Nu har jag äntligen kommit iväg till Deisy och fått köpt garn till min sommarkofta. Det blev ljust citrongult Paris nr 19 och det ska bli den här koftan: Drops 94-1.
Jag har harvat på med min alpackasjal under tiden och till matchen i morgon ska jag ladda. Heja Sverige!!
Varför räknas den dagen som en otursdag? Läs mer här
7 av 10 kvinnor har fel storlek på sin bh. Här kan man få hjälp att räkna ut rätt storlek:
http://www.twilfit.se./provrummet/din-bh-storlek.php
Sanningen är att mågna även bär fel storlek på strumpbyxor & stay-up! Hjälp att hitta rätt bland dessa plagg hittar du på www.popsox.se - din strumpbyxexpert. Sedan är det bara beställa online och du har dina favoritstrumpor i brevlådan.
Nyfiken på H&M:S höstmode? Tjuvtitta här:
http://www.damernasvarld.se/damernas/mode/modenyheter/2008/tjuvtitt-pa-hms-hostmode/index.xml
...på Myrins börjar idag och det känns lite vemodigt och darrigt. Vad ska hända sedan? ...
Bild: Dreamhack, världens största LAN-party ordnas varje år i Jönköping
Jag har gått med i gruppen "Vi stickar under fotbollsEM 2008" och hade tänkt sticka mig en sommarkofta, men tyvärr hade inte vår sponsor Deisy Design öppet idag lördag, så jag får sticka på ett UFO idag så länge.
Det ser ni här: En stor sjal i mosstickning stickad i Indecitas alpackagarn.
Ett enkelt mönster: Lägg upp 100 m på rundsticka 5½ minst 80 cm, och sticka fram och tillbaka 1 rm, 1 am; kantmaskor i kanterna. Efter att ha stickat några nystan, så klipp fransarna (om du vill ha det) så att det räcker till båda sidorna. På det viset kan du sedan bara fortsätta att sticka tills garnet är slut.
Jag har redan gjort en vit och den är 55 x 150 cm, om man som jag stickar på stickor 5½ och stickar fast.Det går åt 5 nystan Indecita, men om man vill ha en smalare (lägg upp 80 m) och lite kortare variant, räcker det med 4 nystan.
Den röda ska bli en födelsedagspresent till min svägerska i Norge och om den inte blir klar tills hon fyller så får hon sticka klart den själv.
På måndag är det jag som traskar iväg till Deisy Design (jag vill ju gynna sponsorn) och köper garn till min sommarkofta.
(UFO = Unfinished objects)
Var ute en liten sväng till "Hvilan "idag, men det var alldeles för varmt för att arbeta, så jag snackade lite med grannen och sedan körde jag hem igen.
Nu är det fotboll.
Initiativet kom ursprungligen från grundaren av friluftsmuseet Skansen i Stockholm, Artur Hazelius, som redan på 1890-talet höll nationalfest den 6 juni. Vid världsutställningen i Chicago 1893 använde Sverige midsommardagen som ett slags nationaldag. '
Förslag fanns att officiellt göra midsommardagen till nationaldag. Eftersom Hazelius lät vårfesten på Skansen avslutas med nationalfest den 6 juni kom alltså två nationaldagar att firas under 1890-talet. Hazelius idé blev anledningen till att 1916 instifta Svenska Flaggans dag den 6 juni, efter att en rent svensk flagga hissats 1905 efter unionsupplösningen med Norge.
Just nu sitter jag i soffan med eländig huvudvärk och maken städar och röjer på balkongen och gör sommaren - alldeles av sig själv.
Idag ska Nationaldagen firas med arbete i kolonin "Hvilan". Jag har trummat ihop familjen (utom "mellan" , som är förkyld och hängig) och vi ska gräva och fräsa och grilla hamburgare. Jag har inköpt en ny ergonomisk spade , en grässax, en fiffig trädgårdspall och diverse sopsäckar. Jag har också köpt en liten svensk flagga, som ska få vaja lite i vinden idag.
Annars är det den skånska flaggan som vajar mest hos mig.
Igår var jag där och vattnade ogräset så att det ska bli lättare att gräva. Lerjorden är hård som betong och går inte att fräsa utan att vända jorden först.
Sedan ska jag anlägga en gräsmatta och en hallonhäck och som insynsskydd ska jag ha solrosor och jordärtskockor. Då slipper jag se grannens navkapslar och andras "goda råd" om hur jag borde göra och ha det på min lott.
Jag ska försöka åstadkomma bilder "före-efter" så att ni kan se framstegen.
Ikväll är det friidrottstävlingar på Bislet och i morgon startar Fotbolls-EM. Heja Sverige!
