Nu är det många stora suckar som samlas till en enda stor megasuck.
* Inget händer med Försäkringskassan och ev. sjukersättning. * Inget händer heller med Arbetsförmedlingen och ev. handläggare. * Jag söker jobb på jobb, men inget napp. * Pappa, som är mitt ständigt dåliga samvete. Jag borde, skulle, måste... * Brevet från Stadsdelsnämnden, som meddelar att förslag finns från Budgetnämnden att lägga ner Ekmanska där pappa bor, och ett boende till (sammanlagt 40 platser för äldre dementa) för att behovet av antalet platser kommer att minska 2009??!!
Jag sväljer och sväljer. Snart kräks jag väl. SUCK!!
För länge sedan trodde alla att Arbetsförmedlingens uppdrag var att förmedla arbeten till dem som inget arbete hade.
För något år sedan fick allmänheten veta att Arbetsförmedlingens uppdrag INTE var att förmedla arbeten, utan att hjälpa arbetssökanden att själva ordna arbeten åt sig.
Men nu har jag upptäckt att Arbetsförmedlingens uppgift är att SKAPA arbete. Ja, inget lönearbete, som går att försörja sig på, utan arbete i form av sysselsättning till arbetslösa.
Sysselsättningen består i att få den arbetssökande att försöka:
* ta reda på vem som är den arbetssökandes handläggare - förr hette det platsförmedlare
* försöka att lokalisera och få kontakt med ovan nämnde handläggare
Sedan den 16 juni 2008, då jag blev förklarad halvt frisk av Arbetsförmedlingen (mitt rehabår tog slut då)- från att ha varit helt sjukskriven sedan 2003 - har jag försökt få veta vem min handläggare är. Gun*, som inte fick vara min längre, ersattes av Rolf, som enbart kontaktade mig för att tala om att han INTE skulle vara min handläggare. Det skulle istället Anders vara och han skulle kontakta mig i sommar. Detta gjorde inte Andreas och i slutet av augusti fick jag av Af Kundtjänst (i Arvidsjaur) få veta att det istället var Karin jag skulle tala med. Karin verkade vara en väldigt upptagen kvinna. Upptagen till den milda grad att hon en gång meddelat att hon var på tjänsteärende och skulle vara tillbaka 20.58!! Inte visste jag att de jobbade skift på AF. Jag skickade ett mail till henne till slut när jag tröttnat på att ringa och efter ett par dagar fick jag svar: "Hej! Det är inte jag som är din handläggare, utan Maria och du kan nå henne på tel 12345678."
NÄ, det kan jag inte!!!!! Fatta det nån gång!!! Jag har både ringt och mailat henne, utan att få tag i henne eller att hon svarar på mitt mail. MEN av Kundtjänst fick jag numret till sektionschefen, som jag ringde för en halvtimme sedan. Vilket svar tror ni jag fick? RÄTT! "Jag kan inte svara nu, men......
HAHAHAHAhahahaha...*skrattblandad gråt*
Jag har gett upp för dagen. Jag orkar inte jaga dem mer, utan nu blir det utflykt i det grå med M. Det är mycket trevligare och inte så stressande.
UPPDATERING: Det kom ett mail från Maria:
Hej Ann! Jag beklagar verkligen att du inte har fått klart med handläggare här på Arbetsförmedlingen City. Vi har gjort förändringar vad gäller organisationen och samtidigt så har personal blivit sjuka så därför har det varit extra besvärligt en tid med att man inte fått besked om vilken handläggare man har. Och jag har hoppat in på denna tjänst och jag bokar gärna en tid för besök för dig, men samtidigt så måste jag tala om för dig att i slutet av oktober kommer vår nya organisation vara klar vilket innebär att du får en ny kontaktperson men den personen kommer du att ha fortsatt kontakt med.
ORKA? Jag kommer inte att träffa henne och berätta mitt lidandes historia en gång till bara för att få ytterligare en handläggare att starta nån sorts relation till.
Däremot har jag inget hört från sektionschefen än.
*Naturligtvis har jag inte lagt ut deras riktiga namn. De heter nåt helt annat.
De här universitetskurserna har jag sökt till vt-09.
Man kan säga att de är ett snitt av mina intressen. Alla kurserna är på distans och de är rangordnade från 9-1 uppifrån och ner. Den sista vill jag helst läsa.
