Pappa
I oktober 2009 kom det ett förslag från budgetnämnden i stadsdelsnämnden att Ekmanska äldreboendet, där pappa bor, skulle läggas ner och så småningom fattades också det beslutet. Dock skulle ingen tvingas flytta mot sin vilja, varpå jag och en kvinna till beslutade oss för att våra anhöriga inte skulle flytta. Alla där är dementa och hur ska de klara att flytta? Jag vill inte utsätta min pappa för det. Han är desorienterad tillräckligt som han är.
Senare har jag också fått, ett i mina ögon, lätt provocerande brev om hur stadsdelsnämnden tänker ombesörja allt i samband med flyttning, men det brydde jag mig inte om att svara på ens. En enkät kom för nån månad sen, en enkät som handlade om hur anhöriga upplever vården!! Ett skämt, tänkte jag först, hela stället ska ju läggas ner och enkäten hamnade också i papperskorgen.
Idag fick jag ett samtal från en XX, som sa att hon fått i uppdrag att ta reda på hur vi, pappa och jag, hade tänkt oss framtiden. Jag sa till henne att pappa inte skulle flytta.
- Men det är många som flyttar nu, sa hon.
- Sist jag var hos pappa var det fyra (av tio).
-Ja, men nu är det tre till, som anmält att de vill flytta.
-Jaha, ja pappa ska inte flytta i alla fall. Han har flyttat färdigt i sitt liv och han ska inte genomlida detta en gång till, svarade jag henne. Men hon fortsatte:
-Sedan har personalen också börjat flytta på sig och det kommer att bli fler vikarier och färre heltidsanställda...
Då tog batteriet slut i min mobiltelefon och det var tur för då hade hon retat upp mig. Det sista lät som ett förtäckt hot. De vikarier som tidigare varit där har varit jättegulliga mot alla där och inte alls sämre på något vis.
Hon hör antagligen av sig senare, men mitt beslut ligger fast: PAPPA SKA INTE FLYTTA!!
Heja Heja!! Jag står med dig på barrikaderna...!
Å tack snälla för den fina uppmuntrande snölyktan... DU är väl ett ljus i ett mörker, min vän!
Varm varm kram...
Elisabeth sa... 19 mars 2009 kl. 09:03
Jag blir så arg, när jag läser ditt inlägg, har själv jobbat med äldrevård både i vården och på senare år administrativt innan jag blev sjuk. Man flyttar runt gamla människor som boskap, vilket gör mig oerhört ledsen, ingen frågar hur de eller om de inte kan svara för sig själva i så fall deras anhöriga vill ha det.
Allt bara för att spara pengar, men i slutändan beror det definitivt på, vilka parametrar man tittar på, om det överhuvudtaget har sparat några pengar.
Stå på dig, det är din pappa värd!
Samtal från min trädgård sa... 19 mars 2009 kl. 09:04
Tack för ett stöd. Nu blev jag stärkt i kämpaviljan.
Annela sa... 19 mars 2009 kl. 13:28
Stå på dig, äldrevården är redan dålig som den är. Äldre ska inte behandlas så respektlöst som de gör idag. Jag blir ledsen för din pappas skull.
Jag kämpade också som en ilsken iller för att min pappa skulle få en lägenhet på ett serviceboende.
Kämparkramar till dig
Bloggullet sa... 19 mars 2009 kl. 22:51
Tack Bloggullet!
Pappa har bott där i ett år och blivit så väl omhändertagen. Nu är han trött och förvirrad och han ska inte behöva flytta för att någon annan beslutat det.
Tack för kramar - de stärker!
Annela sa... 19 mars 2009 kl. 23:44
Vilken tur att din pappa har dig som slåss för honom!
Det är inte klokt som de behandlar våra gamla, som möbler som kan flyttas runt hur som helst.
Fy rackarn säger jag bara!
Applåder i massor till dig som ryter ifrån! *kram*
Mildamakter sa... 20 mars 2009 kl. 14:17
Tqck Milda, visst blir man arg. Det är faktiskt människor av kött och blod och inte skåp det handlar om. Det finns en kvinna, som har sin man där och hon är lika envis som jag. "Här ska inte flyttas nånstans" och vi har mailkontakt.
Det känns ändå bra att inte vara ensam.
Annela sa... 20 mars 2009 kl. 18:54
Stå på dig och lycka till!
Anonym sa... 23 mars 2009 kl. 09:49
Tack Diamanten och välkommen hit!
Annela sa... 23 mars 2009 kl. 11:40
Skicka en kommentar