Ha en skön Nationaldag!
Idag har jag mest sytt på jobbet. Det var gardiner som skulle overlockas och det kan jag riktigt bra nu. Jag är nästan kompis med den snabba symaskinen och när tråden går av så kan jag till och med öppna dess mystiska inre och trä den. Heja mig! Nu är det bara en vecka kvar och sedan vet jag inget vad som kommer att hända. Då blir det kanske semester. Haha!
Sedan var jag inne och hjälpte "broderimannen" med att packa varma jackor som skulle iväg 300 i morgon bitti och 200 badrockar, också tills i morgon bitti.
Han broderar logos på dem åt företag och har massor att göra.
Han har lovat att brodera "Johan" på hans badlakan, som han fick på sin 20-årsdag i förra veckan. Kul!!
Annars mår vi ganska bra. I helgen ska vi försöka hyfsa kolonin och jag ska åka ut i morgon kväll och vattna så att det inte är så hårt att gräva. Jag måste också åka till Plantagen eller nåt ställe och köpa mig en ny grässax. Den andra bara tuggar.
...känns det den här veckan och faktiskt lite ljusare. Jag stannade hemma hela förra veckan och det var nödvändigt. Jag var sååå trött och alldeles dränerad på energi kändes det som.
Stor nallekram och tack för alla kramar, tankar och fina, värmande ord jag fått av er. Ni ska veta att det värmde och styrkte mig när jag var så ledsen och arg.Jag är med på en sticklista, (mailinglista för stickerskor) dit följande mail kom. Läs och ÖPPNA INTE mail med ämnet dear friends:
Det är en ny spam-våg som går och hemskingarna som spammar har hittat på ett nytt knep:- De sätter någon annans mailadress som avsändare, och så finns det inte så mycket man kan göra. Min jobbmail-adress är avsändare till en sån spamvåg just nu, men den skickas inte från min brevlåda. Alltså kan det dyka upp spam till folk i ens adressböcker som man inte alls skickat själv.Så var uppmärksam på ämnesraden! Skulle någon på den här listan verkligenskicka ett mail som heter "Dear friends"? Nej. Alltså ska du låta bli att öppna det. :D. Pratade med "mina datagubbar" idag och det arbetas mot den här vågen på flera fronter så låt oss hålla tummarna.
Själv fick jag ett mail idag om att ett meddelande inte kunde leveras till en adress, dit jag inte skrivit, utan lämnat en kommentar till adressatens blog.
Se upp!
Idag är jag lite förkyld och inte på jobbet. Tänkte att jag skulle försöka rensa bort pappas flyttlådor.
Åh, vad jag är trött på alla dessa lådor som orsakar så mycket osämja i familjen. Jag har lust att bara kasta alltihop. Men lådorna är förstås bara droppen på något annat som legat och grott länge. Vad vet jag inte riktigt eftersom kommunikationen inte finns just nu.
Men jag ska söka hjälp och se om det kan bli bättre - om inte, så vet jag inte vad som händer - eller rättare sagt det vet jag, för så här kan jag inte leva längre. Jag känner mig ensam och ledsen.
Ibland blir jag så förundrad över att jag fått så kloka barn.
Idag pratade jag och H. om kolonin och hur den ser ut. "Den ser ut som skit", sa jag. Det syntes förstås att jag blev ledsen över alltihop. Han undrade vad som måste göras och föreslog att jag skulle skriva en lista över vad som behöver göras och sätta på kylen så att de vet vad jag behöver hjälp med. Och sedan själv börja med det lättaste. Att strukturera upp det lite.
Tänk att jag fått så kloka barn - och snälla!
Uppdatering: Det här kom från en odlarkamrat i föreningen:
"Hej!
Jag vill bara säga att du har mitt fulla stöd!
Vi får inte vara för hårda mot varandra. "
Idag surnade jag till rejält vid tanken på att folk skällt ut min granne, för att de tycker att min lott är lite misskött. Jag skrev ett brev och skickade till alla som är med på min mailinglista och resten tänker jag lägga i min brevlåda för alla att ta ett ex. Kanske blev det lite vasst, men så här blev det:
Till den det vederbör!
Jag har fått veta av min granne, X X, att ett antal personer kommit till honom och beklagat sig och skällt på honom för att min lott ser så bedrövlig ut.
Jag förstår inte hur man tänker om man går till honom istället för att prata med mig personligen. Han har ju sannerligen nog med sin egen lott och inte ett dugg med min lott att göra.
Jag är lätt att nå. Jag har delat ut mitt telefonnummer, min adress och min e-postadress till alla sedan jag blev medlem och sekreterare i styrelsen, så det kan inte bero på man inte kan få tag i mig.
