Annelas hörna

Jag har sökt många jobb sedan jag blev "halvt frisk" och arbetslös i juni, då mitt rehabår tog slut.
Allt ifrån köksbiträde till regionsadministratör har jag ansökt om, men inget har jag fått. Jag har funderat lite på detta - varför får jag inte ens ett svar ibland?

* Är jag för gammal? 56 är ju egentligen ingen ålder och min mentala ålder är betydligt lägre. Kanske skulle jag skriva den mentala åldern i CV istället?

*Är jag överkvalificerad? Ja, det är jag ju. Men ska det ligga mig i fatet? Om jag söker ett arbete, så betyder det väl att jag vill ha det oavsett om jag kan 3 språk eller har 100 p i litteraturhistoria? Kan det vara skrämmande med ett köksbiträde som kan recitera dikter eller pjäser?

* Vågar det inte satsa på mig eftersom jag är 50 % sjukskriven och jag kanske blir sämre och måste vara 100 % sjuk?

*Är min ansökan tråkig, ointressant eller FÖR bra?

Nåja, det finns ju de som sökt hundratals jobb och ändå inte fått nåt - så jag är antagligen i gott sällskap, men jag är trött på att inte ha nåt att göra och inte känner jag att jag blir friskare av det heller. Det är inte det att jag inte kan hitta på saker att göra - jag stickar och syr och träffar kompisar, men det är inte riktigt detsamma som att ha ett jobb.

MEN häromdagen fann maken en annons i GP om ett jobb (receptionist), som han tyckte att jag var som klippt och skuren för - och det tyckte faktiskt jag också. Jag skrev en något annorlunda ansökan än jag brukar - lite grand i samma anda som annonsen och företagets hemsida.

Här kan ni se annonsen och här kan läsa min ansökan (i valda delar) :

Ett företag som har ”befriande enkelt” som motto förtjänar en befriande enkel ansökan till. Men jag bifogar en längre och mer ingående ansökan också, om ni vill ha mer att läsa.

Här sitter jag 56-årig ex-lärare i svenska och engelska och läser GP en vanlig söndagsmorgon och vad ser jag?

Det står om mig i tidningen!!! Men hur är det möjligt?? Förstår ni inte??

Rivig och ödmjuk…

Rivig??

Jag kan riva av en liten låt på min ukulele…

Jag kan riva till och få ordning på folk och få saker att hända.

Jag kan vara rivig och huta åt både den ene och den andre. Inget fusk, maskande och slingrande här inte…

Ödmjuk har jag blivit med åren, när den bittra sanningen gick upp för mig: Jag är inte bäst på allt och vet inte allt. Det kanske inte är så dumt att närma sig de som kan mer och ta lärdom av dem…???

Ödmjuk är jag också inför livet och världen… av flera skäl.

Både rivig och ödmjuk har jag lärt mig att vara under mina 25 (!!!) år som lärare på högstadiet i Biskopsgården

55+ ??

Ja, född 1952 i Fiskarnas tecken – berättigad till nystartsjobb och ev. lönebidrag! Ett kap!!

… tycka om service…

Ja, jag har servat många i mina dagar;

Min man, mina barn (men det är slut med det nu), mina elever, mina elevers föräldrar, mina lärarkolleger, mina kunder i garnbutiken, inredningsbutiken och tygbutiken. Jag tycker om att göra människor nöjda och glada och att försöka hitta lösningar på deras ev. problem och bekymmer.

… fötterna på jorden…

Ja, mina storlek 40 står stadigt och det var längesedan jag svävade ”upp i det blå”. Det var nog 1981 tillfälligtvis då jag träffade min man. Jag är en kreativ realist med visioner och idéer.

… skinn på näsan…

Ja, så mycket att det påminner om en stor valk. Det har jag skaffat mig från det jag var yngst i klassen och fram till nu… processen fortskrider.

Datavana krävs…

Jag älskar datorer och Internet. Jag har en egen blogg, e-postar dagligen, klarar Office, Photoshop och Excel till vardags och förfaller också ibland till att spela spel.

Mycket goda kunskaper i svenska…

Jag har 95 universitetspoäng i svenska och har varit svensklärare på högstadiet och gymnasiet sedan 1978. Och jag kan också skriva och tala engelska, danska, lite tyska och lite franska.

Ser ni nu att annonsen handlar om mig?

Så nu är det bara att vänta och se! Under tiden ska jag sy klart den spyflugegröna skjortan till ROCKS OFF's konsert på Musiken Hus på lördag den 13 september kl 21 (fri entré) och kanske sticka lite på min "nybörjade" halsduk i Debbie Bliss' Aran Tweed. (Jaja, bilder kommer.)

Nu ska jag festa om på en härlig chokladfrukost; dvs en påse chokladpulver.

Javisst,ja!! GLÖMDE ju - 4 kg idag. Yeahhh!!!

Skrivet av Annela kl. 11:43