Anledningen till att det finns två "Kreativt skrivande" är att det är lite olika inriktning på dem.
Det ska bli spännande att se om jag kommer in på någon av dem och om hjärnan pallar för det.
Min svärmor, som var från Västerbotten, kände en gammal man, pitebo, som definierade kvinnor så här: - Hä finsch tri sortersch qwinnen; lärarinnen, bakerskinnen och stickerskinnen.
Sv. övers. "Det finns tre sorters kvinnor; lärarinnor, bagerskor och stickerskor".
Vilken sort tillhör du? Själv är jag alla tre. Wonder Woman??
Igår när Yngsten och jag var på datorraid, så blev han plötsligt sådär superhungrig som bara 16-åringar kan bli och då gäller det att få tag i nåt ätbart så fort det bara går. Speciellt som vi skulle åka och handla mat efteråt. Mittemot datoraffären låg Burger King - som vi föredrar framför Mackedonkan - och vi gick in dit. Han åt burgare med det hela och jag, som nu går på LCHF tog en espresso.
Vi sitter där i godan ro och pratade om den nya datorn och hur han kan "pirata" ner både det ena och det andra, när det plötsligt kommer fram en kvinna till vårt bord och säger: -Jag måste få fråga dig om du inte känner igen mig? -Njae, säger jag och stirrar på henne. - Jag hade dig i engelska på Sjumilaskolan. Jag heter Magdalena. -Jaaaa, nästan skriker jag, och reser mig upp och kramar henne. Såklart, nu känner jag igen dig. Hur kunde du känna igen mig? -Jamen, du är dig precis lik. Detta var ganska roligt och snäll sagt. Det är 30 år sedan hon var min elev i en engelskagrupp. Jag hade brunt hår i en stor Afrofrilla och det är helt otroligt att hon kände igen mig. Hon var en mycket gullig och flitig elev, som var så lätt att tycka om. - Jag fick ett högt betyg av dig i engelska, sa hon och log. -Men det hade du säkert förtjänat. Jag minns att du var så bra på att både skriva och tala engelska. -Kommer du ihåg teatergruppen du hade med oss?
Den hade jag nästan helt glömt bort. 1981 fanns det nåt i skolan som hette FVA (fritt valt arbete) där eleverna kunde välja nåt från en meny, som de ville göra 2 lektioner i veckan. Jag tyckte att det var så mycket trist att välja mellan så jag startade en teatergrupp - "Rajtantajtanteatern". Det blev väl cirka 10 elever och vi hade så himla kul. Enda kruxet var bara att vår FVA-tid låg mellan 8-10 på morgonen och det var inte alltid så lätt att vara kreativ då, på beställning. Hur som helst så var det en mycket demokratiskt teatergrupp. Alla fick vara med och bestämma allting och vi fick faktiskt till en föreställning också i aulan inför hela skolan (högstadiet alltså). Vi spelade en av Sandro Key-Åbergs "Prator". Ett stycke, som innehöll mest nonsens, mest roligt var det!
-Kommer du ihåg Kjell som var med i Rajtantajtan? Han som var så blyg och tyst och alltid tittade ner i golvet, en liten tunn kille, som gick i min klass? -Ja, lite grand. Och så berättade hon en grym historia om lille Kjell. När de gick i andra klass skickade fröken in lille Kjell i klassrummet bredvid för att hämta "ögonmåttet". När han kom in dit blev han förstås utskrattad och när han kom tillbaka till sitt eget klassrum, blev han också utskrattad. Det var en grym och elak människa, som aldrig skulle ha blivit lärare. -När jag tänker på det nu, så kan jag gråta. Men han håller i alla fall på med teater nu och det var nog din förtjänst, säger denna underbara människa Magdalena. Då fick jag nästan tårar i ögonen. Jag har nog haft betydelse för fler elever än vad jag tror.
Det var så himla kul att träffa henne, nu en kvinna på 43 år, och jag är så glad över allt gott hon sa om mig, om att jag hade gjort ett sånt starkt intryck på henne, att jag var en frisk släkt bland det trista kollegiet, att jag hade gett henne en så bra grund i engelska att hon klarat sig utmärkt de 4 åren hon varit ute i världen och rest. Sånt värmer en lärarsjäl!