Jag har varit sjukskriven länge och är det fortfarande, men min sjukdom är inget som syns på utsidan. Jag köpte kolonilotten för att ha den som rekreation och lite terapi, men orkar inte alltid hålla den i trim så som jag skulle vilja. Förra sommaren började vi dränera lotten, men eftersom det regnade i stora mängder, blev arbetet inte klart. Jag orkar inte slutföra det själv utan är beroende av min familj och när de kan hjälpa mig. Innan dräneringen är klar är det inte lönt att börja med anläggning av resten.
Jag har mycket omkring mig nu i mitt privatliv och har vare sig hunnit eller orkat arbeta med lotten. I styrelsen har vi lagt ner mycket tid på att försöka styra upp allt och att försöka få till de förändringar i föreningen som både vi och medlemmarna anser ska komma till stånd. Att vara sekreterare i en förening tar tid och då är det något annat som får stryka på foten.
Jag måste få ta det i min takt om jag ska må bra och inte när någon annan anser att det bör göras.
Jag vet precis hur det ska se ut så småningom och hur jag ska nå det resultatet, men inte när.
Men under tiden kommer det kanske inte att se ut som du vill att det ska se ut och jag kommer heller inte att odla det som du kanske anser att man bör odla. Jag tänker göra det på mitt sätt och i mitt tempo.
Så har du klagomål, lägg en lapp i min brevlåda (med ditt namn på) eller skicka mig ett brev, men låt min granne vara i fred.
Om du inte vill se min lott, så finns ju alltid alternativet att titta bort.
Hälsningar
Efteråt kändes det mycket bättre.
Klicka på bilden och läs mer
Nu har det gått några dagar igen utan något skrivet i bloggen, och det har sina orsaker.
Jag känner mig så stressad och som vanligt vill jag göra allt på en gång och glömmer att jag inte har några marginaler. Jag försöker att inte stressa upp mig men ibland känns det som om det inte är jag som styr över det. Just nu är det mycket som jag kan jaga upp mig över fast jag på utsidan kan verka väldigt glad och harmonisk så blir jag nästan handlingsförlamad av allt som jag ”måste och borde” göra.
Vårt vardagsrum är till hälften fyllt med flyttlådor och det är inte för att vi skall flytta utan det är lådor från pappas lägenhet, som vi tömde för en vecka sedan. Lite har pappa fått med sig till sitt nya boende (varför tycker jag att det är ett sånt konstigt ord?), men det mesta står alltså i vårt vardagsrum. Det är saker med affektionsvärde och det mesta vill jag ha kvar, men vart ska det ta vägen. Köksskåp är fulla, två vindsförråd är till bristningsgränsen packade och jag vill inte ge bort det till ”hednamissionen” eller sälja det. Jag vill ha det kvar! Men vart ska det ta vägen!!?? Bara jag ser det blir jag stressad och mannen också. Jag började försöka tömma en låda och fick tag i lådan från skrivbordet. Alla foton och alla födelsedagskort och vykort som mamma sparat låg där och då började tårarna trilla. Jag stoppade snabbt tillbaka allt i lådan och där ligger det kvar. Jag önskar att det varit möjligt att någon annan kunde tömma lådorna, men det är ju mina saker och jag måste vara med och besluta om vad som ska hända med dem.
Jag har min koloni som just för tillfället ser ut som skrutt och jag känner pressen från mig själv och grannarna att göra den i ordning. Förra sommaren grävdes lotten upp och dräneringsrör lades ner av mina pojkar och mannen, men eftersom det regnade så mycket hela sommaren, så blev det inte klart och nu ser det ut som en vildvuxen ödetomt fylld med ogräs, maskrosor och en och annan vilsen tulpan.. Jag vill så gärna att det ska vara fint och jag vet precis hur jag vill ha det, men just nu verkar det som ett oöverstigligt hinder att få det dithän. Dessutom borde (där har vi det igen) jag som nyvald sekreterare i föreningen i föreningen ha en representativ lott.
Praktikplatsen jag har skaffat mig är trevlig, men det är alltid en stor anspänning att komma till en ny arbetsplats där man inte känner någon och inte känner till rutinerna. Då pratar jag inte om när det är kafferast och hur man hanterar kassan utan det sociala spelet och det outsagda, personalen emellan, hur man förväntas vara och bete sig och vilka som är kompisar och vilka som inte tål varandra, vilka som har ”hög” status och vilka som inte har det. Allt detta tar så mycket energi från mig och även om det är roligt och alla är vänliga och hjälpsamma så är jag dödstrött varje dag. Dränerad.
I morse vaknade jag med hemsk huvudvärk och när kaffebönorna i burken var slut så brast det. Jag orkade inte röra mig ur fläcken, och ringde till Myrins och sa att jag inte kunde komma idag.
