Jag berättade väl om min födelsedagspresent som jag fick av maken i mars.
Av min man fick jag en fiffig present: Ett tre månaders gymkort, någonstans där det verkar mysigt. Men det var villkorat på det viset att för varje timme jag är på gymmet så lovar han att arbeta med mig tre timmar i min koloni.
I förra veckan var jag och rekognocerade på ett gym nära mig och redan samma vecka hade jag min första träff med Annelie, som skall bli min personliga tränare ett tag framöver. Hon gjorde ett personligt träningsprogram åt mig och i måndags var jag där för första gången.
Vi skulle träna mage, rygg och ben. Och det gjorde jag efter bästa förmåga medan hon stod bredvid och visade och peppade mig hela tiden. Mycket övningar med Pilatesboll och lite med hjälp av några maskiner. Det är maskinerna som är roligast tycker jag.
Eftersom jag är en sådan tävlingsmänniska så gav jag inte upp utan gjorde allt vad hon sa till mig. Jag vacklade därifrån, men kände mig väldigt duktig och väldigt öm i kroppen. Det var ganska svårt att ta sig upp för trapporna, men jag fick gå långsamt
Jag ska gå dit 3 ggr denna veckan gå promenader varje dag (3x10 min) och cykla till kolonin en gång (cykelturen skall ge en guldstjärna - 1,4 mil.)
Igår tisdag hade jag ont överallt nedanför midjan eller där midjan borde vara, men i morse var det faktiskt värre. Då hade jag ont på revbenen också. Min äldste son upplyste mig om att det är där magmusklerna fäster och man får alltid mest ont där. Jaja, han borde ju veta - han som tränar 2 pass om dagen för att 2010 kunna vara med i vinter-OS i skridsko.
Han peppar mig också och går med mig på kortpromenaderna. L. i garnaffären puttar ut mig på promenad med hennes lille hund på arbetstid. Jag skulle aldrig berättat det för henne, men hon säger att det kallas friskvård och att varje seriös arbetsgivare fer sin personal friskvård på arbetstid. Så det är bara att ta lilla hunden i koppel och larva iväg med bajspåse i fickan. Det måste väl vara sånt hör som kallas sträng regim?
I morgon ska jag gå till gymmet igen och göra så gott jag kan, men det är inte lätt för en tjock, medelålders tant, som inte rört på många fenor de senaste 25 åren.
Men vänta bara!
Målet är att kunna sluta med blodtrycksmedicinen och bli piggare och orka mera.
Första gången jag var där gjorde hon mätningar på min försoffade kropp på alla håll och kanter.
Vikt, längd, skelettvikt, fettvikt, muskelvikt, fettfri vikt (organ och kroppsvätskor) och resultatet var inte så roligt. Men från och med nu kan det bara bli bättre, och mina muskler vägde i alla fall lite mer än fettet.
Förresten. Maken är redan skyldig mig 9 timmar i kolonin. OCH MERA SKA DET BLI
!
Här ser ni mig i sträckmaskinen första dagen.