortfarande och pappa började så smått att bli glömsk, men inte så mycket att det störde.

1993: hade vi tre pojkar 2,5 och 6 år gamla. Jag jobbade heltid (minst) och maken var arbetslös.
Det var slitigt...jag kunde inte vara sjuk eftersom jag var ensamförsörjande (maken var inte med i facket och fick ingen A-kassa när han blev arbetslös) och allt var stressigt, fast roligt.
Jag började på ny skola i Biskopsgården och fick en supertrevlig kollega att dela klass med- för första gången i mitt lärarliv var jag inte ensam klf.

1988: hade vi en pojke 1 år, vi hade varit gifta i 3 år och det kom ett gossebarn till i maj. Lyckan var stor men lägenheten trång och vid nyår flyttade vi till en större där vi fortfarande bor. Om 3 år skulle det komma en pojke till, och då hade jag fått tre barn på 5 år. Det var väl bra jobbat?!
Jag jobbade i Biskopsgården, men ville gärna flytta på mig. Dock fanns nästan inga tjänster att söka. Men inom några år kommer jag att som facklig representant MBL-förhandla om min egen övertalighet och det var absurt.

När jag ser tillbaka så var det nästan inte alls konstigt att jag blev sjuk i utmattningssyndrom och depression. Livet gick fram i racerfart och någon gång måste bränslet ta slut.

Nån mer som nappar på detta?

Skrivet av Annela kl. 00:40