Nu sitter jag i soffan och ömkar mig och dricker grönt the med lime och ingefära och det smakar inte ens i närheten av en kopp Zoegas.
Jag har också sagt nej till flera personer som vill att jag ska sy till dem och jag försöker att inte ta på mig mer jobb men det verkar bara att bli mer och mer istället för mindre och mindre.
Jag är trött.
Ja, så säger man här i Göteborg, åtminstone de infödda - själv säger jag "ett trevligt gäng". Det är i alla fall det som de är - kvinnorna i tapetseriet där jag varit i 2 dagar nu.
Vid lunchen kom sekreteraren in med alla nummerlapparna till Vårruset i Slottskogen och en kvinna kunde inte vara med. "Men då kan väl du ta hennes plats?" och det ville jag så klart. och glad blev jag också att de ville ha mig med.
Nu är det snart dags för dag 3.
Trevlig Valborg på er alla!
Det här hittade jag hos Marskatten.
You Belong in Dublin |
 Friendly and down to earth, you want to enjoy Europe without snobbery or pretensions. You're the perfect person to go wild on a pub crawl... or enjoy a quiet bike ride through the old part of town. |
Idag var första dagen på Myrins tyger och det var enbart en posítiv upplevelse.
Jag kom dit lagom till kafferasten och fick träffa de flesta som jobbar där. Jag berättade lite om mig själv och alla verkade trevliga och snälla. Jag ska få vara både uppe i tapetseriet och nere i butiken och sälja tyger. Min arbetstid blir 10-14 och det passar mig jättebra.
Sedan gick vi ut i tapetseriet där jag tillbringade min dag. Lindex har en stor beställning på någon sorts klädesöverdrag som ser ut som resegarderober sydda i grå flanell. En kvinna sydde ihop dem och jag satte mig vid en industrioverlock och sydde nederkanten. Vilken racermaskin! Min egen maskin verkade som rena snigeln jämförelsevis.
Tiden gick rasande fort och efter 4 timmar for jag hem igen.
Det känns helt annorlunda inför morgondagen än vad det gjorde på Chilli. Jag ser fram emot det och gläder mig.
Det visar än en gång att om något ska hända, så får man göra det själv.
Så här blev skjortorna till sångaren i "Rocks off". Det är helt vanliga skjortmodeller, fast i paljettyg och det blev lite rött tyg över till en scarf.
Det var inte kul att sy i. Paljetterna var i nåt plastmaterial och gick knappt att sy i. Men nästa projekt är en dopklänning i bomullsbatist och det är betydligt lättare.
Fotot är taget med min mobil, kass
Igår ringde herr Johnny Myrin och ville att jag skulle komma och prata lite om hur jag tänkt mig en praktik där!!! Han ville prata med sin bror (delägaren) och personalen först " men detta verkar lovande" sa han, och visade mig personalingången :).
Idag ska han ge besked.
Håll tummarna!
Idag åker vi till Lund och ordnar med pappas lägenhet. Solen skiner från en molnfri himmel och det ska bli härligt att få se hur långt våren kommit i Skåne.
Då LindaLotta, Elisabeth, Mette och Milda Makter är vi inte långt ifrån varandra.
Glada nyheter!
Karin från sticklistan på yahoo har pratat med biblioteket och kommer hålla stickcafé på Kyrkbytorgets bibliotek 24 april 17 - 19.00.
Försök komma alla som kan och vill, och tipsa vidare!:)
Nu är det slut med praktiken på Chilli. Igår ringde jag min läkare och nu är jag sjukskriven och behöver inte mer gå till det hemska stället.
En kompis skrev så här i sitt mail till mig och hon är inne i "praktikbranschen":
Det är inte klokt hur det här praktiksystemet funkar, det är för jävligt att de utnyttjar det så och jag tror inte det är platsen för dig, verkar vara mer fabrik i den butiken och inte så roliga saker att sälja som du kan och du vill. Sånt värmer!
Idag kan jag kan säga som Martin Luther King sa i sitt berömda tal "I have a dream":
"Free at last! free at last! thank God Almighty, we are free at last!"
Precis när jag skulle gå in i butiken i morse ringde Af-damen. Hon sa att hon inte tyckte att jag skulle vara kvar där om det var så att jag inte trivdes och att jag skulle kontakta min läkare och säga som det var. Sedan ville hon ha kontakt med läkaren (som jag kallar Dr Phil) och också försöka ordna en träff med min 10:e (eller vilken det nu är - jag har tappat räkningen)handläggare.
