Lördag 22 november
I morse ringde klockan 06.30 och jag kände mig som död, men det var bara att kliva upp. Mannen skulle också ut till skridskotävlingarna och vara i sekretariatet så det var lika bra att vi åkte tillsammans. Caféet gick lysande, lotteriet gick lysande och tävlingarna flöt utan incidenter. Det blev några rekord också, så inget kunde varit bättre. Men väl hemma var jag dödstrött och somnade i soffan ett par timmar.
Det överraskande var att en indier var med och åkte. Han kom försent till starten på 500 m men åkte senare och blev tyvärr diskad.
Han är egentligen inlineåkare och hade inte åkt från Indien för att tävla i Göteborg utan studerar i Köpenhamn. Men det var tufft av honom att ge sig ut på isen.
På tal om lotteriet så köpte jag en hel del lotter och vann (tro det eller ej) ett paket garn och en sån här. Den kan komma väl till pass när jag äter LCHF-kost, Så fort jag plöjt igenom bruksanvisningen ska jag ställa mig på den.
Nu är det snart jul och i år ska vi ge bort en get. Jo, du läste rätt!
Vi ska inte göra ett paket med en get i utan vi ska köpa en get till en familj i Zambia via Barnfonden. Det är genom dem vi har våra fadderbarn också - Maria i Kap Verde och Leela i Indien.
De har säkert ishallar i Indien också:)
Vilken del bor Leela i?
Grattis till vinsterna!
Monica Hansen sa... 23 november 2008 kl. 09:00
Hejsan! Nu tittar jag in igen. Hoppas att tröttheten har gått över.
Anonym sa... 23 november 2008 kl. 19:07
Det var en morsk indier det där... kanske hade han bara bestämt sig för att genomföra ett sådant lopp, oavsett hur det sen gick!
Du funderade om KP... och jag håller helt med Bloggblad i hennes kommentar.
"Att välja glädje" är lätt när det går på räls i livet, att välja den när det inte går på räls är så mycket mycket svårare!
Sov gott, min vän... fast kanske inte på spikmattan!
Varm kram.. alltid!
Elisabeth sa... 24 november 2008 kl. 00:06
Monica: Ja, det kanske de har, men han är inlineåkare och igår hade han sån otur att han fick låna ett par oslipade skridskor. Idag gick det bättre och hans första 500m lopp gick på ca 65 sekunder.
Leela bor i Rajastan ganska långt från Udaipur i bergen.
Mollan: Hej igen! Kul att du tittar in. Idag sov jag länge och det var precis vad jag behövde.
Elisabeth: Det är kul med åkare som inte är så vana, men som ändå ger sig ut på isen. Det är ju inte så lätt som det ser ut.
Nä, att välja glädje låter svårt, men kanske är nåt man kan ha i bakhuvudet. Inte så lätt när man är deprimerad att bara "välja" att vara lycklig eller glad.
kramar till dig, vännen
Annela sa... 24 november 2008 kl. 00:47
Vad gulliga ni är som har faderbarn som får en get! Det betyder säkert enormt mycket för dem.
jag tycker det verkar intressant med din LCHF diet, jag såg en diskussion i TV4 (tror jag det var) mellan diverse "kunniga" personer och känner rent spontant att det verkar som en sund diet. Hoppas du lyckas med din målsättning!
Anonym sa... 24 november 2008 kl. 21:10
Marskatten: Det är inte våra fadderbarn som får en get utan en familj i Zambia. Men det är kul att ge bort en get i julklapp. DEt har vi aldrig gjort förut.
Ja, det roliga med LCHF är att man mår bättre och får äta så mycket gott, små ostar, vispgrädde, bacon och en massa annat.
Annela sa... 25 november 2008 kl. 01:30
Vilken bra idé det där med geten, det ska jag anamma!
Tack för tipset, Annela!
Elisabet. sa... 25 november 2008 kl. 19:04
Visst är det en rolig idé, Elisabeth. Eller att ge bort en gris eller höns...
Vad kul att se dig här inne igen. Det var ett tag sedan.
Må så gott! kraaaam
Annela sa... 26 november 2008 kl. 19:28
Skicka en kommentar