...bara visa min nya dator. Den är så fin och jag är så kär i den. Den luktar ny och har inbyggd webkamera och en hel massa annat som betecknas med obegripliga bokstavs- och sifferkombinationer, som jag inte fattar nåt av. Men när både maken och Yngsten - vår egen lille datanörd - säger att man får mycket för pengarna,så är det så.
Hela lördagskvällen har jag ägnat åt att skapa en ny blogg. Ja, inte till min själv utan till Tummelisa Garn & Design - garnaffären på min gata i stan. Den har funnits hur länge som helst och är en av Göteborgs äldsta garnaffärer. Förra året fick den en ny innehavare, som har fräschat till både butiken och sortimentet rejält. På senaste tiden har jag varit där ofta och det kommer bara mer och fler nyheter. Jag har hela tiden tyckt att det var något bekant över kvinnan i butiken, men kunde inte komma på var jag sett henne förut. Det kunde ju vara en förälder till nån gammal elev eller en skrinnarförälder eller...
Men för ett tag sedan fick jag ett visitkort av henne och då kände jag igen hennes efternamn - men varifrån? Mystiken tätnade, men allt avslöjades när det visade sig att hennes son, jämngammal med min Mellan, spelat i samma fotbollslag ganska länge och det var där jag sett henne. Konstigt ändå, för varken hon eller jag var sådär väldigt engagerade i fotbollslaget. Men så kan det bli.
Hur som helst kom vi till att prata om bloggar och jag berättade om min. Hon ville också ha en, men har förstås inte tid att sitta ner vid datorn så mycket, så jag erbjöd mina tjänster- och nu är den något så när klar...eller under konstruktion, som det brukar heta. Men titta gärna in då och då och även så i butiken om du har vägarna förbi. Det finns mycket läckert där och det är nästan omöjligt att inte komma ut därifrån med en påse "stickgodis" (eller virkgodis också för den delen). Här står Ann-Christin och packar upp nya garner för glatta livet. Det är mysigt Indiceitagarn i alpacka, Regis Soft och BomUll (50 % ull 50 & bomull). Det är mycket "vill-ha" i hennes hyllor.
Häromdagen när vi var på IKEA, två av sönerna och jag, så kunde vi inte gå förbi de här små djurepå barnavdelningen. De tjatade och skrek på oss från den stora korgen där de låg med massvis av meddjur: Ta med oss hem! Ta mig! Jag vill!, så vad gör man? Vi kan inte motstå de små sköra rösterna, utan plockar med sig, några råttor, en katt och en nalle. Men när vi satt oss för att fika, vad händer då? Jo, de små råttorna kör en conga i sin glädje över att få åka med hem och nallen och lilla kattfröken med handväskan kastar sig upp på en hylla i närheten och vill att jag ska ta ett kort på dem. De säger Cheese! och ser precis så glada ut som bara en liten nalle och en liten kattfröken kan göra. ...och råttorna "congar" vidare runt kaffebrickan.
Idag kom den - boken om I-snoddar - och det måste vara rekord i snabbhet av säljaren. Så nu kan jag lämna tillbaka biblioteksexemplaret.
I morgon börjar den - Bokmässan - och jag ska gå dit, minst en dag. Är det någon mer som ska gå dit och i så fall vilken dag? Kanske kan vi ha en bloggträff? Jag är flexibel och kan gå vilken dag som helst, eftersom jag bor nästan granne med mässhallarna. Det skulle vara himla roligt! Man kan träffas utanför mässan också och bara ta en fika och prata.
Igår fick jag för mig att jag skulle rensa lite i min "stash", men det blev inte så mycket utrensat. Jag ville inte skiljas från mina garner, men det som jag kunde skiljas ifrån har jag lagt ut på Tradera. Ta en titt om ni har lust.
I morgon lördag den 13 sept. firar Olskroktorget 25 år och då har en av stans äldsta fina garnaffärer Tummelisa Garn & Design öppet 10-14 och lämnar 20 % på garnerna. Där kan man köpa en massa fina knappar (inte bara de på bilden), underbara garner och stickor och det brukar finnas lite extra erbjudanden också. Affären ligger på Norra Gubberogatan 8, en parallellgata till Redbergsvägen, och har garner från Svarta Fåret, Löve, HP, Onion, BC garn och fler som jag inte minns namnet på.