Sagt och gjort! Jag ringde Dr Phil och fick en tid på tisdag för att han ska kunna sjukskriva mig tills jag får tag i en annan praktikplats. Det löser sig nog så småningom - hoppas bara att det blir något av före den 13 juni för så går min rehabperiod ut.
Så i morgon blir det sista dagen som praktikant på Chilli för mig. Hur det känns? Som en befrielse!
Idag slutade L - gymnasietjejen också. Hon gick till sin skola på lunchrasten och talade om att hon inte trivdes och att det enda hon fick göra var att flytta lådor och dammsuga m.m. Hon kom tillbaka själaglad och hade fått en ny praktikplats meddetsamma och efter att vi hade fikat så gick hon iväg dit.
Vi har dock bestämt att vi ska träffas och fika nån kväll. De andra ska vara kvar april ut och sedan blir det väl dags för att ta in andra praktikanter.
I morse var jag sååå trött, men bestämde mig för att gå till jobbet ändå. Fick stanna hemma måndag och tisdag eftersom förkylningen tog ny fart igen över helgen. Hostade äckligt och beslöt mig för att ta spårvagnen istället för att gå.
Väl på jobbet sa C. "Välkommen tillbaka" och då blir man glad. Chefen sa ingenting. Han gav mig i uppgift att flytta speglar från en hylla till en annan. Sätta upp fler hyllor och flytta upp hatthyllor från ett podium till väggen. Men för att få upp hyllorna och hatthyllorna fick jag stå på stege och eftersom jag var ensam om "uppgiften" fick jag klättra upp och ner på stegen hela tiden.
Sedan skulle ett annat podium (ungefär 2 bord ovanpå varandra på hjul) med reavaror flyttas. Men det ena hjulet låste sig så jag fick släpa allt över golvet. Och allt skedde precis under högtalaren med muzak
Då var jag så trött att jag tog en fruktstund och drack vatten.
Efter fruktstunden tog jag itu med skoställ, som skulle ställas längre fram och prismärkas om eftersom de inte säljer så bra. De var inte så tunga, men många.
Då skulle de andra praktikanterna ta lunch och jag gick med dem. Vi satt och pratade och åt och glömde av tiden så att de som har 1 tim och 20 min på hela dagen tog rast 1 tim och 40 min.
Då hade min dag slutat och vi gick alla upp för att fortsätta jobba och jag för att gå hem.
Men innan jag gick tänkte jag instruera dem så att de kunde fortsätta det jag påbörjat.
Då kom chefen och var irriterad för att vi dels tagit för lång lunch och dels stod och pratade.
Han sa att jag hade en kvart inarbetad rast på mina 4 timmar, men då blev jag lite syrak. Innan sa han att när jag tyckte att det var jobbigt så kunde jag ta rast när det passade mig och jag talade om för honom vad jag tyckte var jobbigt. Så då var det en annan femma! Men de andra skulle banne mig inte ta för lång lunch! Och varför stod vi där och pratade? Det talade jag också om för honom och sedan gick jag, sa hej då till alla jag såg och sedan hörde jag chefen ropa efter mig:"Hej då Annela, vi ses i morgon!" *suck*
Nu låter jag väldigt gnällig, men jag har försökt beskriva det objektivt (fast det är svårt) och det är lätt att bli gnällig när man blir behandlad som lagerarbetare och husslav.
Egna initiativ ses icke med goda ögon. och att stå i kassan är det inte tal om ens.
C. har varit praktikant i 9 veckor och inte en gång har hon gjort något annat än att flytta och lyfta och packa upp - precis som nu. Ingen praktikant har fått lära sig kassan, säger de.
Usch, min förkylning vill inte ge sig. Igår hade jag äcklig hosta och fick stanna hemma från "jobbet". Jag fick ta stora kudden så jag kunde halvsitta när jag skulle sova för att inte hosta så hemskt. I morse hade jag migränliknande huvudvärk eftersom jag förstås somnade på alla kuddarna och har legat konstigt hela natten. Jag var tvungen att stiga upp och sitta stilla länge, men det ville inte släppa. Tog piller och drack lite kaffe och satte mig i soffan i vardagsrummet och somnade om och när jag vaknade var det bättre. Ska ta mig en promenad lite senare och sedan kan jag nog gå till Chilli i morgon.
Chilli,ja! Jag har inte skrivit så mycket om min praktikplats, eftersom jag varit så himla trött varje eftermiddag jag kommit därifrån.
Jag har gått dit och hem och det blir ca 8500-9500 steg inkl. stegen på Chilli., och det är mer än jag motionerat på länge - 1 timme per dag. Det går trögt, men det är nog bara i början.
