Annelas hörna

...finns det överallt och när du minst anar det så hör de av sig.
Idag ringde en kvinna från Småland, som länge läst och följt min blogg, och det var precis som om vi varit kamrater i åratal. Ni vet sådär det kan kännas med vissa personer: man har inte träffats på länge, länge, men när man väl gör det så är det som om det vore igår.
Precis så var det!

Telefonen ringer och jag svarar. Då hör jag en röst som säger:
-Är det Annela?
-Ja, svarar jag och undrar vem det är. När jag fått det klart för mig så pratar vi i nästan en timme. Då ringer min mobiltelefon och vi avbryter vårt samtal - tillfälligtvis - men efter en liten stund återupptar vi snacket.
Sedan pratar vi länge, länge om hur det är att vara utbränd, att känna sig liten som en lort, att bli misstänkliggjord för att vara lat, arbetsskygg och att dras med skuldkänslor för allting.

Det var så härligt att prata med henne och att få prata med någon, som verkligen förstår vad man pratar om och utbyta erfarenheter.
Jag är glad att hon gjorde sig besväret att hitta mig.
Vi hörs!


Förresten - idag har jag skrivit en ansökan till det här jobbet. Mest för att kolla om jag är överkvalificerad för detta också. MEN i ansökan ska man ange löneanspråk och det är jättesvårt tycker jag. De formella kraven är inte så höga, utan det är andra kvaliteter som tycks vara viktigare. Det är så svårt att värdera sig själv och jag vill ju inte nedvärdera mig heller.
Hur mycket är rimligt att begära för 50 %? 8000:-? 10000:-? eller rent av mer och nu menar jag brutto.
Vad tycker ni?

Hjälp mig!



Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet

Skrivet av Annela kl. 19:46