Det var en gång fem små djur...
Häromdagen när vi var på IKEA, två av sönerna och jag, så kunde vi inte gå förbi de här små djurepå barnavdelningen. De tjatade och skrek på oss från den stora korgen där de låg med massvis av meddjur: Ta med oss hem! Ta mig! Jag vill!, så vad gör man?
Vi kan inte motstå de små sköra rösterna, utan plockar med sig, några råttor, en katt och en nalle. Men när vi satt oss för att fika, vad händer då?
Jo, de små råttorna kör en conga i sin glädje över att få åka med hem och nallen och lilla kattfröken med handväskan kastar sig upp på en hylla i närheten och vill att jag ska ta ett kort på dem. De säger Cheese! och ser precis så glada ut som bara en liten nalle och en liten kattfröken kan göra. ...och råttorna "congar" vidare runt kaffebrickan.
Åh- boggie vuggie vuggie ! :-)
Godt de får et hjem og ikke skal bo dér i det store kolde varehus :-)
Unknown sa... 25 september 2008 kl. 14:31
Losarina:De trivs så bra. Råttorna bor hos sonen och nalle och kattfröken bor hos mig.
Annela sa... 25 september 2008 kl. 15:23
UNDERBART!! Conga, conga, conga...
Anonym sa... 25 september 2008 kl. 16:26
Visst är de söta! Vill du också åka till IKEA?
Annela sa... 25 september 2008 kl. 17:45
Jag trodde annars det var jenka...
Bloggblad sa... 25 september 2008 kl. 19:27
Underbart inlägg!
Om jag varit en lite mindre kontrollerad vuxen människa, så hade jag kanske kunnat bli en något lite tokig mjukisdjurssamlare.
Finns ju så många gulliga. ;)
Lycka till på bokmässan!
S o F sa... 25 september 2008 kl. 19:51
Vet du att någon ikväll tackar för att just DU finns? Vet du att du fick någon att gråta, och skratta mellan tårarna.. där vid köksbordet i eftermiddag?
Kära, underbara goa vän... jag hoppas att du vet att din gåva bar mig idag... och den kommer att bära mig så länge jag lever. Hur kallt det än blir!!
Tack från mitt hjärta... till ditt varma omtänksamma hjärta!
Å jag önskar jag kunde förmedla hur glad jag blev... du vet, sådär glad att man bara börjar gråta över att någon kan vara så himla himla fantastiskt snäll emot en... jag kommer aldrig någonsin att glömma det.
TACK.. min vän.
Många många många varma kramar... från "Höga nord"
Ps. Carolina blev lika överväldigad som jag..."finns det verkligen så snälla människor?" sa hon.
Elisabeth sa... 25 september 2008 kl. 22:44
bloggblad: Det var kanske jenka. DEt var lite svårt att kommunicera med dem när de aldrig var stilla.
sof: det är aldrig försent att börja
Elisabeth: Åh, mina tårar kommer också när jag läser om hur väl till pass det kom. Tänk att så lite kan göra några så glada.
Känn värmen från mig.
Kramar, vännen...
Annela sa... 26 september 2008 kl. 01:05
Haha! Helt underbart! Jag är en stor vän av gosekor, och har (som bekant) hela bilen full av dom. Visst är det svårt att gå förbi dessa små liv med de stora personligheterna. Och när de dessutom kan dansa...
Anonym sa... 26 september 2008 kl. 12:16
Sofie: Ja, och när de piper högt ii korgen - då måste man ju...
Annela sa... 26 september 2008 kl. 18:46
det är en industrimaskin med påhängd motor, pappa är läderhantverkare generation tre, så vi har tillgång till allt :)
Anonym sa... 26 september 2008 kl. 20:25
Så härligt! Vilken lust jag får att åka till Ikea!
Ha en bra helg!
Anonym sa... 27 september 2008 kl. 18:00
Vilket underbart inlägg. Jag blev så glad! Tänk vad små gosedjur kan göra med oss :)
Och hur du kan få till det :)
Linda sa... 28 september 2008 kl. 11:04
sofie: Det låter som om ni har det i blodet minst sagt. Vad härligt att ha en hel verkstad till sitt förfogande!
Marskatten: IKEA är väldigt roligt att åka till. Jag tycker verkligen att du skulle ta dig hit och då följer jag med och så har vi en heldag där.
Lindalotta: Vad skulle man göra utan gosedjur? Det ävr så härligt och de lever ett eget liv hemma hos oss.
Annela sa... 29 september 2008 kl. 01:55
Skicka en kommentar