På Chilli är man tre ordinarie anställda, fyra praktikanter (L. är gymnasist och har 5 veckors praktik i utbildingen, C. tog studenten förra året och är arbetslös, P. har en lättare CP-skada och trött på att inte få nåt jobb och jag arbetstränar) och några timanställda. En av de ordinarie är butikschef. Hela butikskedjan har anställningsstopp.
Affären har numera gått över till att ha mer möbler och lampor än förut och lite mindre av köksutrustning och porslin och glas.
Så mycket handledning har jag inte fått av E. (min handledare) utan C. och P. handleder L. och mig. Dvs E. ger order om vilka möbler som ska flyttas, lådor som ska packas upp eller vilka kartonger som ska flyttas och så gör vi det.
I måndags packade vi upp träkatter,-elefanter,-buddhafigurer och satte upp hyllor på en hel vägg bara för att i torsdags ta ner allt igen. Då skulle det vara en annan interiör med en stor skinnsoffa och alla hyllorna togs ner och sattes upp på väggen intill och andra saker upp på dem.
Tisdag skulle alla köksbord med stolar ställas i en annan del av affären och det stället var redan fullt av upphängda taklampor, golvlampor och bordslampor och golv och hyllor packade med lampor i kartonger. Bort med dem till en annan hörna och ner med alla hyllor. Dit med alla köksbord och tillbaka med några lampor... och så har det fortsatt veckan ut. Krypa på golvet, stå på stegar, lyfta, böja, - inte konstigt att jag varit så trött hela veckan.
Och över alltihopa svävar muzac- en ridå av musik, knappt hörbar men ändå där... Det är nog de mest tröttande av allt.
Kundkontakten för min del har varit minimal och det är tur att C, L och P är så himla trevliga annars ...?
Jag har förstått att det är några personer inne och besöker min blogg som jag inte vill ha besök av. Därför kommer jag att spärra bloggen fr.o.m. i morgon den 15 april.
Vill du fortfarande läsa mer? Skicka mig ett mail så skickar jag dig en inbjudan.
E-postadressen hittar du under "Min profil".
Följande är redan inbjudna sedan förut:
Syster min
Mette
Elisabet
Emma
frk Tjatlund
Helena
qi
LindaLotta
Lyckliga Grodan
Mildamakter
mobfelk
Nina
Antagligen kommer de flesta att tänka på tvillingarna Rongedal, som var med i Melodifestivalen, men det är inte dem jag tänker på nu, utan deras duktiga släkting Anna Rongedal.
Jag kom in på hennes hemsida via tvillingarnas blogg i Aftonbladet och det är jag såååå glad för. Hon gör smycken och jag fastnade genast för halssmycket som ni ser på bilden. Det är i plexiglas och silver och den kollapsade figuren är 7 cm hög. Ärligt talat var det mycket "vill-ha" på hennes sida, men det här tilltalade mig alldeles särskilt.
När jag blev sjuk och utbränd 2003 kände jag mig precis så, men från detta läget har jag nu lyckats resa mig åtminstone till hälften upprätt igen.
Hänget heter "Kollaps" och ska påminna mig om att aldrig mer försätta mig i den situationen igen.
Tack Anna för det vackra smycket och för den trevliga mailkontakten vi hade.
Fredrikas modeblogg fyller 1 år och firar med en tävling. Här kan man vinna nagellack från Opi. Läs mer...
...av Strumpstickan blev jag idag.
OK här kommer svaren:
Tre namn du går under: Annela, Ann, Mojan
Tre saker som skrämmer dig: råttor, att barnen inte ska klara sig i livet, aggressiva människor
Tre saker du har på dig: parfym, mysbrallor, glasögon
Tre sanningar: Stickning är meditation, Jag duger som jag är, Godis är gott
Tre saker jag verkligen vill ha: Tre miljarder pengar så löser sig de sakerna, annars hade jag valt kärleken, hälsan och vännerna.
Tre personer jag utmanar: Qi, Marskatten, Milda makter
Idag var första dagen på Chilli och den började med att jag promenerade dit. Det tog en halvtimme och jag var riktigt svettig när jag kom fram. Jag hade förstås en extra tröja med och vi började med att packa upp en massa träsaker till "Indiska hörnan" - det var stora katter och små katter, stora ormar och små ormar och ödlor i diverse storlekar. Det tog sin lilla tid och det var så mycket saker att vi hade problem att få plats med allt.
Efter det var det dags att gå över till pannor och kastruller, och det var att flytta lådor och stå på stege. Men alla var trevliga och hjälpsamma. Lite oorganiserat kanske, men det blir nog bättre när jag blir varm i kläderna. Jag ska vara där till 13 juni, så jag hinner nog vänja mig och lära mig en del också.
När jag skulle gå hem stod äldste sonen och väntade på mig och vi hade sällskap hem. Det var en rolig överraskning!