Min dator har kraschat, makens lånedator har kraschat och nu sitter jag vid A:s dator och försöker igen. Hoppas att den håller sig kry!!
Intervjun,ja. Jag kom till herrekiperingen precis på sekunden när jag skulle kl. 15 och möttes i dörren av Björn, den pensionerade ägaren som nu är konsult till Johan, hans son, som har affären. Jag hälsade på Johan och Lena. Lena är ungefär i min ålder och jobbar också deltid och verkar väldigt trevlig och glad. Vi tittade runt lite i affären och sedan tog vi spiraltrappan ner till personalrummet och ett litet lager. Det var ganska rörigt där, eftersom de höll på att renovera men på beskrivningen jag fick verkade det att bli snyggt när det blir klart. Vi satte oss vid bordet B och jag och han började med att säga att han "vickat" som rektor på en skola jag jobbat på och sedan var snacket igång: -Jobbar X kvar och minns du Y?
Så höll vi på i en halvtimme och sedan började han så smått att berätta lite om affären och att nån skulle sluta och att de hade fått 108 ansökningar. Många hade sållats bort från början men bara igår hade de intervjuat 3 stycken och de skulle väl prata med några till innan de beslutade sig om vem de ville ha. Stackars Lena , som egentligen skulle varit med på intervjun fick springa upp och ner eftersom det kom kunder hela tiden, så henne hann jag inte prata så mycket med. (Hon hade en liten kinesisk nakenhund, som ibland fick följa med till jobbet.)
Men B och jag satt och pratade mer om vad både han och jag gjort förut och jag berättade lite om mig själv och han om sig och allt var som om vi vore gamla bekanta som inte setts på länge.
När jag gick ut ur affären hade det gått 2 timmar!!! Tiden bara flög iväg.Det var den längsta anställningsintervju jag nånsin varit på. Men vi hade roligt också - han hade humor B och Jag tror faktiskt att jag skulle platsa i det gänget.
Efter ett tag sa jag: -Jag satt igår och funderade på vem jag skulle vilja anställa om jag var du. Då skulle jag vilja ha en kvinna som är pålitlig, plikttrogen, social, tycker om att träffa människor och vågar bjuda på sig själv, en som är noggrann och ordentlig och tar egna initiativ. -Ja, sa han då. - Ja, sa jag då, här är jag. Och då skrattade han. Han skulle höra av sig under denna månaden om det blir något, så nu är det bara att vänta.
I morgon eftermiddag ska jag på anställningsintervju till ett jobb som butiksbiträde i en herrekipering. Jag vet inte riktigt om jag vill ha jobbet. Det är ganska trista lokaler och kundkretsen är medelålders män och äldre, men det blir kanske roligare än vad jag tror.
Jag stickar en halsduk av det fina Debbie Blissgarnet, som jag fyndade på Strikk, för ett tag sedan. Det blir en i dubbel mosstickning och det är rena tv-jobbet. Tyvärr syns inte de små färgpluttarna så bra på bilden här. De här fina pärlemorknapparna köpte jag hos "Tummelisa" på Norra Gubberogatan 8. Det fanns i flera färger och storlekar och är såååå vackra. Just dessa i plommonfärg är ca 40 mm i diameter...Hon har mycket knappar och roliga garner. Fler bilder kommer snart i din dator... ...och baksidan är lika vacker.
Här ligger skjorttyget berett att bli sönderklippt. Vad tycks? Spyflugegrönt är färgen. Till slut en vacker bild på min vackre förstfödde och hans tatuering "Genom svårigheter mot drömmen".
Jag har sökt många jobb sedan jag blev "halvt frisk" och arbetslös i juni, då mitt rehabår tog slut.
Allt ifrån köksbiträde till regionsadministratör har jag ansökt om, men inget har jag fått. Jag har funderat lite på detta - varför får jag inte ens ett svar ibland?
* Är jag för gammal? 56 är ju egentligen ingen ålder och min mentala ålder är betydligt lägre. Kanske skulle jag skriva den mentala åldern i CV istället?
*Är jag överkvalificerad? Ja, det är jag ju. Men ska det ligga mig i fatet? Om jag söker ett arbete, så betyder det väl att jag vill ha det oavsett om jag kan 3 språk eller har 100 p i litteraturhistoria? Kan det vara skrämmande med ett köksbiträde som kan recitera dikter eller pjäser?