Idag gick jag 8517 steg - ca 4,5 km tills jag kom hem sedan råkade jag nollställa stegräknaren.
Nu har jag kommit hem från Axessakuten med stort bandage över den f.d. bölden. Det blev som jag trodde - doktorn skar och tömde och lade dränage, som ska sitta i två dagar. Lite stramar det och gör ont, men jag tröstar mig med att det snart slutar göra ont.
Så nu blir det att traska till Apoteket och hämta ut antibiotika och sedan ska det bli bättre med raketfart, hoppas jag, så att jag kan börja på Chilli.
Det här kunde man läsa till frukosten i morse i Göteborgs-Posten.
Har du blivit lurad idag?
Det är tydligen inte nog med att ha hosta så att jag fått ont i hostmusklerna, att näsan rinner konstant och att jag måste halvsitta i sängen för att kunna sova.
Och inte kunde jag gå till praktikplatsen idag...
Nu har jag fått en jättestor böld också, som dunkar och värker och jag kan inte ha kläder på nästan. Den har satt sig på fjärde eller femte revbenet (om man räknar nerifrån och är knallröd, vansinnigt öm och ca 2 x 4 cm stor.
Jag visade den för familjen och alla blev bestörta och sa: Den kan du inte gå med! Det kan vara farligt! Du måste gå till vårdcentralen genast i morgon och visa den! Lite pjåskiga tyckte jag att de var, men jag läste lite på internet och de rekommenderade faktiskt ett läkarbesök.
Det stod också att man kunde få huvudvärk och det kanske därför det bankat i skallen i tre dagar. Och jag som trodde att det var förkylningen.
Ajajaj! Bara de inte vill skära i den...
I fredags var jag och grannen på rockkväll och det var himla trevligt. Det var på Dalheimers Hus i Gbg - ett hus främst för funktionshindrade men även icke-funktionshindrade kan kan gå dit och simma, fixa håret, äta lunch och som sagt lyssna på musik, både på Klubb Dalheimer och på soppluncher.
Priset var 200:- och för det fick vi en underbar buffé, kaffe och 3½ timmes rockmusik. Först var det ett band, som hoppat in med kort varsel, som spelade både AC/DC, Black Sabbath och Ramones. Efter dem kom Rocks off och de var jättebra. Det var precis som en tjej sa till mig: Jag kom för att höra Stoneslåtar och fick se Mick Jagger.
OCH skjortan jag sytt i svart paljettyg såg jättefräck ut i strålkastarljuset. Paljetterna lyste i alla spektrats färger. Nu ska jag så småningom sy en likadan i rött och en i grönskimrande tyg.
Igår kunde vi äntligen hämta vår nya soffa - bara 5 veckor försenad - men fint blev det. En hörnsoffa i svart skinn, som jag så länge velat ha. Så nu kommer jag att bli en riktig soffpotatis!
Hela dagen idag har jag bara nyst, snörvlat och druckit Strumpstickans förkylningste, påsar med teblandning från Indian Food vid Backaplan. Tro inte att jag kom undan den äckliga familjeförkylningen, som gått runt i flera veckor. Typiskt nu när jag fått ny praktikplats och ska börja på tisdag. Det känns ju inte så kul att behöva ringa och säga att jag inte kan komma.
Men jag är glad att det äntligen händer något. Jag är såå trött på att sitta hemma och glo i väggen.
(Fast så mycket gloende har det inte blivit ändå. Jag har försökt att sysselsätta mig allt efter ork och förmåga)
Snart ska jag ge mig iväg till min massör. Senast jag var där gjorde det sååå ont, vilket måste betyda att det var behövligt. Men det är skönt ändå på nåt märkligt sätt.
Övriga planer för dagen är:
* klippa tyget och sy ihop skjortan i svarta paljettyget. Nej, det är inte till någon i familjen, utan till sångaren i "Rocks off" - ett band, som spelar Stonescovers. Jag har lovat att hjälpa dem med scenkläder och det är lite kul. På fredag har de spelning på ett ställe här i stan och vi ska dit och lyssna.
* förbereda kvällens årsmöte i Odlarföreningen Solgläntan dvs. koloniföreningen, där jag är sekreterare. Där får jag excellera i mina "svenskläraregenskaper" och det är så skönt att få lite utlopp för dem då och då. Men lite tröttsamt också och jag brukar vara alldeles slut efteråt.
Solen lyser och snön skiner vit och skatorna i parken ger sig inte utan fortsätter att reparera sitt gamla bo.
Liten påsksummering - helt utan ägg, kycklingar och godis
Lite tv-stickning i Kaunigarn. En trekantssjal.
Spår i snön på balkongen.
Inköp på Bolagret. Vilken tror ni är min?
Det är alltid kul att få vara med när matte syr. Man kan hjälpa till med mönstret och hålla fast det, så att det inte faller ner på golvet, medan hon klipper.
Pelargonsticklingarna och de lite tufsiga moderplantorna.
Om jag sitter lite bakom gardinen syns jag nog inte.
Den röda ser intressant ut.
Uti månens sken. Med en vän så vän.
Är ju lifvet härligt.
Avstämplat Odengatan Stockholm 31/3 1907. Porto 5 öre.
Sänt till Fröken Alma Almgren, 29 Roslagsgatan 29, Ingeniör Söderberge.
Bruket att skicka påskkort började runt förra sekelskiftet, samtidigt som vykort och julkort var mycket populära. Påskharen var ett återkommande motiv på de äldsta påskkorten, som ofta var tryckta i Tyskland. När påskkort så småningom började tillverkas i Sverige, försvann snart påskharen som motiv.
Trots att påsken är en kristen högtid har de religiösa motiven fått träda tillbaka för mera profana bilder. Påskens främsta symboler, äggen, kycklingen, hönan och tuppen förekommer flitigt som motiv på påskkorten.
Ur folktron kommer häxan eller påskkärringen på sin färd mot skärtorsdagens stora fest på Blåkulla.
Påskriset hör ihop med traditionen om långfredagsriset. Den först uppstigne på morgonen skulle slå övriga i familjen med riset, för att påminna om Kristi lidande.
Se på fler gamla kort
Det här hittade jag hos Nina:
You Communicate Like a Woman |
 You empathize, talk things out, and express your emotions freely. You're a good listener, and you're non-judgmental with your advice. Communication is how you connect with people. You're always up for a long talk, no matter how difficult the subject matter is. |
"En morgon när jag vaknar, är hela världen vit..." och idag var det precis så. Och just när jag satt små "tète-á-tète" i balkonglådan.
Usch!!!
Senast jag var hos damen på Af sa jag till henne att jag kände mig så pressad av henne att själv hitta praktikplats och att jag de senaste veckorna inte mått så bra att jag orkat. Hon sa att hennes roll var att hjälpa mig att hitta praktikplats att arbetsträna på de tre månader som finns kvar på mitt rehabår (några månader gick ju förlorade i garnbutiken - därför är det bara tre kvar).
Idag fick jag ett mail att hon fått ett napp om en praktikplats, som frukostvärdinna på ett hotel 7-11 på morgnarna.
Jag kände direkt att fjärilarna i magen vaknade. Jag sa visserligen att det var något som jag kunde tänka mig att göra när jag var där,men jag är rädd att jag som sover så dåligt på nätterna inte kan klara att sköta det med så tidiga morgnar. Jag vill ju inte misslyckas igen.
Nu vet jag inte hur jag ska göra: Ska jag be henne att leta vidare eller ta det och må dåligt, bara för att hon hittat det och att tiden går snart går ut?
Jag sa ju också att jag var så trött på att det aldrig händer nåt. Och när det nu händer något, så känner jag mig lite tvingad att ta det fast det inte känns bra.
Jag vet varken in eller ut. HJÄLP!!
Uppdatering:
Jag fick ett mail där det står att damen från Af och ansvarig på heotellet har kommit överens om att jag ska ringa för att boka ett studiebesök.
(Det hade ju varit roligt om hon frågade mig först)
Är på väg till ytterligare ett möte med damen på Af. Undrar om det kan komma något gott från det denna gången??
Jag är så trött på att det aldrig händer något. Är sjukskriven på heltid nu igen och söker jobb men inget händer. Inga svar och inget jobb.
Idag när jag var en sväng på stan kunde jag inte motstå den här muggen med den blå elefanten, som längtansfullt hänger ner över kanten och hoppas kunna stoppa ner snabeln och få sig en slurk av Zoegas mörkrost. Som sagt det är bra att skämma bort sig lite och ge sig själv små presenter då och då. Det behöver inte vara monstersymaskiner - det kan räcka med en liten kaffemugg.
På begäran: Muggen köpte jag på Mique i Arkaden vid Brunnsparken (eller "Brumparken", som pågarna sa när de var små)
Den här klockan vann jag på Tradera. Tänk det var bara jag som lagt bud på den. Obegripligt!! Den har gnistrande stenar (glasbitar) och formen av en katt. Därför blev jag så förtjust i den. Barnsligt, va?
Men nu undrar jag om det inte är en sån "Hello Kitty"-klocka.
Hur som helst lite glitter och lite rosa är aldrig fel.
Senare inlägg Äldre inlägg Startsida