* Vågar det inte satsa på mig eftersom jag är 50 % sjukskriven och jag kanske blir sämre och måste vara 100 % sjuk?
*Är min ansökan tråkig, ointressant eller FÖR bra?
Nåja, det finns ju de som sökt hundratals jobb och ändå inte fått nåt - så jag är antagligen i gott sällskap, men jag är trött på att inte ha nåt att göra och inte känner jag att jag blir friskare av det heller. Det är inte det att jag inte kan hitta på saker att göra - jag stickar och syr och träffar kompisar, men det är inte riktigt detsamma som att ha ett jobb.
MEN häromdagen fann maken en annons i GP om ett jobb (receptionist), som han tyckte att jag var som klippt och skuren för - och det tyckte faktiskt jag också. Jag skrev en något annorlunda ansökan än jag brukar - lite grand i samma anda som annonsen och företagets hemsida.
Här kan ni se annonsen och här kan läsa min ansökan (i valda delar) :
Ett företag som har ”befriande enkelt” som motto förtjänar en befriande enkel ansökan till. Men jag bifogar en längre och mer ingående ansökan också, om ni vill ha mer att läsa.
Här sitter jag 56-årig ex-lärare i svenska och engelska och läser GP en vanlig söndagsmorgon och vad ser jag?
Det står om mig i tidningen!!! Men hur är det möjligt?? Förstår ni inte??
Rivig och ödmjuk…
Rivig??
Jag kan riva av en liten låt på min ukulele…
Jag kan riva till och få ordning på folk och få saker att hända.
Jag kan vara rivig och huta åt både den ene och den andre. Inget fusk, maskande och slingrande här inte…
Ödmjuk har jag blivit med åren, när den bittra sanningen gick upp för mig: Jag är inte bäst på allt och vet inte allt. Det kanske inte är så dumt att närma sig de som kan mer och ta lärdom av dem…???
Ödmjuk är jag också inför livet och världen… av flera skäl.
Både rivig och ödmjuk har jag lärt mig att vara under mina 25 (!!!) år som lärare på högstadiet i Biskopsgården
55+ ??
Ja, född 1952 i Fiskarnas tecken – berättigad till nystartsjobb och ev. lönebidrag! Ett kap!!
… tycka om service…
Ja, jag har servat många i mina dagar;
Min man, mina barn (men det är slut med det nu), mina elever, mina elevers föräldrar, mina lärarkolleger, mina kunder i garnbutiken, inredningsbutiken och tygbutiken. Jag tycker om att göra människor nöjda och glada och att försöka hitta lösningar på deras ev. problem och bekymmer.
… fötterna på jorden…
Ja, mina storlek 40 står stadigt och det var längesedan jag svävade ”upp i det blå”. Det var nog 1981 tillfälligtvis då jag träffade min man. Jag är en kreativ realist med visioner och idéer.
… skinn på näsan…
Ja, så mycket att det påminner om en stor valk. Det har jag skaffat mig från det jag var yngst i klassen och fram till nu… processen fortskrider.
Datavana krävs…
Jag älskar datorer och Internet. Jag har en egen blogg, e-postar dagligen, klarar Office, Photoshop och Excel till vardags och förfaller också ibland till att spela spel.
Mycket goda kunskaper i svenska…
Jag har 95 universitetspoäng i svenska och har varit svensklärare på högstadiet och gymnasiet sedan 1978. Och jag kan också skriva och tala engelska, danska, lite tyska och lite franska.
Ser ni nu att annonsen handlar om mig?
Så nu är det bara att vänta och se! Under tiden ska jag sy klart den spyflugegröna skjortan till ROCKS OFF's konsert på Musiken Hus på lördag den 13 september kl 21 (fri entré) och kanske sticka lite på min "nybörjade" halsduk i Debbie Bliss' Aran Tweed. (Jaja, bilder kommer.)
Nu ska jag festa om på en härlig chokladfrukost; dvs en påse chokladpulver.
Idag var det upp i gryningen och åka med H. ut till Stora Holm och halkkörningsprovet. Det gick bra och nu är det bara uppkörningen kvar som står i vägen för det hett efterlängtade körkortet. H. har också fått tag i en andrahandslägenhet, som han får hyra i minst ett år och han är lycklig. Men det finns fler i familjen som är lyckliga - lillebror, som få flytta in i H.s rum och mamman, som kanske får sitt sybord nu. Vi får se hur det blir med det.
Pulverätandet fortgår och jag varvar då och då med en "mellanmålsbar". De är goda och så får jag tugga. Men jag har nog druckit för lite vatten för jag har fått lite problem med magen. Så det måste jag bli bättre på - jag har just tömt en bringare på 2 l. Hoppas att det snart blir bättre, annars får jag tugga i mig några sviskon.
Idag har jag inte gjort många knop. När jag vaknade var jag störtförkyld och dagen har gått åt till att hosta, nysa och snörvla. Har mest legat i sängen och dåsat med en katt som sällskap under filten. Idag var det inte svårt at leva på "smält jordgubbsglass" och "tjock O'boy", för jag har inte haft någon som helst aptit idag. Jag har inte fuskat utan petat i mig allt jag ska - varken mer eller mindre. Tröttheten slog till ännu mer och jag orkade inte ens sticka.
Fyra påsar pulver och en mellanmålsbar försvann ner i magen idag + en massa vatten och kaffe och the. Jag känner mig hungrig ibland men mest trött. Jag var på massage och det var äckelskönt, men det gjorde inte riktigt lika ont som förra gången. Det sitter mycket bekymmer och stress i ryggen.
På eftermiddagen var jag hos läkaren på Vårdcentralen och fick kollat blodtrycket, Det var för högt tyckte han och ska nu hålla koll på det och på mig. Han undersökte grundligt och tog en massa prover också. Det kändes bra och jag kände mig väl omhändertagen (för en gångs skull). Han skrev ut annan sorts blodtrycksmedicin, som ska minska mina mardrömmar och det låter skönt. Men det finns förstås anda vanliga biverkningar, såsom yrsel, huvudvärl och värmeutveckling.
Han sa också att snarkningar ger högre blodtryck och det enda som hjälper är egentligen att gå ner i vikt. Så jag är på rätt väg.
På kvällen var jag så trött att jag somnade i soffan.
Tisdagen började med kaffe och chokladdryck och det stod sig ganska länge. H. ville ut och övningsköra eftersom han skulle ha miniuppkörning idag på trafikskolan. Vi åkte och jag tog med pulverpåse, vatten och en "skakare" och sen drog vi. Vi körde mot Stockholm och hamnade ganska snart i Floda. Strax före "Floda City" ligger Ljungbergs textiltryckeri och vi svängde in och tog oss en titt. Tro det eller ej, men de hade 50% på alla tyger och inne i tryckeriet hade de massor av tyger och stuvar till 20:-/m. Vi kom ut med påsar och hade jätteroligt.
Färden gick vidare mot Alingsås och nu började vi bli kaffesugna. Vi körde mot Nolhaga slott, men gick aldrig in i parken utan gick in på fiket i Nolhagahallen för att försöka fixa oss lite fika. De hade smarriga mackor och kaffe och när vi (H) hade bestämt oss vi såg LAPPEN på disken. "Vi tar inte kort". Vad göra? Vi hade inga kontanter. Damen bakom disken kom fram till oss. Nä, ingen Bankomat i närheten, inte från stan, nähä. Men jag bjuder er på kaffe!! säger den gulliga kvinnan då. "Fast vi skulle ha en smörgås också", pep jag. "Vi ska se hur mycket vi har i mynt". Jag vände min börs upp och ner och det blev 23,50. Hur mycket hade H? Jo, 1,50. "Det blir jättebra", sa kvinnan, "2 halva frallor kostar 24 kr också bjuder jag på kaffet, och påtår ingår." Jag skulle faktiskt ha kunnat skutta över disken och pussa henne. Vi fick allt och satte oss på uteserveringen. Jag blandade mitt pulver och H. fick båda mackorna. Alla blev glada och sedan styrde vi motorhuven hemåt igen.
Resten av kvällen var jag väldigt trött och kände mig kraftlös. Jag stickade lite och konsumerade ytterligare 2 påsar pulver, men jag bytte ut den 5 påsen mot en ostmacka och det var skönt att tugga lite. Jag har varit duktig, tycker jag själv och i morse visade vågen 1,9 kg mindre. Hurra!! Nu kör jag vidare.
Hittills har det gått bra. Jag har försökt att spara påsar tills eftermiddagen eller i kväll, för det är då jag brukar bli mest sugen. Jag har varit och shoppat också så att jag inte ska kunna fuska. Jag köpte en Nutrilett choklad, som jag provat förut, en Naturdiet wildberry, som fått bra betyg i många bloggar jag läst, och en mellanmålsbar med smak av choklad och nougat. Jag sitter och dricker en wildberry just nu och det smakar ungefär som smält jordgubbsglass och helt drickbart.
Dagens smaker ännu så länge: 1 påse Allevo tropic - god, eller ja... 1 påse InZone (som jag hade sedan förut) smakar halväckligt, men å andra sidan ska det blandas m bara 1½ dl vatten och det slurkar man snabbt i sig. 1 påse Naturdiet wildberrys - inte så dumt. Alla smakerna vinner på att man blandar med iskallt vatten,l och chokladsmaken kan man blanda med kaffe till hälften och då blir det nästan jättegott.
2 påsar kvar innan sängen kallar. Får se vad det blir för något.
I natt hade jag en mardröm som jag haft en gång förut. Jag befinner mig i en vardagssituation - handlar på Ica, pratar med en väninna, någon vill visa mig något fint och jag kan inte andas. Jag måste försöka dra djupa andetag och får bara in lite luft i lungorna. Till slut får jag panik och vill bara springa bort från alltihop, men kan inte eftersom jag inte kan dra in tillräckligt med luft. DÅ vaknar jag och upptäcker att jag kan andas som vanligt. En sån lättnad!
I morse hade jag hemskt ont i halsen och kände mig väldigt svullen i svalget och bakom näsan, sådär som det kan kännas när man håller på att bli förkyld och hade också lite huvudvärk. Fast huvudvärk har jag ofta när jag vaknar och jag har alltid tolkat det som spänningshuvudvärk.
Ont i halsen har jag haft förr utan att ha någon infektion och maken brukar säga att det beror på att jag snarkar så hemskt och högt. Jag har hört det förut, men alltid skojat bort det eller sagt att det inte beror på det.
Men jag börjar nog luta åt att han har rätt och att jag måste göra något åt det. För fler sådana mardrömmar vill jag inte ha och de beror, tror jag, att jag får små andningsuppehåll (sömnapné), eftersom jag snarkar så.
Jag har läst hela förmiddagen på Internet om snarkning, sömnapné och behandling och fått veta att jag inte är ensam om problemet. 1½ - 2 miljarder människor på jorden snarkar så mycket att det är ett problem för dem själva, för deras hälsa,familjen och det finns massor med forskning om snarkning. Högljudd snarkning kan uppgå till 80 decibel. De vanligaste orsakerna till snarkning och andningsuppehåll är: Övervikt, Halsmått, Ärftlighet.
Men vad kan man gör åt det? Jag har provat en hel del redan - näsvidgare, näsolja, bettskena m.m. men inget har funkat tillfredsställande. Näsvidgaren killade så att jag drog ut den i sömnen och på morgonen låg den bredvid kudden. Näsolja skulle hjälpa om slemhinnorna i svalg och näsa var för torra och orsakade snarkningen. Det var heller ingen vidare effekt. Bettskena var väl sådär. Det går inte att pussas eller prata med skenan inne och dessutom dreglar man som en boxer. Inte heller så kul.
Så nu ska jag prova sista utvägen - om man inte vill gå till läkare och bli skuren i halsen. Att få bort min övervikt som dessutom är ganska kraftig.. En sidovinst skulle också vara att kanske bli av med min medicin för högt blodtryck och få bättre sömn.
Som om jag inte har försökt det förut, men jag har kanske aldrig varit så motiverad som nu. Jag vill inte mer uppleva att inte kunna andas ordentlig även om det bara var i drömmen.
Så nu ska jag sätta in stora stöten mot övervikten!! Jag ska rivstarta med pulverdiet i 2 eller 3 veckor för att få en snabbstart föt att senare gå över till en diet där man äter mat. Jag tänker skriva i bloggen varje dag om hur det går för att motivera mig och för att ha en slags dagbok över hur det går och hur jag känner mig. Med början idag. Vad har jag att förlora? Håll tummarna!
Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.
